Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Lotta Engbergs möten med exet

Lotta Engberg firar 30-årsjubiluem av året då hon slog igenom. Här med hundarna Alice och Ellen utanför bostaden i Olofstorp utanför Göteborg.
Foto: NORA LOREK
Lotta Engberg spelar Mendelssohns brudmarsch för Expressens Karin Sörbring.
Foto: NORA LOREK
Den här platsen för potatisplantorna har Lotta Engberg snickrat på egen hand. Sedan hon flyttade in i ett hus ensam har hon lärt sig massor som hon under sin tid som gift inte behövde behärska.
Foto: NORA LOREK
Lotta Engberg känner knappt igen sig i den person hon var för 30 år sedan då hon slog igenom med "Fyra bugg och en Cocacola". I dag är hon modigare och har bättre självförtroende.
Foto: NORA LOREK

OLOFSTORP. När Lotta Engberg ser gamla tv-inslag från "Fyra bugg och en Cocacola"-tiden kan hon inte förstå att den blyga tjejen var hon. 

I dag är hon mycket mer bestämd och säker - och lever för första gången som singel.

- Man måste ta egna beslut, göra egna val. Det är en väldig skillnad att leva i tvåsamhet, jämfört med att leva i ensamhet, med för- och nackdelar, säger Lotta Engberg, aktuell med "Lotta på Liseberg", i en stor intervju om att uppträda nyförlöst, om tonårsrevolten och om den kroniska sjukdomen.

Taxin från Landvetter till det hus utanför Göteborg som Lotta Engberg har haft i snart två år anländer 20 minuter före avtalad tid. Lotta möter oss med ett leende i handdukar runt kroppen och håret.

- Det rann grönt snor från barnbarnens näsor och vi sov i samma säng i lördags så nu har jag också lite feber och snuva, förklarar Lotta och visar oss runt på entréplan som har öppen planlösning med en utsikt över skogen och åkrarna som är så vacker att den tar andan ur en.

Det är här vid middagsbordet som Lotta brukar ha möten med teamet som gör "Lotta på Liseberg" och bjuda på matjessill och i massagefåtöjen vid fönstret skriver hon sina manus.

- Jag visste inte vart jag ville. Flera av mina kompisar började titta på hus. Min dotter hittade det här huset och sade "där ska du bo, mamma". Och det stämmer ju. Här är det bara natur. Går man bara några hundra meter bakom huset kan man släppa hundarna.

Du funderade aldrig på att liksom Lasse Kronér skaffa en lägenhet i stan efter skilsmässan?

- Nej, aldrig i livet. Jag tror aldrig att jag kommer att hamna i lägenhet. Jag är en lantmänniska, måste vara nära naturen. 

Lotta låter fotograf Nora Lorek botanisera i garderoben och de enas om att en blommig klänning passar bäst.


Lotta Engberg har lärt sig hur värmepannan fungerar


Det är inte alla personer och inte alla tjejer som bor ensamma i hus. Vad har du fått lära dig att fixa på egen hand?

- Det finns massor som jag har fått lära mig under den här perioden, men framför allt tålamod. Jag har alltid bara gjort saker och inte varit så bra på att skruva ihop Ikeamöbler i och med att jag har trott att jag vet hur man gör utan att läsa instruktionerna först. Nu har jag lärt mig att jag måste läsa, det får gå någon dag, jag får fundera. 

- Nu vet jag till exempel hur värmepannan och det kommunala vattnet fungerar. Jag skulle högtrycksvätta terrassen här ute och behövde skruva ihop delarna på högtryckstvätten. Förut blev jag arg om jag inte klarade någonting direkt, men det blir jag inte nu. Jag försökte ett tag, gick in på nätet och hittade Youtube-instruktioner. Sedan satte jag i lugn och ro ihop högtryckstvätten, det var roligt. 

En del av utsikten från Lotta Engbergs altan i Olofstorp utanför Göteborg.
Foto: NORA LOREK

Byter du däck på din bil själv också?

- Nej, men jag har egen brunn och fick lära mig hur man stänger den för vintern. Det finns en massa praktiska saker som jag inte har behövt göra tidigare, men som jag tycker är roligt att göra i dag, faktiskt. Det är skoj när man har tid. Det är inte roligt att inte kunna saker, men när man kan är det kul. 

Men har du verkligen mer tid att sätta dig in i hur man gör saker i den här fasen i livet?

- Jag ger mig den tiden. Just nu grundmålar jag min bastu här utanför. Det kommer att ta ett tag, men det vill jag göra själv.


Därför pluggade Lotta Engberg bokföring i höstas


Din musikerkollega Kalle Moraeus berättade nyligen för mig om hur dyslexin under uppväxten fick honom att känna att han inte klarade saker och hur han återerövrade självförtroendet genom att ta dykcertifikat, jägarexamen och skaffa ett snickeri?

- Jag läste bokföring på Folkuniversitetet i höstas. Jag har ju företag och har aldrig brytt mig eller varit intresserad av ekonomin. Nu kände jag att jag ville förstå lite mer vad det är och det bästa sättet är att lära sig grundarbetet med bokföringen.

Har du förändrat något i ditt företag sedan dess?

- Nej, men nu förstår jag mer varför det inte får fattas något kvitto. Nu fattas det absolut ingenting. Det är alltid bra att få en förståelse för andra människors jobb. 

Har du fortsatt att ha en revisor som sköter bokföringen?

- Nej, nu gör jag bokföringen själv och tycker att det är jätteroligt, men jag har givetvis en revisor. 

Betyder det att du ger dig själv lite mer i lön också?

- Nej, lönen är densamma. Men det är skönt att ha bättre koll och förstå när man pratar med revisorn eller banken, lite från ax till limpa, med hela produktionen. 


LÄS MER: Lotta Engberg om det nya livet efter skilsmässan 


Det är inte så många som har den bredden och är högskoleutbildad musiker, erfaren programledare, behärskar så många olika genrer och dessutom kan ekonomi?

- Ju äldre man blir, desto mer orädd blir man. Då tar man tag i det. 

I ditt sommarprogram 2003 pratade du om att du övade på säga nej. Det låter inte som att du är i den fasen nu...?

- Absolut inte! Jag tror att jag kommer att bli en riktig ragata när jag blir äldre, riktigt elak. Redan nu är jag väldigt direkt ja eller nej.

Vad beror det på?

- Jag vet inte, men det kanske har med oräddheten att göra. Ju äldre man blir, desto längre tid har du haft på dig att veta vad du vill och inte vill. Den frågan får man ställa sig själv mycket oftare när man är själv. "Vad vill jag?". Det är inte vad någon annan eller vi vill. Vad vill jag

Som ung vikarierade Lotta Engberg som kantor. Här spelar hon "Den blomstertid" hemma på flygeln i Olofstorp. (Notera gärna silvertejpen i förgrunden, där Lotta har tejpat fast locket så att barnbarnen inte ska klämma fingrarna).
Foto: NORA LOREK

En annan röd tråd i sommarpratet var hur du verkade sträva efter att ta makten i din professionella tillvaro?

- Det är ju 14 år sedan jag gjorde det där sommarprogrammet... Jag vet att de på "Minnenas television" visade ett inslag från då jag vann "Fyra bugg och en Cocacola" och den flickan som blev intervjuad där efteråt, jag kan inte begripa att det var jag...

Varför?

- Jag var så blyg och tillbakadragen! Men det är ju 30 år sedan. Brukar man inte säga att elaka människor blir snälla när de blir gamla och snälla blir elaka? Men man behöver förstås inte vara elak bara för att man blir mer bestämd. 


"Jag var mycket mer beroende av att duga inför andra"


Minns du vem du var, självförtroendemässigt, för 30 år sedan?

- Jag var otroligt mycket mer beroende av att duga inför andra. Det är klart att det fortfarande betyder mycket, men inte på samma sätt. 

Vilka är "de andra" som det betyder något att duga inför?

- I dag? Barn, barnbarn. Jag vill vara en bra mamma och mormor. Alla människor vill ju vara bra! 

Nu hänvisar jag återigen till Kalle Moraeus som jag nyss intervjuade, men han sade att han inte bryr sig så mycket om vad kolleger eller recensenter säger för han tycker att han själv vet om något är bra eller behöver göras om?

- Men är vi inte lika gamla, Kalle och jag? (Båda fyller 54 år i år, reds anm). Där har du svaret! Man blir orädd. Jag skulle inte vilja vara 25 år igen, usch!

Lotta Engbergs golden retrieverhundar Alice och Ellen är högt älskade och otroligt väluppfostrade. De gör precis som Lotta säger.
Foto: NORA LOREK

Du sade i ditt sommarprat också att du inte rekommenderade att vara höggravid när man tävlar i Melodifestivalen och nyförlöst då det är Eurovision, som du var med "Fyra bugg". Vad tänker du om det upplägget i dag?

- Malin var bara åtta dagar då vi åkte till Eurovision... Jag är väldigt glad för "Fyra bugg", den blev ett startskott för allt. Jag hade förmodligen inte varit där jag är i dag om inte "Fyra bugg" hade kommit. Jag vet inte om jag skulle ha gjort på samma sätt igen, jag tänker inte så mycket bakåt, jag tänker väldigt mycket här och nu och framåt. 


Fakta/Har fått Ulla Billquist-stipentidet och Guldklaven

NAMN: Anna Charlotte "Lotta" Engberg.

ÅLDER: 54.

YRKE: Musiker, artist, programledare.

BOR: Hus i Olofstorp utanför Göteborg. 

FAMILJ: Barnen Malin, 30, och Amanda, 28 (med exmaken Anders Engberg). Fem barnbarn i åldrarna 1-3 år. Två golden retrievers, Alice och Ellen. Singel.

FÖDD OCH UPPVUXEN: Född i Överkalix i Norrbottens län. Har en 2,5 år äldre syster, Annica. Flyttade ett halvår ung till Lycksele, vid sex års ålder till Pajala, i sjätte klass till Laxå i Närke. 

MAMMA VAR: Maj Pedersen, sjuksköterska, dog 2016 (79 år gammal).

PAPPA ÄR: Lennart Pedersen, pensionerad jägmästare och undersköterska, 85 år.

UTBILDNING: Musiklinjen på Sundstagymnasiet i Karlstad (1979-82). Musikaliska Akademien i Stockholm (piano som huvudinstrument, 1982-1986). Har pluggat bokföring vid Folkuniversitetet.

KARRIÄR: Kock, kantor. Debuterade som 17-åring i SVT:s "Nygammalt" som medlem i Trioala. Permanent plats i tv-programmets kör. Körat bakom Herreys, Kikki Danielsson, Bobbysocks. Har sjungit i dansbandsorkester i 13 år och tävlat i fem Melodifestivaler. Vann 1987 med "Fyra bugg och en coca-cola". Programledare för bland annat "Kär och galen", "Söndagsöppet" och "Bingolotto". Tävlat i "Let´s Dance" och "Körslaget" (2008). Ulla Billquist-stipendiet (1995), Guldklaven för "Årets sångerska" (2002), Lisebergsapplåden (2009). Sommarvärd i P1 (2003).

INKOMST AV TJÄNST: 598 400 kronor (2015), (plus 1 640 483 kronor i inkomst av kapital). 

AKTUELL: Programleder för fjortonde året i rad ”Lotta på Liseberg” som direktsänds måndagar 19 juni-31 juli samt 14 augusti klockan 20.00 i TV4.


Var barfota för att sympatisera med höggravida Perrelli


Charlotte Perrelli fick en del kritik för att hon började jobba kort tid efter förlossningen. Minns du om någon hade synpunkter på ditt val?

- Nej, det kommer jag inte ihåg att någon hade. Jag var med när Charlotte födde, vi var på Diggiloo-turné då, hon var så jädra stark. Sista giget innan Charlotte skulle föda var hon så svullen om fötterna att hon inte kunde ha dojor på sig. Då körde Jessica Andersson och jag också utan skor, för att visa sympati. Det är ingen sjukdom att vara gravid. 

Jessica Andersson som jag också intervjuade för ett tag sedan har en jättebra relation med sin son Liam i dag, men hon berättade att hon kände att hon missade stora delar av hans första år för att hon var ute på turné. Du hade med dig dina barn?

- Jajamensan, barnen var med överallt. Det lilla barnet tar ju inte stryk, det är mamman eller föräldrarna som ska orka. Jag tyckte att det var roligt att sjunga, så det var inte jobbigt. Och Malin var med. Det går att byta blöjor och amma på alla möjliga ställen, det behöver inte vara så krångligt. 

Det blir fjortonde sommaren i rad som Lotta Engberg programleder "Lotta på Liseberg". Och programmet planeras till stor del hemma hos Lotta i Olofstorp. Hon är med från ax till limpa.
Foto: ROBIN ARON / ROBIN ARON GT-EXPRESSEN

Men det var inte jätteglamoröst, jobbmässigt. Du har berättat att "Lotta Engbergs orkester" då du var i 40-årsåldern kom tillbaka hem vid fem-sex på morgonen, mitt i vintern och att en av musikerna då inte kunde stoppa in bilnyckeln i låset. Enda sättet att få upp det var att ställa sig och pinka på låset. Du stod bredvid och tänkte att du var för gammal för det där?

- När barnen var små var det mer korta jobb, från det att de var 1,5 år tyckte jag inte att barnen skulle med på turné. Då hade vi i stället barnflicka. Vi spelade 90 dagar per år, på helgerna och på somrarna. Sedan gjorde jag lite annat", som "Kär och galen. Men så mycket som jag jobbar nu, det går inte att jämföra... Säg att jag jobbade 120 dagar om året då barnen var små, resten av tiden var jag ledig. Det var därför de inte fick börja på förskolan förrän Malin var fyra år, då hade jag blivit ensam i huset.

Jag läste också att du månade om att vara klassförälder och hålla i luciafirandet för att du inför barnens kompisar "bara" Malins och Amandas mamma och inte den kända artisten?

- Mm. Det var jag dels för att det var roligt och så är jag ju bra på musik. Jag har till och med varit inne och vikarierat som musiklärare när barnen var små. Jag gick medvetet in för att vara bara mamma, jag är inte så mycket "kändis", jag är en vanlig människa och kan vara det mer och mer, ju äldre jag blir.


Har aldrig sett sig som någon "kändis"


Vad är skillnaden där?

- Nej, jag har nog aldrig varit en "kändis". Jag har aldrig gått på premiärer, har inte byggt upp någon "image".

Är det något du har undvikit att göra för att du är så igenkänd? 

- Jag har precis bokat en charterresa åt oss, sådant undviker jag absolut inte. Och jag har inga problem med att gå till Ica osminkad. Jag vill inte gå ut på scenen i gympadojor. Där vill jag ha högklackat, en fin klänning och vara sminkad. Men däremellan spelar det absolut ingen roll hur jag ser ut. 

- Det här med "kändisskap" har aldrig varit något problem för mig.

(Lotta Engberg sminkar sig, sittande vid matsalsbordet och kikandes i en liten ögonskuggespegel).

Lotta Engberg var höggravid när hon 1987 vann Melodifestivalen med "Fyra bugg och en Cocacola" och nyförlöst när hon tävlade i Eurovision.
Foto: TORBJÖRN SELANDER / PRESSENS BILD EXPRESSEN

Du sjöng den antirasistiska låten "Juliette & Jonathan" och "Det måste gå" handlade om global uppvärmning. Hur viktigt är det för dig att med musiken ta ställning?

- Njäe, musik har en kraft att kunna skrapa på känslor och är någon sorts medicin. Är man ledsen och lyssnar på en ledsen låt kanske man får i gång gråten, är man ledsen och lyssnar på glad musik kanske man inte börjar gråta. Musiken är så helande, i sig. Jag är ton-människa, ingen ord-människa. Att dela musikens kraft med andra gör det så starkt, det kan inte bli bättre än när det är allsång. 

Ja, du har betonat att det inte är ditt "Lotta på Liseberg", utan ert. Det blir fjortonde säsongen ni kör nu. Och du verkar ha jobbat alla somrar sedan du var 13, med att stapla torv, plocka jordgubbar, diska, vara kallskänka på Esso motorhotell och vikariera som kantor?

- Egentligen är det ganska naturligt med det jobb jag har nu att människor har mer tid och lust att gå på musikframträdanden i olika former då de är lediga.


LÄS MER: Här är alla artister i "Lotta på Liseberg" i sommar 


Då jag har intervjuat programledare för Aktuellt och Rapport har de sagt att det är väldigt speciellt att man jobbar en lång arbetsdag och ska "peaka" och vara som bäst på slutet, vid kvällssändningen. Hur fungerar det för dig på dagen före ett stort framträdande?

- Det är bara så naturligt för mig att det är så. Det är då det är på riktigt. Tiden fram till framträdandet är en förberedelse. Jag är ju aldrig nervös, men jag fokuserar. Och så vill jag kunna mitt program, men det är också därför jag är med på allt. Från att boka artister och skriva upp körschema till att välja låtar och skriva manus. 


Lotta Engberg märker inte av mansdominansen i branschen


Marie Fredriksson beskriver i memoarerna "Kärleken till livet" (av Helena von Zweigbergk) musikerbranschen som mansdominerad och det framgår att hon har fått kämpa för att bli lyssnad på. Hur har det varit för dig?

- Jag har inte upplevt det. Det har inte känts som att det har spelat någon roll vilket kön jag har. Bra grejer är bra grejer, det spelar ingen roll vilken roll du har i själva processen. I det gäng som jobbar med "Lotta på Liseberg" - och egentligen i alla gäng som jag arbetar med - får alla röster höras. Bästa idén vinner.

Lill Lindfors berättade att hon får vara extra vänlig och taktisk när hon som kvinna har synpunkter på hur ljuset eller ljudet ska läggas?

- Fast jag är väldigt okrånglig som person. Jag har inte känt att jag har behövt linda in det jag säger. Men Lill Lindfors är ju också jättepåläst och när hon kommer till Liseberg så har alla en enorm respekt för hennes kunnande.

- Mina flickor har sagt till mig att jag är en väldig, väldig feminist utan att veta om det, jag är så totalt obrydd om könsgrejen. En människa är en människa, oavsett vilket kön den har. 

- Det är så roligt med barnen, för man försöker lära dem allt man kan, men nu är det de som lär mig.

Det är mycket tack vare hundarna som Lotta Engberg ofta kommer upp i 15 000 steg om dagen. Kosten tänker hon inte alls på. "Mat ska vara god och hemlagad", är devisen.
Foto: NORA LOREK

Vad lär dina döttrar dig?

- Allt som hjärnan har blivit lite trögare på. De är vidtänkande. Jag lär inte barnen någonting i dag, de lär mig.

(Lotta ger sina golden retrieverhundar Ellen och Alice de märgben som vi hade med oss och pratar med dem med jollrande röst. "Kom får mamma titta", säger hon. Hundarna är extremt väluppfostrade och smakar inte på benen som ligger framför tassarna, förrän Lotta ger klartecken).

Apropå din uppväxt undrar jag en del över hur familjens kringflyttande (Pajala, Laxå, Linköping) på grund av pappa jägmästarens jobb påverkade dig?

- Svår fråga, för jag kan ju inte jämföra med hur det hade varit om jag bara bott på ett och samma ställe. Jag tycker nog att jag kom in i klasserna. Och jag har fortsatt att flytta som vuxen. Där jag bodde senast i Alingsås är det längsta jag har bott på en och samma plats.


Ska vara med i TV4:s "Klassfesten"


Du har i alla fall sagt att det var en viss omställning att som tornedaling komma till Närke?

- Ja, jag har faktiskt varit med och gjort ett nytt tv-program, "Klassfesten" i TV4 som kommer i höst, där jag fick träffa min gamla klass från Laxå. Jag var väldigt annorlunda när jag kom dit i sjätte klass, ett litet naturbarn, ett barn. Klasskamraterna hade redan blivit tonåringar. 

- Men det tog jag igen sedan, i åttan. Jag gick från att vara ett barn som lekte i skogen och lekte låtsashäst till att bli en mardröm för mina föräldrar. 

På vilket sätt blev du "en mardröm"?

- Jag gjorde allt dumt, rökte, träffade en kille och sov över där utan att be om lov och berätta var jag var. Jag gjorde tonårsrevolt, men det gick över snabbt. Då jag var 16 och flyttade hemifrån för att gå musiklinjen i Karlstad hade jag inga behov av att slå runt, då var det jätteskönt att komma hem till mamma och pappa på helger och lov. Jag tror att mina föräldrar ett tag var jättebekymrade. Det var inte så att jag höll på med droger, det värsta som kunde ända i den åldern var nog att bli gravid. På sätt och vis var det säkert bra att jag fick leka av mig.

Har du lyckats sluta röka?

- Ja, nu röker jag inte. Jag var 35 år när jag lade av.


Så slutade Lotta Engberg att röka


Hur gjorde du?

- Slutade. Där har du typ mig. Mina döttrar var i tioårsåldern och kom hem från skolan och sade att det var jättefarligt att röka, "mamma, du kan dö". Jag slutade på 35-årsdagen. Jag har inte ens feströkt efteråt. 

Var det i samband med rökstoppet som du började snusa?

- Nej, det började jag med senare. Nästa fråga är kanske om jag vill sluta snusa, men det vill jag inte. 

Du pratar ofta om din pappa Lennart, men inte så mycket om din mamma Maj som gick bort i fjol?

- Jag har hela livet haft en otroligt varm och nära relation med min pappa. Han har alltid varit den kloka hjärnan som jag har vänt mig till, som barn och som vuxen. Han är min förebild.

- Det fanns inget osagt mellan mig och mamma när hon gick bort. Mamma gick i bräschen, var karriärkvinna och arbetade som sjuksköterska. Jag vet till exempel att hon införde att de gamla på äldreboendet Solåsen skulle få ett glas sherry på lördagarna. 

Har du haft en sådan engagerad mormor till dina barn som du är för dina barnbarn?

- Nej, men min pappa har inte heller tagit hand om mina barn när de var små. Mamma och pappa jobbade, flickorna hade barnflicka. Först hade de en barnflicka i fyra-fem år, sedan en i nio-tio år. I dag kommer hennes barn hit så får jag ta hand om dem. 


Så upplever Lotta Engberg singellivet


Du säger att du lever ensam?

- Eller lever själv, som jag brukar säga. Jag har ingen manlig kärlek, ingen käresta.

Vilka förändringar utöver detta med att ensam lära sig att ta hand om ett hus innebär det för dig, som levt i relationer hela ditt vuxna liv?

- Man måste ta egna beslut, göra egna val. Det är en väldig skillnad att leva i tvåsamhet, jämfört med att leva i ensamhet, med för- och nackdelar. Men jag vill väldigt gärna leva ensam nu.

En del av de kvinnor i offentligheten som har intervjuat säger att det inte är alldeles enkelt att träffa någon, om man skulle vilja. Hur är det för dig? 

- Jag har inte de tentaklerna ute, så jag ser ingenting. 

Författaren och polisen Martin Melin sade att det för all del kommer propåer via sociala medier, men att man kanske inte vill dejta ett "fans"?

- Kommer det något den vägen på Facebook så svarar jag inte ens. Det är konstigt, vissa grejer verkar man behöva försvara. Spelar man dansmusik får man försvara det, dricker man inte på en fest får man försvara det och lever man ensam får man försvara det. 

2014 tävlade Lotta Engberg i "Let´s Dance" i TV4.
Foto: OLLE SPORRONG

Handlar det inte om att människor undrar om det är medvetna val?

- Dansbandsfrågan har jag fått en miljon grejer och jag har slutat försvara mig. Det finns olika sorters musik och det ena är inte bättre än det andra. Det viktiga är att må bra och jag mår väldigt bra, som det är nu. Och jag känner mig inte ensam.


"Jag har ju hur många flockar som helst"


Du har en jättestor flock omkring dig, sade du till Expressens söndagsbilaga?

- Mikael Persbrandt har sagt att alla människor behöver tillhöra en flock. Först tänkte jag att "jag har ingen flock". Men snabbt insåg jag att "Gud, jag har ju hur många flockar som helst". Jag är en riktig alfahona med mina hundar, barn och barnbarn. Så jag har absolut flockar, men jag har inte det man- och kvinnaflocken, äktenskapsflocken. Den saknar jag inte nu. Jag varken saknar eller längtar efter den.

Nu är ju inte du i det skedet, men relationer kan ju se olika ut. Man kan kanske hitta någon som det är trevligt att gå på bio med?

- Fast jag tänker inte ens de tankarna och jag går på bio, senast på Disneys nya film med barnbarnen. Jag har vansinnigt många trevliga tjejkamrater och vi har så roligt! 

När jag intervjuade dig för nio år sedan levde du med fem hemmavarande barn, dina egna två och din dåvarande man Patrik Ehlerssons tre, och du verkade ha en otroligt nära relation med alla. Finns bonusbarnen fortfarande i ditt liv?

- Absolut! Vi brukar skoja om att det finns en farmor och en mormor och en "allt annat". Det är jag som är "allt annat" till de bonusbarnens barn.

Du sade också att du faktiskt umgås med din exman Anders Engberg och hans fru?

-  Anders träffade jag så sent som i förrgår. Han är lite "urfadern". Jag känner en enorm kärlek till "morfar Anders", han är morfar till alla barnbarnen och det delar vi.


Anders Engberg har hela tiden funnits där för barnen


Dina barn bodde på heltid hos dig efter skilsmässan från Anders Engberg. Var du ensamstående, rent praktiskt?

- Tjejerna var hos sin pappa på helgerna. Anders har funnits med hela tiden. Vi har ju barnen gemensamt och den relationen har bara vuxit precis som familjen har vuxit. Det var lite "moffigt" när Malin tog studenten och Anders och jag höll tal till henne gemensamt. Så ska det vara, det är man skyldig sina barn.

Du har en kronisk sjukdom. Berätta!

- Jag har Chrons (inflammation i mag-tarmkanalen, reds anm). Det är en autoimmun sjukdom som går i skov. Men är fantastiskt lyckligt lottad för medicinen fungerar så bra att jag nästan inte märker av sjukdomen.


Lotta Engberg var sjuk i tolv år innan hon gick till doktorn


Innan du fick diagnosen, hur var det då?

- Då hade jag besvär. Jag var sjuk i tolv år innan jag gick till doktorn. Besvären gick i skov och jag tyckte att det fungerade ibland då jag försökte käka annorlunda eller sova mer. Det enda jag märker med min sjukdom nuförtiden är att jag måste sova, det är det enda sätt som jag kan påverka. 

Där har du sagt att du i alla fall kan sova då du får chansen?

- Ja, jag är väldigt bra på att sova. Jag är helt enkelt väldigt mycket av eller på. Ni kanske märker att jag har svårt att sitta stilla och vill röra på mig? Trerättersmiddag är inget för mig, då är jag hellre servitris.

Då vi träffades 2008 hade du nyligen sprungit Göteborgsvarvet och skaffat personlig tränare?

- Japp, jag har samme PT som då. Det är så skönt så man dör. Från början upplevde jag det inte som lyx. Jag var 43-44 och gjorde ingenting med min kropp, så jag är mer i trim i dag och kroppen orkar mer. 

(Lottas stegräknare visar att det blev 15 049 steg i går). 

Här programleder Lotta Engberg "Bingolotto".
Foto: ANNA SVANBERG / ANNA SVANBERG GT-EXPRESSEN

Hur mycket tänker du på kosten?

- Inte alls. Och jag kan inte säga att jag har bantat. Efter en tvåveckors all-inclusive-semester kan jag däremot känna att jag får lugna ner mig lite grann. 

Har du några fler cravings än saltlakris?

- I höstas började jag gilla chips. Jag tycker att mat ska vara god och jag lagar mat till mig själv, fast jag lever själv. Det får gärna vara stekt falukorv och makaroner. Jag tycker mycket om proteiner, det kanske har med min sjukdom att göra för man är dålig på att ta upp protein när man har Chrons. Jag tycker inte om bröd, men gillar ägg, kött, skaldjur, potatis. Det kan vara mitt norrländska arv som kommer fram.


"Det finns inte så många som jag"


Spelar det någon roll i din bransch att du åldras?

- Jag har ju hur mycket jobb som helst, vilket jag är tacksam för. Å andra sidan finns det inte så många som jag.

Vad tackar du nej till?

- Alla saker som jag inte vill göra. Förra hösten hade jag bestämt mig för att vara lite mer ledig, lite för att plana ut och göra något annat. Det var skitroligt att läsa tioveckorskursen på Folkuniversitetet! Efteråt hakade jag på en datorkurs.

Apropå åldrande så förekommer det att folk gör skönhetsingrepp?

- Det kommer jag aldrig att göra. Det gör ju ont, ha ha. Jag kommer aldrig att skönhetsoperera mig, men fortsätta använda löshår, smink och kläder. Och jag kommer aldrig att skriva mina memoarer.

Varför inga memoarer?

- Nej, här och nu och framåt! Usch för att sitta och grotta ner sig i allt gammalt!

Lotta Engberg anno 1992.
Foto: PETER WIDING

Du gillar pussel med 1 000- 3 000 bitar. Har du pusselrum i det här huset också?

- Nu blir det mer fembitars plopp-pussel med barnbarnen. Jag har hur mycket leksaker som helst. Jag har barnsäkra barnstolar, barnbilstolar, leksaker. 

Spelar ni på flygeln också?

- Ja, men barnbarnen slår mest på tangenterna. Jag har satt tejpat upp locket med eltejp för att ingen ska klämma fingrarna. Jag har så mycket roligt att göra. För tre år sedan började jag spela golf, men jag hinner inte så ofta som jag vill.


"Är jag trött så somnar jag"


Du har aldrig varit på gränsen att bli utbränd?

- Nej, det har inte varit en tillstymmelse till det. Det ligger inte i mitt DNA. Är jag trött så somnar jag. Jag kan avslöja att jag har sovit många timmar i den soffa som ni sitter i nu, det är skönt att vila middag där med ett sudoku. 

"Hellre Ullared än Dior", har du sagt. Vad betyder pengar för dig?

- Nu när jag har satt mig in i min ekonomi lite mer vet jag att pengar är en väldig trygghet. Och om man har pengar tycker jag att man ska dela med sig.

Hur ser du på att betala skatt?

- Det svider inte. Betalar man mycket skatt betyder det att man har tjänat mycket pengar. 

Jag tänker att det är modigt att vara egenföretagare och inte ha en fast lön?

- Så har jag inte tänkt, jag tänker mer att jag snart ska bli pensionär, det känns lite konstigt. Som musiker har jag aldrig tagit ut mammaledighet eller en krona i sjukledighet. Nu är jag ju frisk och därför skulle det nog kännas konstigt att sluta med det här yrket på 65-årsdagen. Det tror jag inte att jag gör.

Blir du som Lill-Babs, tror du, som vid 79 års ålder fortfarande står på scenen?

- Ja, blir jag som Lill-Babs så ska jag skratta mig lycklig. Hon är en fantastisk kvinna, en förebild. Nu har det gått 30 år sedan "Fyra bugg" och då jag gick ut skolan. När man blir äldre kanske man inte kommer att åka lika långt för att uppträda. 

- En sak vet jag och det är att man ska vara rädd om sig själv, både psykiskt och fysiskt. Det är skoj att leva!

Lotta Engberg erbjuder Expressens Karin Sörbring att spela med henne, men Karin som slutade ta pianolektioner i årskurs nio känner sig inte nog kvalificerad.
Foto: NORA LOREK

PS Så var mötet

Redan då jag följde Lotta Engberg för söndagsbilagan en dag under repetitionerna inför "Körslaget" 2008 insåg jag att hon har energi och driv som få. Den här gången då vi träffas i Lottas hus uppe på ett berg i Olofstorp utanför Göteborg sitter hon knappt stilla en minut. Hon tar fram kläder, sminkar sig, fixar håret, pysslar om hundarna och studsar upp varje gång hälsoklockan larmar att det är dags att röra sig. Lotta skrattar högt, spelar Mendelssohns brudmarsch och "Nu grönskar det" på flygeln och accepterar utan knot de bildönskemål som fotograf Nora Lorek har. Samtidigt som Lotta är otroligt trevlig har hon en imponerande pondus. Sällan har jag intervjuat en så trygg och härlig person!



Rättelse: I en tidigare version av artikeln publicerades en bild på Lotta Engberg, Kicki Danielsson och Anders Berglund. Men i bildtexten påstods det felaktigt att det var Lotta Enbergs exmake – Anders Engberg – fel Anders alltså.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.