Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Malmsjö: Tycker jag borde få dra en remsa

Även i år ska Jan Malmsjö läsa "Nyårsklockan" på Skansen. Foto: Sara Strandlund

Jan Malmsjö står på Skansen med bruten nacke.

Den 81-årige Dramatenstjärnan har börjat sammanfatta sitt liv - men en sak vill han fortfarande göra.

- Jag vill prova kokain, säger han.

DET HÄR ÄR JAN MALMSJÖ

Namn: Jan Malmsjö.

Ålder: 81.

Yrke: Skådespelare, artist.

Bor: Lägenhet i Stockholm.

Familj: Gift med skådespelerskan Marie Göranzon, fem barn och barnbarn.

"NYÅRSKLOCKAN"

Dikten "Nyårsklockan" har lästs på Skansen sedan 1895. Den skrevs av britten lord Alfred Tennyson som dog 1892.

Från och med 1928 sändes dikten i radio i uppläsning av Anders de Wahl medan olika personer läste den på Skansen.

Efter de Wahls bortgång 1956 låg traditionen nere under många år fram till 1977 då SVT bestämde sig för att ta upp den.

Sedan dess har fyra personer haft äran att läsa "Nyårsklockan": Georg Rydeberg (1977-1982), Jarl Kulle (1983-1996), Margaretha Krook (1997-2000), Jan Malmsjö (2001-2013).

Det börjar med en imitation av Leif GW Persson. Vi sitter nämligen på Operabaren och äter rimmad lax med dillstuvad potatis.

Professorn sitter vid ett bord snett bakom oss.

Jan Malmsjö, 81, drar upp glasögonen i pannan, börjar tala släpande och långsamt, andas tungt och rosslande.

- Han har bara morsat på mig en gång. Men han har uttalat sig om mig till Sven Wollter. "Jan Malmsjö spelar alltid sig själv", har han sagt. Då kan han inte ha sett någon av mina roller.

Vilar halsen

Det är några dagar kvar tills att Jan Malmsjö ska läsa "Nyårsklockan", lord Alfred Tennysons bevingade dikt på Skansen. Han har inte druckit alkohol på en vecka, för att vila stämbanden.

- Men ta en öl du, om du vill det, säger han.

Vad vill en snart 82-årig man göra i sitt liv? Jodå, Jan Malmsjö tar en klunk vatten, håller upp ett finger i luften och säger:

- Jag vill prova kokain. Precis som man provar sitt första glas rödvin måste man prova. Visserligen skriver den där jävla Lars Norén att jag är alkoholiserad. Verkar jag det? Tycker du det? Nej. Bra. Det är så många som provat kokain. Och jag kan inte gå ner till plattan och fråga "har du kokain", folk känner ju igen mig. Sen har jag umgåtts med en skådespelarkollega, frågat om han kunnat fixa fram något, men det har inte blivit av.

Du har alltså frågat en kollega om han kan ordna kokain åt dig?

- Jaja. Men det har han inte gjort. Men alltså att jag är så gammal och inte har prövat kokain... Småungar av i dag har ju provat. Jag tycker jag borde få dra en remsa för att kännas hur det känns.

Den 81-årige kokain-wannaben står, även i år, på Skansen och räknar in tolvslaget. Men när klockan slår 2014 går Jan Malmsjö in i det nya året med bruten nacke.

- Jag förstår inte hur fan jag lever. Det gjorde så ont, det gjorde så JÄVLA ont, säger han och grimaserar.

- Jag frågade hur illa det var och läkaren sa att om kotorna flyttat sig en millimeter till hade de varit inne i ryggmärgen. Då hade jag varit en grönsak.

Titanskruvar i nacken

Sen pekar han mot halsen. Det var nämligen där läkarna gick in för att fixera nacken med titanskruvar.

- Det är en dyrbar nacke numera, säger han.

- Jag låg och läste i sängen hemma. Telefonen ringde. Jag reste mig hastigt och fick yrsel. Snubblade, fick en jävla fart, jag är ju en snabb och explosiv jävel, tog emot mig mot dörren och morgonrocken fastnade i dörrhandtaget och så slängdes jag runt. Pang, sa det. Sen minns jag ingenting mer.

En bruten nacke och två strokes har satt sina spår. I Jan Malmsjös livsekvation finns döden alltid med som en variabel, nedklottrad i svart bläck.

- Döden finns med i alla beräkningar, som en brasklapp.

Sin första stroke drabbades han av 1993, när han gjorde "Dödsdansen" på Dramaten. Andra gången var 1999, under en promenad på Djurgården tillsammans med hustrun Marie Göranzon.

- "Håll i mig. Jag är i en annan värld", sa jag. Hon trodde att jag blivit religiös. Jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv. Du vet den där friden många känner när de ser ljuset, den friden kände jag, även om jag inte såg ljuset. Det var ingen dödsupplevelse. Jag visste var jag var, säger han.

Ännu en Dramaten-pjäs

Jag frågar om 2014 och Jan förklarar att det blir åtminstone en Dramaten-pjäs till. Vilken det blir är, än så länge, hemligt.

Sen tar han en tugga potatis, lutar sig tillbaka och suckar:

- Om jag lever. De orden slinker automatiskt ur mig numera.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!