Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Maffigt och mäktigt när Iron Maiden slår sig loss

Ett spelsuget Iron Maiden bjuder i sin tur på en ambitiös men lite ojämn resa i tid och rum, skriver Anders Dahlbom.Foto: MAGNUS LILJEGREN / STELLA PICTURES

Jodå, Stockholm skriker förstås för sina hjältar. 

Ett spelsuget Iron Maiden bjuder i sin tur på en ambitiös men lite ojämn resa i tid och rum.

För knappt två år sedan släpptes “Legacy of the beast”, ett visuellt snyggt om än enformigt mobilspel. Med den aktuella turnén är tanken att bygga upp olika “världar” från spelet och Maidens diskografi som knyter i varandra. 

Ni hör ju själva vilket dravel.

Det viktiga här är att följa Iron Maiden på en resa i tiden där krig och religion är konstanter i Steve Harris texter. Inför en yvig “The Clansman” citerar sångaren Bruce Dickinson Rousseau: människan är född fri och överallt är hon i bojor. Kvällen handlar om att slå sig loss. De brittiska heavy metal-veteranerna lyckas bitvis bra med det i en fullsatt Tele 2 Arena.

Årets turné handlar som namnet antyder mer om att vårda varumärket och arvet, skriver Anders Dahlbom.Foto: MAGNUS LILJEGREN / STELLA PICTURES

Senast de var i Skandinavien fanns en fin ny giv i “The Book of Souls” att lufta. Årets turné handlar som namnet antyder mer om att vårda varumärket och arvet. Det innebär (uttjatade) klassiker men även flera låtar britterna inte spelat på många turnéer (“Flight of Icarus” finns exempelvis med för första gången sedan åttiotalet). Det är på ett sätt ett val för inbitna fans som får flera episka låtar att sätta tänderna i. Ett Spitfire-plan svävar till en början över scen och Bruce Dickinson sprintar in med flygarmössa över kalufsen. 

Som alltid är sångaren energi personifierad. I vit anorak dirigerar han med lätthet arenan, “Scream for me Stockholm!” kommer redan tre låtar in. Efter en sådan inledning säger han själv skämtsamt att det sedan bara kan gå utför. Det ligger något i det. Ett parti i mitten får aldrig riktigt fäste.

Å andra sidan är det inte svårt att hitta höjdpunkter under hundra minuter. Som “Revelations” när scenen förvandlas till en katedral med Dickinson som överstepräst. Eller sångarens insats i “For the greater good of God”. Och gitarristerna, speciellt Dave Murray, är kvällen igenom magnifika.

Så visst skriker Stockholm med rätta på sina ambitiösa hjältar. Något säger mig att publiken under torsdagens Sweden Rock kommer yla minst lika högt.

IRON MAIDEN låt för låt:

Aces High

Med ett Spitfire-plan ovanför scen blir det åka av direkt.

 

Where Eagles Dare

“Hello Sweden!” ylar en anorak-klädd Dickinson. Mer än stabil.

 

2 Minutes to Midnight

Kalla kriget-rock med köttiga riff.

 

The Clansman

Bruce hälsar oss välkomna, citerar Rousseau och tar oss till gamla Skottland. 

 

The Trooper

Publikfavorit – och buskis med svärdfäktande Eddie. 

 

Revelations

Maiden tar det till kyrkan. Visuellt överväldigande.

 

For the Greater Good of God

En magnifik Dickinson fortsätter mässandet.

 

The Wicker Man

Gedigen allsångs-fest.

 

Sign of the Cross

Ockult feeling, eld och en ylande sångare.

 

Flight of Icarus

Gammalt kort som trots eldkastare inte hettar till.

 

Fear of the Dark

Fantomen på operan, möt allsångs-körer.

 

The Number of the Beast

Uttjatad? Kanske. Men ändå.

 

Iron Maiden

Självklarhet med uppblåsbar Eddie.

 

The Evil That Men Do

Extranummer utan större avtryck.

 

Hallowed Be Thy Name

Bruce bakom galler i mäktig Maiden-klassiker.

 

Run to the Hills

Självklar galopp-rock sätter punkt.