Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lena Philipsson: "Jag ser lite slutet på livet"

Lena Philipsson om nya skivan, sin 50-årskris-låt och om att se slutet på livet. Foto: Christian Örnberg
"Och som alla som fyller 50 ser man lite mer slutet på livet. Det blir naturligt", säger hon. Foto: Sigge Klemetz
Lena Philipsson.

Lena Philipssons har skrivit samtliga låtar på sin nya skiva - för att skapa sig själv på nytt.

Nu säger artisten hej då till sitt gamla jag och låter 50-årskrisen, uppbrott och kärleken höras på den nya plattan.

– Allt är relationstexter på den här skivan. Det är högt och det är lågt. Djupare och lättare. Det är lättare.

FAKTA

Namn: Lena Philipsson.

Ålder: 49 år.

Bor: I Stockholm, Östermalm.

Familj: Pojkvännen Pierre Leander, 41. Barnen Noa Månfare Herngren och Saga Herngren, från tidigare relationen med Måns Herngren.

Aktuell: Framför nya skivan. ”Jag är ingen älskling".

Lena Philipsson, 49, släpper sitt första album på tre år. Stjärnan var senast skivaktuell 2012, då med albumet "Världen Snurrar".

Men till plattan "Jag är ingen älskling", har hon skrivit allt material själv.

– Jag kände att det verkligen var jättelängesedan jag skrev en egen skiva. Under många år har jag jobbat med andra. Dels med Orup har jag haft ett fantastiskt samarbete. Och senaste skivan var det också andra som skulle skriva till mig. Jag tyckte inte den skivan blev särskilt bra. Jag kände att det bästa vore om jag skrev själv, för att bryta lite mot den andra titeln. Skapa mig själv på nytt, säger Lena Philipsson.

 

LÄS MER: Per Holknekts svar på Lena PH:s uppbrottslåt

 

Låtarna har hon skapat hemma, vid pianot.

– Jag sitter hemma och jobbar. Pendlar mellan att sitta vid pianot och datorn, där jag har synten. Jag tar en kopp te och spelar in lite olika idéer på min Iphone. Sen tar jag paus, lyssnar och fortsätter. Det har varit en mysig process. Väldigt kul, säger Lena.

På senare år har hon gjort liknande försök – men inte riktigt lyckats.

– Jag tror att det kan handla om att mina barn är lite större nu. Jag har mer tid för kreativitet. De är så stora att de sköter sig själva. Jag känner att det finns mer tid för mig att tänka på mina grejer, säger hon.

"Min 50-årskris-låt"

Till texterna har Lena hämtat inspiration från "livet i helhet". Första låten "Jag är ingen älskling", till exempel, handlar om ett uppbrott.

– Man plockar så klart inspiration från sitt eget liv, från vänners liv, från livet i helhet. Allt möjligt, kan man säga. Det är lättare att skriva om känslor när man varit med om känslor själv. Allt är relationstexter på den här skivan. Det är högt och det är lågt. Djupare och lättare. Det är lättare, säger Lena.

 

LÄS MER: Pernillas sexskämt om Måns Möllers snopp

 

Skivans sista spår bär titeln "Adjö Farväl".

– "Adjö Farväl" brukar jag säga är min 50-årskris-låt. Det känns lite som att man kliver in i en ny fas, och då säger adjö till den gamla Lena och kliver in i någonting lite mer öppet. Lite mer berättande. Inte vet jag. Det är den känsla jag har, den är inte så tydligt egentligen. Vad den handlar om. Jag har en känsla av att jag nästan vänder mig till publiken. Det går att tolka den låten på massa olika vis. Man kan också säga "adjö, det är dags att gå hem från festen", säger Lena Philipsson.

"Ser slutet på livet"

Känner du att du är på väg in i en 50-årskris?

– Jag har inte någon desperat 50-årskris, men jag är medveten om siffran. Och som alla som fyller 50 ser man lite mer slutet på livet. Det blir naturligt. Jag försöker ha så roligt jag kan i det här livet. Vad kan man göra? Det är så livet ser ut. Jag är ganska krass och realistisk i min syn på livet. Det är ju vad det är. Jag har redan nu haft ett fantastiskt bra liv och jag kommer fortsätta att försöka ha det. Mer kan jag inte göra.

Har du några grandiosa planer?

– Jag funderar just nu på de sakerna. Jag skulle vilja göra mer av mina egna grejer, där jag bestämmer och inte kompromissar. Visst jag är med och bestämmer i övrigt också, men just det att det är mina låtar. Jag skulle tycka det var roligt att göra något som kräver lite mer arbete också. Det är lite otydligt vad det skulle vara. En musikal? Eller någon annan grej, som kräver lite mer tankeverksamhet, energi, men som ändå grundar sig i mina idéer och mitt sätt att skriva på. Jag vill göra saker som känns angelägna.