Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lennox: "Det är klart att jag är feminist"

Annie Lennox. Foto: Dimitrios Kambouris

LOS ANGELES. Annie Lennox har en av världens mest kända – och hyllade – röster.

Och hon använder den inte bara för att sjunga - genom åren har den brittiska superstjärnan alltid varit aktiv i frågor som rör världens orättvisor.

– Det är klart att jag är feminist. Det är förutbestämt att många flickor som kommer till världen inte får någon utbildning, och det måste bekämpas, säger hon i en exklusiv intervju med Expressen.

ANNIE LENNOX

Namn: Ann ”Annie” Lennox.

Ålder: 59 år.

Bor: Kapstaden, Sydafrika och London.

Familj: Gift med den sydafrikanske gynekologen Mitch Besser. Två döttrar, 21 och 23 år, från ett tidigare äktenskap.

Karriär: Slog igenom som sångerska i Eurythmics i början av 80-talet. I början av 90-talet splittrades och Lennox inledde en framgångsrik solokarriär. Totalt har hon sålt över 80 miljoner skivor och räknas som en av Englands mest framgånsrika artister nånsin. Hon har även ägnat en stor del av sitt liv åt välgörenhet och prisats av det engelska kungahuset för detta.

Aktuell: Albumet "Nostalgia", där hon gör cover på sina jazzfavoriter, som släpps 27 oktober.

Annie Lennox fyller 60 år om ett par månader. Det är lite svårt att föreställa sig. Hon är precis så levande, sprudlande och ungdomlig som man vill att hon ska vara.

En världsstjärna som lyckats behålla den mentala hälsan trots alla framgångar. Hennes karriär är fri från skandaler. Kanske beror det på att hon valde att hoppa av Eurythmics, duon hon ingick i tillsammans med Dave Stewart, när hon kände att hon började tappa kontrollen.

Fick panikångest

Gruppen gav ut 8 album på lika många år under 80-talet och var ute på en ständig världsturné som tärde hårt på Lennox.

– Mitt starkaste minne från Stockholm är att jag fick panikångest på planet på väg till en spelning. På något mirakulöst sätt lyckades jag genomföra konserten. Men jag mådde dåligt, berättar hon när Expressen sitter ner med stjärnan i en soffa på lyxhotellet Chateau Marmont i Los Angeles, där hon är på blixtvisit för att marknadsföra det nya albumet ”Nostalgia”, där hon gör covers på sin ungdoms favoritlåtar.

– Det var ett intensivt årtionde med Eurythmics. Oerhört krävande, ett självskapat monster. Efter ett tag började jag känna att det räckte. Jag hade ridit monstret länge nog och på slutet undrade jag vem som egentligen red vem. Det var dags att sluta. Det var ett stort beslut.

Det låter dramatiskt?

– Jag ville verkligen inte fortsätta. Att vara med i en framgångsrik grupp är inte bara att sjunga, det är en livsstil som kan döda dig om du inte är försiktig.

I dag har hon i princip ingen kontakt med sin gamle vapendragare Dave Stewart. En återförening verkar vara långt borta.

– Vi sa aldrig något definitivt. Kanske är det helt över, kanske inte, säger hon och man förstår att Eurythmics vara eller icke vara knappast håller henne sömnlös om nätterna.

I början av 90-talet sjösatte Lennox en framgångsrik solokarriär. Singlar som ”Walking on broken glass” höll henne kvar på topplistorna världen över. Men skillnaden är att hon sen dess har kunnat kontrollera hur mycket hon jobbar och vad som ska prioriteras.

– När man har barn kan man inte turnera i all oändlighet. Familjen går före allt annat. Jag gjorde några spelningar, men jag turnerade ingenting, berättar Lennox som har två döttrar, 21 och 23 år, från ett tidigare äktenskap.

Nu lever hon med en sydafrikansk gynekolog och pendlar mellan hemmen i Kapstaden och London. Med åren har det musikaliska allt oftare fått stå åt sidan för hennes samhällsengagemang.

Hur många välgörenhetsorganisationer jobbar du för? Du dyker upp överallt.

– Jag vill inte riktigt kalla dem det. Jag är väldigt intresserad av organisationer som gör skillnad. Jag är intresserad av världen. Den är så mörk och galen, speciellt nu. Men den är också vacker, det finns så mycket potential för godhet, men hela tiden misslyckas vi.

 Vad ligger dig närmast hjärtat?

– Det går inte att välja en sak, det finns så många olika saker. Om man ska stödja något, måste man ha en koppling till det. Som med kvinnors rättigheter. Det är långt kvar till en jämställd värld. Det gäller allt. Politik, utbildning, ekonomi. Speciellt i världens u-länder. Kvinnor är oerhört utsatta där. De har ingen chans och det är det som feminismen måste kämpa för att övervinna. Det finns så mycket man kan göra där.

 Du är uttalad feminist. Varför är det så laddat att säga det i vissa kretsar?

– Jag tror att det handlar om att vissa deklarerar det med sådan kraft – vilket behövs ibland, ibland måste vi vara tydliga.

När?

– När kvinnor blir våldtagna och utnyttjade i länder som Pakistan, ja, över hela världen, då måste vi skrika ut vårt budskap. Men det finns gånger när vi behöver använda en mjukare ton. Men från mitt perspektiv är feminism för alla, även män kan vara feminister. Om kvinnor försöker säga att feminism enbart är till för kvinnor, är det ett problem. Det ska inte vara ett hot mot män.

I Sverige finns ett parti som heter Feministiskt initiativ. De kom nästan in i riksdagen.

– De här frågorna är inte längre i skuggorna, vilket är en bra trend. Jag utsågs till ”Årets kvinna” för några år sen, sådant kan hända i England. Till ceremonin kom de bästa och mest framåtskridande kvinnorna i landet och jag fick hålla ett tal inför dem. Jag sa: ”Jag är feminist”, och sen sa jag ”Ställ er upp om du är feminist”, och bara halva rummet reste sig. Där lärde jag mig något nytt. Vi har en lång väg kvar.