Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Magiskt, Bono

Foto: Johan Carlen
Möt Bono. Aktivist. Gitarrist. Sångare. Estradör. Romantiker. Entertainer. En förtrollande rock'n'roll-magiker.

FAKTA

U2, Ullevi, Göteborg.


Glad geting. U2:s förmåga att förnya sig och samtidigt boosta nivån på showen till nya höjder.
Sur geting. Inledningen, med träiga "Get on your boots" som den absoluta skönhetsfläcken.'
Vi undrar ...
* Kommer U2 någonsin att kunna toppa det här otroliga scenbygget? 
* Hade Madonna fått skrämselhicka om hon sett konserten i går?
* Är detta inte tidernas konsertsommar, så säg?



"Breath" - 3


Redan under Larry Mullens inledande trum-kavalkader börjar publiken vifta med vita tygstycken (efter ett upprop från U2:s svenska fanclub). Stabil entré!

"No line on the horizon" - 2


Hård bas, hård trumma, hård gitarr, hård Bono. Men trots bandets attack så lider senaste titel-spåret av energiläckage. Ljudkuliss i stället för arenarock.

"Get on your boots" - 1


Stel gubbpunk som går in genom ena örat och ut genom det andra och skramlar obehagligt på vägen. Att U2 värderar den här floppen så högt är en gåta.

"Magnificent" - 3


Det börjar hända saker med klon. Scenen blinkar fram sin version av "Det stora blå" medan Bono ger sig på en motordriven ramp och sjunger med stora gester.

"Beautiful day" - 5


Det stänker av passionerad glöd när U2 fyrar av sin kärleksbomb. Precis som i går är det här publiken går i gång och konserten startar "på riktigt".

"New years's day" - 4


U2 goes goth-retro. Den här underbara melodin saknades första kvällen, men i går petade bandet in sin liveklassiker i låtlistan igen. Där den ska vara.

"I still havn't found what I'm looking for" - 4


Allsången är så mäktig att den tar över hela första versen. Sen tar Bono tillbaka den, och avslutar med att sjunga refrängen från Primal Screams "Movin' on up".

"Stay (faraway so close)" - 4


Ännu en nykomling i låtlistan: The Edge på akustisk gitarr när Bono sjunger en av bandets mest underskattade ballader i finstämd lägereldsversion.

"Unknown caller" - 2


Balladen börjar snyggt när hela Adam och Larry ansluter på scenen, men precis när det ska lyfta blir det knas med keyboardljudet och låten säckar ihop.

"Electrical storm" - 3


Den utdragbara 360-displayen sänks ned över bandet som framför en lite försiktig, snudd på svår, version av en av deras mer anonyma singlar.

"City of blinding lights" - 5


Här plockar U2 återigen fram allt vad klon har att ge: Ett visuellt mästerverk. Scenen lyser i regnbågens alla färger och bandet ger precis allt, precis allt i avslutningen.

"Vertigo" - 4


Övertygande skön överkörning. U2 står på gasen i sin strävan att överträffa sig själva. Och de lyckas. En bländande raketuppskjutning i svartvitt.

"I go crazy if I don't go crazy tonight" - 3


Inte mycket till melodi, men ett imponerande oljud uppstår i den här vettlösa remixen där Bono Ibiza-gastar lungorna ur sig medan bandet gör jämfotahopp.

"Sunday bloody sunday" - 4


Intensiv klassiker som återigen ljussätts som ett grönt giftmoln. Men så är det också en giftig version bandet avlossar. Hård men övertygande.

"Pride (in the name of love)" - 4


Klassisk arenarock med öppna spjäll som skapar drag. Men jag får plötsligt känslan av att bandet vill ha den överstökad. Den går undan, på fel sätt.

"Walk on" - 4


En själfull "MLK" bildar intro till frihetshyllningen till Aung San Suu Kyi. Souligt suggestiv rockballad som spelar roll; avslutningen är helt enorm!

"Where the streets have no name" - 5


Ännu en politisk manifestation med ett enormt bultande rött hjärta. Scenen badar i rött när U2 sätter en extra blåsbälg på glöden. Resultatet är magnifikt.

"One" - 5


Bono greppar en gitarr och allt ljus på scenen släcks ned. I stället tänder publiken sina mobiler och Ullevi förvandlas till en stjärnhimmel: Det är ingen låt, det är ett litet mirakel.

Extranummer - "Ultraviolet (Light my way)" - 4


Ett häpnadsväckande skådespel. Bono ser ut som han kommer från en annan planet i sin laserkostym. Skön sci fi-rock som kommer i fred.

"With or without you" - 5


Kvällens snyggaste nummer - från den förbluffande klons ljusshow via bandets brinnande engagemang till publikens lyckliga allsång.

"Moment of surrender" - 5


En vidunderligt vacker pop-psalm. Skört känslosam och vansinnigt storslagen ballad som aldrig vill ta slut. En strålande final på en strålande kväll.

Det är otroligt redan från början:
Scenen är otrolig, stämningen är otrolig, ljuset är otroligt.
Men det osannolika slutar inte där.
Det är smått ofattbart hur U2 tar till vara på den första succékvällen i Göteborg - och använder den som ammunition för att avlossa en ännu vassare show.
De har så mycket passion, sån otrolig pondus att de - jo, faktiskt - utför rena underverk under sin högteknologiska klo.

Rutinmässig inboxning

Trots att de startar kvällen precis lika kärvt (segt) som vi vant oss vid.
Jag beskrev den första kvällens avslutning som en knockout och man kan, om man vill, se showens första fyra låtar som en rutinmässig inboxning. U2 testar nya slag med skinande nya handskar, men det är - igen - först när de avlossar arenasläggan "Beautiful day" som de träffar i solar plexus.
Det är exakt där konserten börjar, där som de äntligen visar att de fortfarande är regerande tungviktsmästare i arenarock.
Sedan säger det smack! Tjoff! Boom!

Tre nya på raken

Sedan släpper de lös musikens råa kraft, med imponerande variation och unik precision - med tre nya låtar på raken. I stället för att bränna iväg "One" tidigt i setet radar Bono & co upp följande:
"New year's day", "I still haven't found what I'm looking for", "Stay (faraway so close)".
Det är inga klena låtar det. Men de är väldigt talande för kväll två.
Det är också i det här avgörande partiet publiken kliver fram och lyfter festen. Det är möjligt att vi talar orsak och verkan; ett mer taggat band ger en mer taggad publik, och det är ingen tvekan om att bandet höjer sig när de slipper höstkyla och kastvindar.
På så sätt är U2 faktiskt mänskliga även om konsertens sista hälft är övernaturligt bra.
Det känns som om Bono tar ett stabilare tag om taktpinnen (trollstaven), grymt peppad att utföra mirakel denna unika andra Ullevikväll.
Och det är ingen tvekan om att han går i land med uppgiften.

Rymd-romantik

Hur han gör?
Det är så omtumlande att det är svåranalyserat, men formeln innehåller fascinerande rymd-romantik, lyckliga allsångs- refränger, en ljusshow som inte är av denna världen, fängslande soul, vettlös technounderhållning, bombastiska rockgester och glödande inlevelse. Resultatet är ren magi.
Den största 3D-rock jag sett.
En klassiker, framförd med ett enormt hjärta.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.