Som vi väl alla vet och naturligtvis förväntade oss: ”Kalle Anka och hans vänner” var det mest sedda tv-programmet 2022. 3,4 miljoner tittare höll sig till traditionen och så var det inte så mycket mer med det.
I MMS årsrapport skriver företaget att man fortsatt märker av ”en transformation från broadcast till onlinevideo-tittande”, vilket inte heller överraskar. Därefter går att läsa att det det genomsnittliga tittandet i broadcast brukar bli högre – en ”negativ utveckling bromsas” skriver MMS – de år det sänds stora idrottsevenemang.
Med: ”Trots Vinter-OS i Peking, fotbolls-EM för damer i England och Fotbolls-VM för herrar i Qatar, samt valbevakning i september minskade tv-tittandet, både vad gäller räckvidd och tittartid.”
Det är förstås för tidigt att helt dödförklara broadcast. I vissa fall är det fortsatt fint att följa tablån och bänka sig för något särskilt. Även om förflyttningen till ett digitalt tittande går långsammare än jag trott, öppnar tittarens nya och ständigt föränderliga tv-vanor en frågelåda som med stor sannolikhet aldrig kommer få några definitiva svar.
Vilkens dag passar bäst för att publicera nya avsnitt av en serie?
Vad är fördelarna respektive nackdelarna med att göra en hel säsong tillgänglig i stället för ett eller två eller tre avsnitt på premiärdagen?
Vilka serier och filmer är bäst att beställa för att så många som möjlighet ska titta?
”Svart krabba” bland Netflix mest sedda filmer
I Netflix senaste kvartalsrapport går att läsa att ”Svart krabba” med Noomi Rapace i huvudrollen, norska ”Troll” samt fem andra filmer med premiär 2022 tagit sig in på streamingtjänstens topp tio-lista med de mest sedda icke-engelska originalfilmerna någonsin.
Betyder det att Netflix kommer ge grönt ljus till fler filmer med liknande tema?
Netflix skriver också – detta i en kontext som handlar om tittarframgångarna för ”Wednesday” – att företagets marknadsprioritet är att ”skapa konversation” kring en serie eller film.
En snackis lyckas, tycks Netflix vilja säga. Framöver hoppas Netflix ha ”fler och fler av sådana ögonblick” i sina filmer och serier”.
Naturligtvis är detta en mardröm att läsa.
Den pessimistiska tänker givetvis att det då inte är den bästa historien som styr berättelsen och ser framför sig hur onödiga scener trycks in för att skapa ögonblick som kan fungera på TikTok.
Senast Netflix avslöjade hur antalet betalande prenumeranter landade siffran på 231 miljoner. Förr eller senare, faktiskt redan, kommer det påverka vilka serier och filmer som beställs.
I en avslöjande intervju med Bloomberg sade Ted Sarandos – han är sedan en tid tillbaka vice-vd samt innehållschef – att Netflix ”aldrig lagt ner en framgångsrik serie”.
Sarandos fortsatte med att att konstatera att de serier som avslutats abrupt efter en säsong har haft ”goda avsikter”, men:
– De tilltalade en mycket liten målgrupp och hade en mycket hög budget. Nyckeln är att locka en liten publik på liten budget och en stor publik på stor budget. Lyckas man med det så kan man fortsätta för alltid.
I Sarandos citat finns ett slags kalkylerande kyla. För att hårdra det: de serier och filmer som har flest tittare är värda mest, även om en mindre publik också kan funka så länge serien eller filmen inte kostar för mycket.
Konsekvenserna av att tänka så kan bli förödande för de av oss som tycker att tv-dramatik bör erbjuda något mer än att endast vara ett slags slötittande.
För att ta ett aktuellt svenskt exempel vore det som att säga att Melodifestivalen är SVT:s mest värdefulla tv-program eftersom direktsändningarna är de som lockar överlägset flest tittare.
Du, jag och alla andra vet att så inte är fallet.
Melodifestivalen är ett professionellt producerat tv-program som kostar pengar.
Många tittar.
Men bra? Något mer än slötittandets paradis?
Självfallet inte.
