Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Malena Ernman har publiken i sin hand

Foto: MATS BACKER / OSCARSTEATERN
Foto: MATS BACKER / OSCARSTEATERN
Foto: MATS BACKER / OSCARSTEATERN
Foto: MATS BACKER / OSCARSTEATERN
Foto: MATS BACKER / OSCARSTEATERN
1 / 7

En succéfilm blir scenföreställning, det skapar omåttliga förväntningar hos publiken.

Men musikalen ”Såsom i himmelen” håller för det.

Och det är en strålande ensemble.

Så som i himmelen

MUSIKAL

Så som i himmelen

Oscarsteatern, Stockholm

PUBLIK: 1000 (fullsatt)

VAD: Kay Pollaks succéfilm som musikal i regi av Markus Virta. Musik: Fredrik Kempe plus filmens ”Gabriellas sång” av Stefan Nilsson, Py Bäckman.

VEM: Philip Jalmelid, Tuva Børgedotter Larsen, Malena Ernman, Anders Ekborg, Björn Kjellman.

Spelas: hela hösten.

Världsdirigenten Daniel är slutkörd och återvänder till sin barndoms by, som är liten och trångsynt. Han får kyrkokören att leva och i sången händer något med de krympta människorna. 

Handlingen i korthet för den som inte sett filmen. Men det har många, 1, 4 miljoner biobesökare, och då finns det förväntningar.

Det handlar om körsång och det är den blandade kören som får det här stycket att leva på scenen. Alla typer är väl valda, man lär snabbt känna dem, och de bidrar mycket till humorn. 

Ensemblescenerna är de bästa, både när de hopplösa körmedlemmarna i början mest vill ha kaffepaus, och när de firar framgång. Då blommar föreställningen.

Här finns många kända namn, men nästan inga dominerande roller. Jo, en, dirigenten Daniel, som Philip Jalmelid tar ett fast grepp om redan i första sångnumret och det behåller han rakt igenom.

Anders Ekborg, som spelar prästen Stig, gör en försiktig entré när han lite tafatt försöker hälsa den välkände dirigenten välkommen. Men han har ett bra dramatiskt sångnummer i varje akt.

Laddad med tårar

Malena Ernman tror jag knappt publiken känner igen, när hon bara slinker in i kören som den förtryckta Gabriella i storrutig jacka. Så långt från elegant operaentré man kan tänka sig. Men hon har publiken i sin hand när hon i första aktens final sjunger filmmelodin ”Gabriellas sång”.

Pratsamme lanthandlaren Arne spelar Björn Kjellman med gipsad fot och krycka. Det beror på en verklig skada men ger rollen en speciell profil. Och han drar mycket skratt med sina underfundiga repliker, klar publikfavorit.

”Så som i himmelen” är en mycket snygg iscensättning och Lars Österberghs scenografi är genial i sin enkelhet. Det gamla norrländska skolhusets gråbruna bräder låter tråkigt, men det förändras på alla sätt.

Regissören Markus Virta försöker hålla tempot, men ibland tappar han fart och båda akterna är lite för långa. Men han skapar fint tryck i de stora ensemblescenerna.

Filmen var laddad med tårar och jag var rädd för att de skulle flöda över i musikalen. Den dramatiska slutscenen är i blötaste laget, men musiken balanserar.

Men det är ensemblen som är stjärnan och som gör denna musikal till en rejäl publiksuccé.

 

Så bra var skådespelarna

Philip Jalmelid (Daniel). 

Lysande sångare, kraftfull utstrålning, passar i rollen.

 

Malena Ernman (Gabriella). 

Långt ifrån sin operautstrålning som den sköra, misshandlade hustrun. Gör en lågmäld vacker version av  filmens succélåt ”Gabriellas sång”.

 

Andes Ekborg (Stig). 

Stabil rolltolkning. Hans förtvivade ”Hur tror du att det känns” blir gripande.

 

Björn Kjellman (Arne). 

Munter figur, som med sin humor lättar upp föreställningen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!