Malin Gramers väg tillbaka efter mörka sjukdomsåren

”True Love Sverige” är tillbaka på Discovery plus i sommar – dejtingprogrammet, vars första säsong sändes förra året. Nytt för den här säsongen är att programmet har en programledare: Malin Gramer, 45, med en bakgrund i såväl ”Talang” som ”Paradise hotel”. 

Det är ett tag sedan tittarna såg henne i rutan och nu är hon mer taggad än någonsin på att se resultatet av säsongen som spelades in förra året.

– Även om jag var med på plats och tror att jag vet allt så vet man ju inte det. Det händer alltid grejer och folk säger saker, det ska bli otroligt härligt nu när det har premiär, säger hon.

Hur starkt känner du inför den här typen av program som handlar om att hitta kärleken i tv?

– Jag älskar kärlek och älskar relationer, jag tycker att det är jävligt spännande. Med här är det ju också en lögndetektor inblandad. Testas några och man tänker att de är superkära och så visar det sig att de inte har riktiga känslor. Det är en jävligt spännande twist.

Går det att träffa kärleken i tv, vad tror du?

– Det är klart att det går, absolut. Det är som vad som helst, sitter man och svajpar höger – det är oftast större chans om man träffar någon i verkligheten, att känna kemin och lära känna någon. Det är klart att det går att träffa kärleken. Det är ju världens bästa upplägg för det.

Mindre intriger än andra program, och mer fokus på kärlek?

– Det är klart att det blir intriger ändå, men här är det stort fokus på kärleken och dejter och hela den grejen. Men det är klart att det kan bli lite triangeldrama.

– Det blir ganska tydligt i det här, att man kan vara ganska rädd för kärlek, fortsätter hon.

”Det var svinläskigt”

Det finns också andra saker i livet att vara rädd för, något Malin Gramer blivit smärtsamt medveten om de senaste åren. Pandemin drabbade många hårt, men vissa hårdare än andra.

– Jag känner mig lurad på två år av mitt liv definitivt, konstaterar hon.

Gramer blev som så många andra sjuk i covid. Sen blev hon sjuk igen, igen och igen. Till slut hade nära på två år av hennes liv försvunnit i ett töcken.

– Att gå runt och ha feber i två år och ständig huvudvärk, att händerna slutar fungera... det var så mycket som hände med kroppen och hjärnan som inte fungerade, jag tittade på ett glas och ville säga ”ge mig glaset” men i stället sa jag ”ge mig tallriken”, det var något som inte kopplade. Det var svinläskigt, man visste inte hur länge det skulle sitta i, kommer det alltid vara så här? Kommer jag bli bättre?

– Det finns fortfarande människor som är svinsjuka och det är ju superläskigt. Inför det är jag otroligt ödmjuk att jag faktiskt känner mig frisk och mår bra igen.

Hur var ditt liv under den här perioden?

– Jag låg i stort sett i ett mörkt rum, antingen kollade jag på några dåliga serier för jag orkade inte kolla på något som krävde att jag reflekterade för mycket, utan något som var lättsmält. Alternativt att jag låg i ett mörkt rum och orkade inte göra någonting. Men jag har ju en podcast som heter ”Mitt i livet” så en gång i veckan var jag tvungen att skapa content, sätta mig upp i sängen och liksom ”nu måste vi spela in”.

Det var något du behövde?

– Det var jävligt bra, att ringa Jessica Lasses, som då bodde i Spanien och liksom försöka att dra upp sig själv.

Hur var det då, att komma tillbaka till arbetsmarknaden efter så lång tid?

– Jag vill nog egentligen inte erkänna det men jag har nog identifierat mig med mitt jobb, vilket många gör: ”Jag är det här, jag är programledare” och jag jobbade så jävla mycket. Helt plötsligt, när man inte har ett jobb att identifiera sig med, för mig har det varit jävligt tufft. Men jag tror också att det var svinnyttigt att börja identifiera sig på ett annat sätt och börja tänka igenom vad man egentligen vill, vad man egentligen gillar och hur mycket över sig själv.

Och vad har du kommit fram till?

– Jag har tagit hand om mig själv. Ifrågasätter vad jag vill, vad jag mår bra av, jag vilar mycket mer och satsar på återhämtning. Jag yogar och har satsat på en yogalärarutbildning, lite såna saker. Jag tänker mer på hälsan i förstahand.

I höstas, när du tillfrisknat från covid-19, insjuknade du i hjärnhinneinflammation.

– Det är också en grej – var det på grund av min covid? Det har jag ingen aning om, eller var det något annat? Man hittade aldrig orsaken.

– Det var fruktansvärt. Då hade jag ändå legat sjuk i två år och så kommer en sån grej som smäller till och som slog ut mig totalt. Jag låg bara och kräktes, alltså jag låg ner och kräktes. Jag kunde inte stå upp, kunde inte göra någonting. Jag åkte in och ut på sjukhus jag vet inte hur många gånger. Jag var supertraumatiserad efteråt, men det där har jag gått och går fortfarande i terapi för.

Vad tar du med dig?

– Jag känner att jag har mycket större respekt för livet. 

Hur kändes det när du fick frågan om du ville göra det här?

– Det var inte en vinst eller en revansch, men jag var otroligt tacksam. Flera gånger när jag låg där tänkte jag verkligen att jag inte skulle få några fler jobb: ”nu kommer det komma yngre, och alla influencers, varför skulle jag få ett jobb igen?” Under den tiden man ligger och bara är sjuk, det tärde otroligt på psyket. Jag hade ingen som helst självkänsla eller självförtroende kvar överhuvudtaget. När jag fick det här jobbet... det var så roligt, jag var överlycklig.

I dag mår Malin Gramer bra, eller ”toppen” som hon själv säger, och känner inte av några sviter efter sjukdomarna. 

Men att anpassa sig till livet utanför hemmet har heller inte varit helt enkelt.

– I början tyckte jag att det var skitläskigt att ens gå ut bland människor, jag fick panik när någon stod för nära och jag var superstressad över det. Men nu har det faktiskt släppt. Jag har åkt på förkylningar och tester som varit covid-positiva efter det men känt att jag inte blivit lika drabbad.

Till sist då, vad händer framåt?

– Nu blir det lite sommarlov. Jag fortsätter podda hela sommaren, annars får vi se vad som händer i höst – inget jag kan prata om.

Sommarlovet då?

– Vi hänger på landet. Vi är mitt i en flytt. Det blir lite Fårö, lite Skåne, annars blir det landet på Djurö.