Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Marie Serneholt om sorgen efter Måns

Marie Serneholt gör succé i Let's dance. Foto: Magnus Liljegren / All Over Pres
Marie i Let's dance. Foto: Olle Sporrong
Marie var tidigare med i Let's dance. Foto: Maria Steen

Ångest är inte Marie Serneholts grej:

- Jag har inget mörker i mig.

Istället är det full gas som gäller för "Let's dance"-säsongens mest hyllade deltagare.

Men, rädslorna finns där.

Marie Serneholt

Namn: Marie Serneholt.

Ålder: 31.

Bor: Lägenhet i centrala Stockholm.

Familj: Mamma, pappa och två syskon. Pojkvännen Qhris Magsino.

Aktuell: I "Let's dance". Och med egen parfym och eget vin.

Instagram: @marieserneholt - 238 000 följare.

I mina ögon är du den perfekta människan. Det känns som att du inte kan lukta svett, typ.

- Hahaha. Mitt liv är inte så perfekt. Visst, jag lever ett liv som jag älskar. Mår väldigt bra. Samtidigt har jag jobbat väldigt hårt för det.

Men har du några svåra perioder bakom dig?

- När jag och Måns (Zelmerlöw) gjorde slut. Det var en så stor grej medialt. Jag var väldigt ledsen, samtidigt hade vi ögonen på oss från alla håll. Där var det jobbigt. Då lämnade jag stan för att jag inte pallade.

Hur illa däran var du?

- Klart det var en sorg. En stor sorg. Men det fick ta sin tid. Nu, fyra år senare, känns det bra. Det var rätt beslut. Jag växte otroligt mycket. Satsade på mig själv och min karriär. Jag hade inte velat vara utan de där åren efter separationen.

Nu är du ihop med stylisten Qhris Magsino. Ni är inte riktigt lika öppna med er relation som du och Måns var. Är det medvetet?

- Ja, det är det. Med Måns blev vi ett par som syntes mycket i media. Släppte in väldigt mycket. Efteråt kände jag "nej, jag måste hålla igen". Både jag och Måns har nog lärt oss det.

Hur träffades ni?

- Genom gemensamma vänner, på en middag. Vi var väldigt synkade i vårt intresse.

Barn, är det något du är sugen på?

- Ja, jag älskar barn och drömmer om familj. Men var sak har sin tid. Jag är inte där än.

Du är populär på sociala medier. Hur tacklar du elaka kommentarer?

- Jag har blivit härdad. Jag blev recenserad hela mitt tonårsliv. Folk har tyckt, tänkt om mig sen jag var 15. Mer än halva mitt liv. Jag är van vid att sålla bort elakheter. Äckliga, olämpliga kommentarer tar jag bort och blockar. Det hade tagit för mycket energi att bli ledsen över sånt. Jag låter det inte komma åt mig.

Det måste vara väldigt lätt hänt att man börjar få komplex för olika saker när man är så ung som du var?

- Jag hade det när jag var yngre. Jag blev rätt lång i tonåren, mycket längre än alla. Jag bar alltid platta skor. Jag är ingen tjej med stora bröst och visst fanns det en period när jag tänkte att "alla andra har det". I dag är jag vän med det. Jag älskar att jag har en frisk kropp. Jag känner mig många gånger vacker.

Det känns som att du gör väldigt stor skillnad på din offentliga person och din privata. Privat vet jag att du är väldigt, väldigt rolig, gillar att festa. Men det känns som att du håller det tillbaka mycket.

- Visst, så är det. Även om det beror mycket på sammanhanget. Men tidigare var de rollerna mycket längre ifrån varandra. Jag visste inte riktigt hur jag skulle mixa in mitt riktiga jag i jobbet. Jag jobbar fortfarande på det. Hitta ett sätt. Men visst har jag en sida de flesta inte får ta del av. Jag har svårt att släppa in människor hela vägen.

Men då ställer jag ett par korta frågor för att testa din karaktär.

- Visst.

Har du någon gång varit otrogen?

- Nej.

Varit elak mot någon?

- Nej. Jag har inte sårat någon på det sättet. Jag försöker vara sjysst.

Är du svartsjuk?

- Jag har kunnat bli det om jag haft anledning. Men det är ingenting jag i grunden är.

När grät du senast?

- I går när jag kollade på National Geographic och det var några lejonungar. Men herregud, jag grät till "Independence day" så klandra mig inte. Jag har rätt nära till att gråta.

Vad är det elakaste en annan människa gjort mot dig?

- Vara oärlig. Det finns inget riktigt göttigt här Pascal, haha.

Foto: Nina Torsede

Det handlar inte om göttighet. Jag vill förstå vem du är. En människas brister, historia är väl ändå det som gör henne intressant?

- Men jag är långt ifrån perfekt, jag lovar. Jag luktar inte alltid gott, haha. Jag har inga problem med att vara osminkad och se allt annat än perfekt ut.

Vad är du rädd för här i livet?

- Det är en känsla och rädsla jag haft sen jag var liten: jag skulle inte kunna föreställa mig mitt liv utan min mamma och pappa, min familj. Man inser att livet inte är för evigt. Jag har respekt för döden. Många människor i min närhet har gått bort oväntat. En väldigt nära vän dog i en sjukdom, väldigt plötsligt. Livet är skört. Det är mycket därför jag hela tiden vill maxa, ta till vara på möjligheter.

Har du varit nära döden?

- När jag var fyra-fem. Jag och en kompis sprang runt på en is. Isen brast under mig och jag ramlade ner med huvudet före. Min kompis mamma lyckades fiska upp mig i en gummistövel.

Men mörkret Marie, ångesten. De existentiella frågorna?

- Måste man ha ångest?

Jag vet inte. Enligt Lena Olin som jag träffade förra veckan så har alla människor det.

- Jag har inget mörker i mig. Ingen ångest jag ständigt går runt med. Kanske prestationsångest inför ett jobb.

Du är inte som Per Lagerkvist som anser att ångest är din arvedel?

- Nej. Jag är inte en sån person. Klart jag ställer mig de stora frågorna ibland, tycker att livet går väldigt fort. Jag undrar var tiden tar vägen. Det känns som att jag var 15 i går. Herregud, jag fyller 32 i år. Det är så vuxet. Men jag känner mig inte vuxen. Jag hoppas att jag aldrig gör det.

Framtiden Marie. Ska vi diskutera den?

- Visst. Efter "Let's dance" kommer jag att ta några dagar ledigt. Ta igen sömn, vila kroppen. Förra veckan släppte jag en egen doftserie, jobba lite med det. Dessutom släpper jag ett eget vin. Sen är planen att fortsätta med tv.

Entreprenör och programledare alltså?

- Jag har alltid varit en mångsysslare. Jag trivs så. Det ena gör att jag blir bättre på det andra.

Men då är du slut som artist?

- Jag har lagt artistkarriären på is. I dagsläget är jag inte sugen på att kliva in i studion och spela in nytt material. Den dagen kanske kommer. Men jag vill utvecklas som programledare. Planen, när jag var liten, var inte att jag var tvungen att sjunga. Utan min drivkraft var att underhålla på en scen. Jag får samma kickar som programledare som när jag sjunger.

Men Bingolotto... var det verkligen rätt för dig?

- Jag ångrar inte det en sekund! Det finns ingen bättre programledarskola. Göra livesändning varje vecka under ett års tid. Jag gillar att ha kontroll på vad jag ska göra, säga, stå. I Bingolotto var det omöjligt. Sjuttio procent var sånt som hände spontant. I början var jag livrädd för det. Men i slutändan var det de grejerna som var roliga, när det krackelerade, inte var perfekt.

 

LÄS MER: Marie Serneholt om sorgen efter Måns Zelmerlöw

 

Marie och Måns.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!