Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Leif Mannerströms kamp – efter dolda sjukdomen

På frågan om hur Leif Mannerström har lyckats utveckla ett beroende svarar han så här: "Jag har inte det suget, tack och lov. Det här är det första vinet jag dricker på en vecka. Om jag någon gång dricker på kalas mår jag lite tjyvtjockt dagen därpå och då är det bättre att avstå. På landet har jag en fantastisk vinkällare och där kan vi gå ut och ta oss en flaska ibland". Foto: KARIN SÖRBRING
Expressens Karin Sörbring intervjuar Leif Mannerström om hälsan, nya biografin och kärleken till familjen och hustrun Lilian. Foto: Lovisa Waldeck
Apropå machometoderna som kockarna i boken "Hell´s kitchen" använder säger Leif Mannerström till Expressens Karin Sörbring: "Låt de kockarna hålla på med det! Kan de inget annat får de väl hålla på med sådant. För mig är mat heligt. God, god, god mat är det enda som gäller. Lagad på riktiga råvaror! Man behöver aldrig krångla till någonting. Många tror att ju mer man krånglar till det, desto godare blir det. För mig är det kejsarens nya kläder". Foto: Lovisa Waldeck
I nya biografin avslöjar Leif Mannerström att man förr på restauranger gjorde vaniljsås på halvfabrikat. "På den tiden fanns det bara vaniljstänger på Apoteket och de var ganska dyra och gav inte den minsta smak. Fixade man till de där pulversåserna med Grand Marnier och monterade med lite grädde på slutet blev de rätt skapliga. Men det skulle vi aldrig godkänna i "Sveriges mästerkock". Det måste ha varit 40 år sedan vi fuskade så", säger han. Foto: TT NYHETSBYRÅN
I nya biografin berättar Leif Mannerström om det äckligaste han serverats: friterade fårögon. "Det var förfärligt. Jag smakade inte ens. Jag vill inte se ett blodsprängt ledset öga under frityr-ströbröd. Det var som en stor klump, ett halvt ägg. Jag sade till de andra i sällskapet - Erik Lallerstedt och Tore Wretman – att jag gick ut och tog en cigarett i stället. På den tiden rökte jag nämligen", säger Leif Mannerström. Foto: Arena
KÄRA I 58 ÅR. Leif och Lilian Mannerström blev ihop 1960. "Nu ska jag upp till Gävle och spela in tv, men sedan är jag ledig i nästan tio dagar. Då ska Lilian och jag vara på landet och plocka av tomaterna, lägga in rödbetor, safta lite grann och vara ute i skogen och plocka svamp. Jag har en golfbil med lastflak som vi lastar vår karljohanssvamp på. Lilian och jag har gemensamma intressen och det betyder mycket", säger Leif. Foto: LEIF GUSTAFSSON
1 / 7

GÖTEBORG. Han har haft två hjärtinfarkter.

Men Leif Mannerström arbetar så mycket att inte har gått i den rekommenderade "hjärtskolan" för att lära sig hur han vågar belasta hjärtat.

– Jag har helt enkelt inte hunnit det, men nu planerar jag att ta tag i det, säger den memoaraktuelle mästerkocken som också berättar hur han lyckats hålla ihop med hustrun i 58 år, om miljonvinsterna och att han drabbats av mild diabetes efter muskelsjukdomen. 

Hösten 2014 gick du ner 15 kilo. Hur har det gått med din viktresa?

– Det går lite upp och ner. Just nu skulle jag ha kunnat väga lite mindre, men det är inte så farligt. Jag arbetar inte så mycket som tidigare, bara halvtid som jag brukar säga lite skämtsamt, åtta timmar om dagen. Men jag jobbar på att gå ner några kilo till. Nästa intervju du gör kanske jag är trådsmal!

Berätta om dina träningsvanor!

– Jag har löpband hemma och kör på det så ofta jag kan. Jag springer dock inte på det i och med att jag har problem med höften, men jag går gärna på det. Helst med ishockey på skärmen framför.

Expressens Karin Sörbring intervjuar Leif Mannerström om hälsan, nya biografin och kärleken till familjen och hustrun Lilian. Foto: Lovisa Waldeck

Mannerström är bypassopererad

Apropå din hälsa så har du haft två hjärtinfarkter och i din nya bok berättar du om bypassoperationen som du genomgick efter en hockeymatch för snart 20 år sedan. Hur går det med hjärtat nu?

– Det har gått ganska hyggligt. Har du gjort en bypassoperation är du ju hjärtsjuk, men jag tänker inte så mycket på det utan kör så mycket jag kan in i kaklet. Jag grubblar inte på sådant. 

Efter en sådan operation brukar man få gå i "hjärtskola" för att lära sig hur man kan belasta hjärtat?

– Jag vet att man ska det och jag ska när jag är färdig med tv-inspelningar och allt jag har gjort nu börja med det och gå på hjärtskola. Jag har helt enkelt inte hunnit med det. Men jag tycker att jag har bra självdisciplin. Jag överbelastar inte hjärtat så mycket. Läkarna säger att jag kan anstränga mig och att jag i grunden har ett väldigt bra hjärta.

Leif Mannerström, Markus Aujalay och Mischa Billing är domare i "Sveriges Mästerkock". "Det är allmänt känt att stölder förekommer på restauranger. Vet du vad det värsta är? Kvinnor är värst på den fronten. Där händer det att det läggs ner saker i handväskorna. Tvålkoppar och annat. På restaurang Johanna hade vi förgyllda toaborstar och de strök med ibland", säger Leif Mannerström. Foto: PÄR BÄCKSTRAND / TV4

Har du aldrig haft problem med blodtrycket?

– Jo, för fasen. Jag medicinerar för det. Jag har lite mild diabetes också. Det fick jag av en muskelsjukdom som jag fick efter första säsongen av "Sveriges mästerkock" där vi satt en hel dag i en kall lada. Då blev jag nerkyld och gick på mycket kortison, vilket inte är bra. Det tog fyra-fem år att bli symptomfri från muskelsjukdomen. Mild diabetes typ-2 har jag kvar, men jag har inga besvär. Jag behandlar det och behöver inga sprutor. Jag har en tablett som jag tar varje dag och det funkar utmärkt. Jag ligger på 5,6 (i blodsockervärde, normalsiffran är 4-6, reds anm). 

Fakta/Leif Mannerström har fått kungamedalj

• NAMN: Leif Reinhold Mannerström.

• ÅLDER: 78.

• YRKE: Stjärnkock. 

• BOR: Hus i Tvärred utanför Ulricehamn.

• FAMILJ: Hustrun Lilian Mannerström, 74, blomsterkonstnär. Barnen Petronella, 55, och Sebastian, 49. Barnbarnen Kelly, 12, och Leif, 10. Hunden Leon (fransk Dogue de Bordeaux).

• FÖDD OCH UPPVUXEN: Född i Stockholm. Föräldrarna skilde sig då Leif var ett år. Växte periodvis upp med olika fostermödrar, hos morföräldrarna och hos farmodern. Har flera halvsyskon.

• FÖRÄLDRAR: Pappa Gösta var kock och dog 1989, 71 år ung, mamma Annie Högberg arbetade i vården och dog 2002, 81 år gammal.

• UTBILDNING: Kockelev på oceanångare mellan Göteborg och New York.

• KARRIÄR I URVAL: Köksmästarjobb på Henriksberg, startade 1974 restaurang Johanna. Har även drivit krogarna Golfrestaurangen i Hovås, Göteborgsbaserade Belle Avenue och Sjömagasinet (den sistnämnda fick en stjärna i Guide Michelin 1999). Aquarella på Kanarieöarna. Tv-programmen "Kockarnas kamp", "Sveriges yngsta mästerkock" och "Leifs restaurang". Tre gånger "Kockarnas kock". Gastronomiska Akademiens guldmedalj, Sandahl Foundation (1981), Tore Wretmans guldmedalj ”För den svenska kokkonsten” (2001). Har gett ut ett 15-tal kokböcker. Utsedd till "Årets göteborgare", har prytt ett frimärke och fått en egen spårvagn uppkallad efter sig. Mottagit konungens medalj. Drev till oktober 2017 anrika restaurangen Kometen, ett stenkast från Avenyn i Göteborg. Jurymedlem i "Sveriges mästerkock".

• AKTUELL: Med biografin "Leif Mannerströms kockliv" av Jesper Aspegren (Bokförlaget Arena) och med kokboken "Mannerströms helg" (Norstedts).

"Sveriges yngsta mästerkock" tog hårt på Mannerström

Det blev för mycket psykiskt och fysiskt när du jobbade med en egen tv-serie, egen krog och såväl "Sveriges Mästerkock" som "Sveriges yngsta mästerkock"?

– Ja, vi jobbade måndag-torsdag med de vuxna mästerkockarna, var lediga på fredag och jobbade lördag-söndag med de små mästerkockarna. Det blev inget riktigt liv av det. Det gick alltså inte. Vi gjorde två säsonger, men jag kände av det och insåg att det inte funkade. Då var jag tvungen att tacka nej till "Sveriges yngsta mästerkock".

– De där två säsongerna flög jag hem till Göteborg sent på torsdag kväll och gick upp 04.00 på lördagarna för att flyga tillbaka för tv-inspelningar i Stockholm. Jag hann inte andas. Det tog väldigt hårt på mig. 

När Leif Mannerström i början av sin karriär flyttade till Göteborg var han inte så förtjust staden. "Nej, jag tyckte inte om färgen på bussarna. I Stockholm var de röda. Det tycker jag är fint. Här är de blå. Jag kände ingen när jag kom hit. Att komma in i det rätta Göteborg tar några år. Nu älskar jag Göteborg, men är mycket i Stockholm också när jag spelar in tv-program. Håller på Frölunda och är gammal djurgårdare", säger Leif Mannerström. Foto: FOTO: KAROLINA HENKE / TV4

Hur märkte du det?

– Jag blev trött och lite obalanserad. Jag kände att det inte var bra. Jag älskade att jobba med små barn, men det kändes heller inte roligt att rösta ut små barn. De blev så ledsna. De stora mästerkockarna spelar det inte så stor roll att jag röstar ut. I början var det känsligt det med för mig, men i dag när vi kör nionde säsongen så är det inte så farligt. "Sveriges mästerkock" är ett av få program där tittarsiffrorna ökar.

– Om du skulle gå med mig här på Bokmässan skulle du få se. Ungdomar vill hela tiden ta selfiesar med mig, fast jag är en gammal gubbe. "Mannerström, du är kung", ropar de. 

Jan Guillous senaste böcker inleds med diskussioner om testamenten. Har du skrivit något sådant?

– Jag har hela tiden tänkt att jag ska skriva testamente, men när jag tar upp det vill min son och dotter inte höra talas om det. Min fru är däremot klok, hon förstår att en vacker dag är gubben borta. Men jag hade tänkt hålla några år till för att få se barnbarnen växa upp och se att det blir något bra av dem. Jag är hantverkare och har nästan ingen skolgång, men det håller inte i dag. Jag vill pusha Leif och Kelly att ta ansvar och lyckas i livet.

 

LÄS MER: Leif Mannerström om sin viktminskning 

En gäst till din pappa sade när du var elva år att "Den där Leif duger inte till något". Hur har det präglat dig?När Leif Mannerström var elva år sade en av pappans gäster att "den där Leif duger inte till något". "För mig var det en jättemorot. Det betydde väldigt mycket och var tillsammans med fönsterrutorna som gick sönder när vi var så fattiga hörnpelare för mig. "Jag ska visa den där jäveln att jag kommer att klara mig i livet", kände jag. Det blev min tändvätska i livet, men den mannen gick bort när jag var 20-21 år så jag hann aldrig visa honom", förklarar Mannerström. Foto: ANDERS YLANDER / GT/EXPRESSEN

Du beskriver i nya biografin "Leif Mannerströms kockliv" att det blev en milstolpe då du som nybliven far råkade slå sönder fönstren du kånkade upp för att isolera familjens dragiga lägenhet med?

–  I det läget höll Lilian och jag ihop och tog krafttag. Jag bestämde mig för att vår familj aldrig mer skulle vara fattig. Jag sade upp mig från Henriksberg dagen efter att rutorna hade gått sönder, men jag hade gjort bra ifrån mig och de ville ha mig kvar så jag fick mer än dubbelt så hög lön och förmånliga lånevillkor för att kunna köpa en lägenhet i Askim. 

Apropå att prestera såg jag att "Leif Mannerström AB" ökade vinsten från tre miljoner år 2016 till nästan fyra miljoner i fjol. Hur viktig är ekonomin för dig?

– Det är tryggt för mig. Räknar man ihop vinsten i alla mina bolag var den lite drygt åtta miljoner kronor. Jag och min familj lever gott. Och jag tycker att det är välförtjänt. Det kommer inte av sig själv, utan med hårt arbete.  

Leif Mannerström visar buffén som han serverar på Bokmässan i Göteborg. "Jag har inte tagit skada av den pennalism som fanns i köken då jag var ung, men jag bestämde mig tidigt för att aldrig behandla min personal så", säger han. Foto: KARIN SÖRBRING

Leif Mannerström om miljonintäkterna

Du har handsydda kockrockar och kör en ny Porsche från 2017. Vad mer unnar du dig för dina pengar?

– Om jag absolut vill ha någonting kan jag se till att skaffa mig det, men jag har inga resebehov längre. Jag har redan rest och sett så mycket bra och dåligt. Vi var i Thailand för en tid sedan. Jag tyckte att det var förfärligt: eländigt, fattigt, varmt och klibbigt. 

– Vi bor så bra på vår gård i Tvärred. Varje gång vi kommer dit slås vi av hur bra det är där. Vår stora hund kommer och möter oss. Så det behöver inte vara så märkvärdigt med prylar och upplevelser.

– Har man taskigt både här och där kanske det är större risk att man skiljer sig och söker sig till något nytt. 

I nya biografin berättar Leif Mannerström om det äckligaste han serverats: friterade fårögon. "Det var förfärligt. Jag smakade inte ens. Jag vill inte se ett blodsprängt ledset öga under frityr-ströbröd. Det var som en stor klump, ett halvt ägg. Jag sade till de andra i sällskapet - Erik Lallerstedt och Tore Wretman – att jag gick ut och tog en cigarett i stället. På den tiden rökte jag nämligen", säger Leif Mannerström. Foto: Arena

I dina memoarer gick du aldrig in på om du tror att det är slut efter döden eller om vi lever vidare?

– Nej, jag tror inte på något liv efter detta. Valet står mellan jordfästning eller kremering, det är det hela. Jag har inte någon stark vilja där.

"Lilian och jag har aldrig haft någon stor fnurra på tråden"

Du dedikerar biografin till Lilian och ni har hållit ihop i 58 år. När har det varit störst utmaning att hålla ihop?

– Alltså, med den kvinnan: egentligen aldrig. Det har inte funnits anledning till det. Vi träffades genom en kamrat till henne som nog var ute efter att jag skulle dejta kamraten och inte Lilian. Lilian hade ett förhållande som hon dagen därpå avslutade. 

Leif och Lilian Mannerström har varit ett par i 58 år. När de första gången provåt på Sjömagasinet var de dock inte imponerade. "Nej, det var förfärligt. Det var en kommunalt driven restaurang på den tiden. Vi ökade omsättningen från åtta till 32 miljoner kronor på ett år", säger Leif. Foto: LEIF GUSTAFSSON

– Sedan har det bara blivit så. Det har egentligen aldrig varit någon stor fnurra på tråden. Det är klart att vi kommer ihop oss, men ingen av oss är långsint.

– Mina föräldrar hade det trassligt. Pappa var fruntimmerskarl och mamma var nog inte heller lätt på den fronten. Jag tror dock inte på att gräset är grönare på andra sidan. Vi gillar ju varandra, Lilian och jag. Vi kramas mycket, pratar med varandra varje dag.

Berätta mer!

– Varje gång jag reser ringer jag och säger "örnen har landat", talar om att nu har jag kommit fram, nu kan du vara trygg.

Många män beskriver i sina memoarer mest yrkeslivet, men du har också med privatlivet och betonar hur mycket Lilian betyder för dig?

– Lilian betyder väldigt mycket för mig. Vi är ett team. Min familj är ett team. Min son är kock, min dotter sköter min business och vi jobbar som ett lag. Det är viktigt för mig att framhålla dem som betyder mest för mig. 

Leif Mannerström berättar i sin biografi om en inspektör som bad om gåslever till sin fru. "Sådant där råkar man ut för. Ibland är det maktpersoner på miljö- och hälsoförvaltningen. En gång gjorde man ett nedslag om att vi skulle ha fått ett negativt påpekande om vår råbiff. Hälsoinspektören krävde att vi skulle bräsera köttet före servering. Jag frågade om inspektören och medierna som hakade på visste vad bräsera betydde? Om vi ska bryta och koka råbiffen så är den ju inte längre någon råbiff... Jag löste problemet genom att ta bort råbiffen från menyn för att slippa sådana maktmänniskor i köket mer", berättar Mannerström. Foto: ANDERS YLANDER / GT/EXPRESSEN

Blev tafsad på i restaurangköket

När jag intervjuade dig förra gången berättade du att du som lärling blev slagen i köket, men först nu i memoarerna framgår det att du även blev tafsad på?

– Det var några homosexuella kockar som kladdade på mig. I den tidens kök- och restaurangliv var det gängse jargong. Jag tänkte inte så mycket på det – och jag visste som 15-åring inte vad homosexuella var. 

– Min pappa sade till köksmästaren att han fick se till att kockarna slutade med det. Köksmästaren kallade in kockarna i slaktboden och sade "får jag se att ni kladdar på Leif igen så hugger jag snopparna av er". 

Det var på restaurang Maritim som du övervann din blygsel i relation till gästerna?

– Ja, man är lite blyg när man är ung, men det var en väldigt bra träning att stå inför publik och laga mat. Den tiden storheter – Hasse Ekman, Kar de Mumma och andra – kom fram och frågade om ostronen och piggvaren var bra i dag. Jag var bara 16 år och fick det uppdraget för att man kanske trodde att jag var lite socialt begåvad. 

Leif Mannerström beskriver i sin biografi att han under uppväxten inte alls kände sin mamma. "Nej, jag träffade inte henne så mycket. Hennes nye man var en bra man. Han tog hand om sin familj, men jag passade inte in där. Jag trivdes med att bo hos morfar och mormor och ibland hos farmor. Jag var trygg där och väl omhändertagen av dem", säger mästerkocken. Foto: LENNART REHNMAN / GT/EXPRESSEN

Har serverat Abba och Sven Ingvars

Du nekade Sven-Ingvars att få bandets favoriträtt – gorgonzolaspäckad oxfilé – andra gången bandet kom till din krog Johanna?

– Vi ville inte hamna i ett fack med ett antal specialiteter. Vi ville inte vara någon restaurangfabrik. Då en rätt blev så populär att alla skulle ha den kände vi att vi måste hitta på något annat. Vi kunde inte bara stå och laga oxfilé hela tiden. Hade vi gjort det hade Johanna aldrig fått det rykte som restaurangen fick. Vi skapade nya rätter hela tiden.

– När Abba hade slagit igenom var de hos oss. Häromdagen pratade jag med Björn Ulvaeus om då de åt vildand hos oss på Johanna. Agnetha Fältskog ville absolut inte ha det, så vi fick göra något annat åt henne. Kvällen därpå då de varit på Scandinavium och spelat igen ville alla åtta i teamet ha vildand. Björn sade att han fortfarande kom ihåg den rätten och att han älskade Johanna.

 

Leif Mannerströms val

Fotboll – Ishockey

Thailand – Fjällen

Vin – Vatten

Soffa – Löpband

Köttbullar – Fiskgratäng

Kungen – Drottningen

Seriemaraton - Filmkväll 

Ostbågar - Ostbricka 

Hudvårdsrutin - Tvål 

Deckare - Biografi

 

Annons:
Expressen Refunder Julklappar

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!