Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Lasse Kronér om skilsmässan – och längtan efter fler barn

Lasse Kronér dominerar tv-tablåerna med "Smartare än en femteklassare" och egna programidén "Doobidoo".
Foto: Robin Aron / ROBIN ARON GT-EXPRESSEN
Lasse Kronér är programledare på SVT.
Foto: Anna Svanberg / GT/EXPRESSEN
För Expressens Karin Sörbring berättar Lasse Kronér om terapin, uppvaktningen från olika kvinnor och om sin längtan efter fler barn.
Foto: SVT

Han dominerar tv-tablåerna med "Smartare än en femteklassare" och egna programidén "Doobidoo".

Men Lasse Kronér ser sig fortfarande som den gatumusikant han en gång var - och har svårt att ta in alla hyllningar och propåer från kvinnor.

– Jag fick extremt många brev efter skilsmässan, säger 54-åringen i en stor intervju om terapin, den ekonomiska smällen efter separationen och att det "rycker i äggstockarna" efter fler barn.

PS Så var intervjun

Det är inte alldeles lätt att få tag på Lasse Kronér... Han jobbar sent om nätterna och vill inte intervjuas alltför tidigt om morgnarna. Den dag som vi avtalat tid för ett samtal klockan 11 dröjer det till 11.35 innan jag når Lasse, som då ber tusen gånger om ursäkt och generöst utvecklar svaren på frågorna samtidigt som han väljer klädsel till lunchdejten med dottern. När han efter någon timma måste lägga på för att köra dottern till restaurangen erbjuder Lasse Kronér en ny intervjutid senare, men vi lyckas inte riktigt få till ett andra telefonsamtal utan tar de sista frågorna via mejl. Han är otroligt trevlig och proffsig och det känns som att han bottnar ännu mer i sig själv nu jämfört med då jag intervjuade honom första gången, över ett julbord på Sjömagasinet i Göteborg 2008.

Fakta/Gatumusikanten som toppar tv-tablåerna

NAMN: Lars Ove Kronér.

ÅLDER: 54.

YRKE: Programledare, musiker.

BOR: Lägenhet i centrala Göteborg.

FAMILJ: Döttrarna Mathilda, 21, och Amalia, 18.

FÖDD OCH UPPVUXEN: Bodde de fyra första åren i en lägenhet med utedass i Masthugget i Göteborg, sedan i två rum och kök i Högsbo och till slut i en större lägenhet. Två yngre syskon, Joakim och Lotta, varav syster gick bort i cancer 2004.

MAMMA VAR: Lizzie Kronér, dog 2005, 64 år ung. Arbetade på Sahlgrenska och i livsmedelsbutik.

PAPPA VAR: Uno, dog 2011, 72 år ung. Jobbade som lagbas och på krematorium.

UTBILDNING: Hoppade av distributions- och kontorslinjen på gymnasiet.

KARRIÄR: Brevbärare, gatumusikant. Slog igenom med "Triple & Touch" som 1988 tillsammans med Lotta Engberg kom trea i Melodifestivalen med låten "100 procent". Programledare för "En gång till", "Musikjägarna", "Bingolotto" (1999-2004), "Årets sockerbagare", "Doobidoo". Plattorna "Lasse Kronér" (2000) och "Nu" (2015). Har skapat sällskapsspelet "Wall street", gett ut boken "80 väldigt goda mackor", varit julvärd i SVT och sommarpratat i P1.

INKOMST AV TJÄNST: 2 150 000 kronor (2015).

AKTUELL: Programleder "Smartare än en femteklassare" som sänds lördagar klockan 20.00 i SVT1.

"Just nu är jag inte så lycklig", sade du när min kollega Pascal Engman intervjuade dig strax efter din separation för snart tre år sedan. Hur är statusen nu?

– Jag är väldigt lyckligt lottad som har ett bra och kreativt jobb. En anledning till att jag känner så i dag är nog att jag tagit extremt långa kliv bort från sociala medier. Jag postar saker mycket mera sällan nu och det gör mitt liv klokare och skönare.

Varför?

– Twitter var jag ganska tyken på, men när jag skrev saker där jag skämtade eller tog i så blev det löpsedlar i alla tidningar. När det hade hänt ett 20-tal gånger kände jag att jag fick börja akta mig. Sedan slukar det mycket energi att läsa så mycket skit på Twitter som inte källgranskas, som liksom blir en sanning.

Och utöver att du är lyckligt lottad, hur mår du?

– Väldigt bra. Jag har kommit fram till vad jag ska göra framöver och har efter långa och många möten kommit överens med en av mina största arbetsgivare. Det känns roligt att ha nya saker i pipeline. Sedan vet jag redan nu att jag ska göra en julshow på "Gothenburg Film studios" i Göteborg, precis som förra året.


Lasse Kronér säger att han är lycklig.
Foto: Robin Aron / ROBIN ARON GT-EXPRESSEN

Efter den uteblivna Kristallen skrev du att SVT erbjudit noll trailers och noll stöd och jag vet att SVT plockade bort ditt uppskattade julprogram från tablån. Funderade du allvarligt på att lämna SVT för TV4?

– Som inom alla jobb så funderar man, i mitt fall har jag fått många intressanta erbjudande genom åren, men just nu var det ganska stora omvälvande saker att ta ställning till, där av var det svårt att ta ställning till erbjudanden. Men eftersom jag älskar ”mina” program så var det till slut det som avgjorde att stanna. Det är ju det som är svårt inom jobbet: att välja bort allt det där man vill göra för att det står en annan siffra än ett eller två på kanalen.

Du har efter utmattningen talat om att du har jobbat för mycket. Det låter inte som att du taggat ner, precis?

– Det är nog snarare så att jag har jobbat för lite det senaste året. Fan, jag är ju skild, jag måste dra in pengar, haha!

Blev bodelningen dyr?

– Jag vill inte gå in i detalj på det, men ja, den kostade. För mycket.


LÄS MER: Lasse Kroner: "Just nu är jag inte så lycklig"


Lasse Kronér om bodelningen


Jag vet att Camilla Läckberg efter skilsmässan från förste maken skrev äktenskapsförord i sitt andra äktenskap med Martin Melin?

– Det är inte synd om mig och jag vill seriöst att min exfru ska ha ett bra upplägg. Det är inte pekoral när jag säger att jag vill att hon ska vara lycklig. Men för helsike, alla som har företag borde skriva papper! Då vet man vad som är ditt och vad som är mitt. Det underlättar livet enormt om man ska gå skilda vägar.

Bara så att jag inte missförstår dig: det är inte så att du tycker att alla pengarna borde tillfalla dig när ni hade den arbetsdelningen att du reste uppemot 200 dagar om året medan exfrun möjliggjorde det genom att hon tog ett större ansvar för barnens vardag?

– Absolut inte. Inte i närheten, men i de här lägena måste det finnas sans och balans också. Det blir så mycket svårare att komma ur och komma vidare om så mycket är oklart. Vi löste det ganska bra ändå, men jag rekommenderar kamrater och andra där ena parten arbetar extremt mycket att skriva papper så att man har koll. Jag menar inte att allt måste vara enskild egendom: det vore ofair åt andra hållet. När man ligger i sängen och precis har haft sex och är lycklig borde man kanske diskutera "vad skulle hända om...?". Av samma anledning vore det smart att skriva testamente, men det har jag inte kommit mig för att göra.

– Hade min exfru och jag skrivit papper i förväg hade vi fått en smidigare resa ut ur detta.

Ja, hur har din resa varit?

– Jag är ganska ointresserad av pengar och är ganska snäll. I det här fallet handlade det mer om att det var jobbigt att skiljas från platser, hus, som jag gjort till mina men som min exfru förstås också gjort till sina. Vi skulle lösa lånen och det blev uppbrott från så mycket mer än äktenskapet: det blev en separation från platser, kamrater...



Jag rekommenderar kamrater och andra där ena parten arbetar extremt mycket att skriva papper så att man har koll. Jag menar inte att allt måste vara enskild egendom: det vore ofair åt andra hållet", säger Lasse Kronér om bodelningen efter skilsmässan.
Foto: Robin Aron / ROBIN ARON GT-EXPRESSEN

Berätta om vad som hände med dina vänner!

– En del hade jag umgåtts med i 15 år. Vi hade ätit middag nästan varje vecka. Och nu har jag inte pratat med dem på tre år. Det kan jag känna lite sorg över. Visst, helt plötsligt öppnar det sig i stället nya platser, nya vänner, kanske nya kvinnor och nya vägar. När man kommer ur det finns det alltid ljus. På din inledande fråga om jag är lycklig nu kan jag svara att jag är ur den jobbiga delen av separationen nu. Helt plötsligt sitter jag här med en fantastiskt fin lägenhet i centrala Göteborg, jobbet funkar jättebra, jag har träffat nya vänner och kan göra vad fanken jag vill.

– Men när man har umgåtts som par med andra par tror jag att de andra paren upplever att de måste ta ställning om de ska fortsätta träffa dem som skiljer sig. Man har varit en fyrklöver och den spricker när någon faller bort. Jag inbillar mig att det inte skulle ha varit så om jag eller min exfru dött, då skulle nog dessa fyrklövrar ha slutit upp för den som var kvar. Det är inte menat som kritik från min sida, men det är ett intressant faktum att livet förändras på så många sätt när man skiljer sig. Det blir tydligt vilka vänner som verkligen finns kvar efter en sådan grej.

– Jag tror att kvinnor kan tänkas vara lite bättre på att underhålla vänskapsrelationer och ha folk som sluter upp när det krisar. Det jobb jag har är heller inte optimalt när man vill komma åt att umgås med folk. Det blir lätt så att jag umgås med andra som är inne i samma smet för de har förståelse för att man har udda arbetstider och jobbar mycket.


"Det finns en god utsikt på andra sidan kanten om skilsmässan"


Du var tvungen att skiljas från viktiga platser?

– Ja, de platser min exfru och jag hade gemensamt är borta allihop. Det var tvunget. Och de är svåra att ersätta. Jag grubblade en del över det direkt efter separationen, men herregud, det finns tusen nya platser. Världen växer! Det finns mer vatten, sjöar, skogar. Så du som skall sälja din plats, den där med enskildhet och nära vatten - gör av dig, skrattar Lasse.

– Nu känns det enbart positivt. Kanske kan det vara intressant för någon som just nu genomgår en skilsmässa att veta att det finns en god utsikt på andra sidan kanten. Det finns väldigt många plus med att hitta nya saker. I den bästa av världar fortsätter man att utforska och utvecklas även när man är i en lång relation, men jag tror att många gör det först när vi tvingas välja om våra liv.

Vid skilsmässan deklarerade din exfru och du att ni fortfarande är "väldigt goda vänner"?

– Det tycker jag nog att vi är. Vi umgås dock inte. Våra barn är stora, 18 och 21 år och yngsta dottern Amalia bor växelvis här och hos sin mamma. Min exfru och jag behöver inte interagera så mycket, det mesta är uppdelat. Hur vi har gjort för att komma hit vet jag inte riktigt och det finns nog inget facit.

Hur har din läkningsprocess sett ut?

– Att skriva musik har varit en extremt viktig del i detta. När jag skriver kan jag sortera in saker i lådor och fack. Det fungerar nog som läkemedel gör för vissa, eller som terapi.

Du skrev "Tänk om du doftat på syrener" dagen efter att din mamma gått bort?

– Precis. Pianot, gitarren och textblocket blir en uppgörelse med starka känslor. Det är som terapi att skriva ur mig sakerna. Gitarren är min napp, min snuttefilt och när jag väl har skrivit av mig det har det lite grann försvunnit. Jag tycker att det är skitfräckt att det fungerar så.

Har du testat vanlig terapi också?

– Ja, jag har gått i samtalsterapi. Det var inte i samband med skilsmässan, utan då jag gick in i väggen, 2007. Då gick jag ett 20-tal gånger hos världens bäste snubbe. Jag kan verkligen rekommendera det, det är ungefär som att lämna in bilen på underredsbehandling.



Lasse Kronér berättar att han gick i terapi år 2007, när han gick in i väggen.

LÄS MER: Lasse Kronér osäker om framtiden på SVT


I Stockholms och Lunds innerstäder kan det vara en statusgrej att ta sig råd att gå i terapi och satsa på sin utveckling, men i det brukssamhälle som jag kommer från ses det nog som lite suspekt. Du kommer från ett arbetarklasshem i Göteborg. Vad hade du för tankar om terapi?

– Jag kände nog att fasiken, vad är detta, det är inte jag, det finns inte på kartan att jag tänker gå i terapi. Men det var många små skruvar som den där terapeuten skruvade på och det fungerade. Jag kan inte förklara exakt vad det var han gjorde. Det hade varit väldigt mycket som hade hänt i mitt liv och det kokade liksom över. Terapeuten hade väldigt stor del i att jag fixade den resan. Arbetsbelastningen var helt galen, det hade varit flera dödsfall i min närhet och jag var helt slut.

Redan när jag träffade dig första gången över en julbordsintervju 2008 pratade du om den pisksnärtskada som du fick 1998 då du slog gitarren så illa i huvudet att du fick en spricka i skallbenet och att huvudvärken efteråt kunde vara så svår att du inte tog dig upp ur sängen?

– Det sätter lite grann fingret på ett stort problem i vårt jobb. Det är så fruktansvärt roligt att spela, spela in "Doobidoo" och göra andra program. Det är ett stort privilegium och det är kreativt. Men de pauser som man så väl skulle behöva kommer inte. Jag är ganska snäll och jag gör många olika saker: programleder, är konferencier och moderator, är musiker, spelar teater. Det går liksom inte att tacka nej när det finns så mycket roligt att göra och nu har jag fått ännu en rolig grej i pipeline. Då man som jag har fått några törnar får man öva sig i hur man ska tackla den situationen och förhoppningsvis har jag blivit lite klokare med åren, fast det kanske jag aldrig någonsin blir. Jag har så svårt att se den där andra bilden av mig, jag ser mig fortfarande som gatumusikant. Jag tycker att jag är rätt normal, även om jag kan fladdra i väg ibland och göra lite speciella grejer.


Kände tomhet efter "Bingolotto"

Men när du klev av "flygresan" med "Bingolotto" 2004 saknade du uppmärksamheten, berättade du i min kollega Anna Hegestrands podd "Livshjulet"?

– Ja, det är enda gången jag har reagerat på det. Jag har inte riktigt märkt lampan som har lyst på mig och inte tänkt på den och framför allt inte trott att jag har haft ett behov av den. Det blev så markant skillnad. Man måste komma ihåg att "Bingolotto" då var sinnessjukt stort med två miljoner tittare varje lördag, det var mängder av stora artister som Rod Stewart, Tom Jones, Dolly Parton, Paul McCartney, David Bowie, Elton John, Celine Dion som uppträdde, man blev fartblind... Då jag blev av med detta under en vecka blev det en väldigt konstig bromssträcka. Shit, vad hände nu? Jag hade blivit van vid den där extrema situationen.

Hur tog du dig ur den tomhetskänslan?

– Under den perioden var det skönt att ha familjen att landa hos. Det hade varit jobbigt om den perioden hade infunnit sig samtidigt som uppbrottet från äktenskapet, då jag blev ensam på banan. Det var jäkligt bra att familjen fanns att tillgå där.



Lasse Kronér berättar att det blev oerhört tomt när flygresan med "Bingolotto" tog slut från en vecka till en annan.
Foto: Tommy Holl

Ja, du har beskrivit att du när du kom hem från en livesändning inför miljonpublik kunde mötas av din dåvarande fru som sade att det var dags att byta bajsblöja?

– Ja, så var det verkligen och det var det som var skönt. Jag har aldrig fastnat för den typ av tjejer som är imponerade av mig och vad jag gör, det är helt oväsentligt.

Det pratade jag med författaren och polisen Martin Melin om för ett tag sedan. Han är väldigt omsvärmad på sociala medier, men tycker inte att det är så intressant att träffa kvinnor på riktigt om de uttrycker sig himla beundrande?

– Det är en självklarhet. Jag skulle aldrig hamna i en situation där jag sitter med någon som beundrar mig eller är något slags "fan", det vore ju jätteunderligt. Den som man lever med eller är nära - vänner också för den delen- där kan man inte ha det så. Jag kan märka av det i vänsammanhang också, att okej, den här killen eller tjejen vill gärna hänga för att det finns en massa positiva sidor med offentligheten. Man blir bortskämd på olika sätt av uppmärksamheten och det kan vara roligt att hänga i utkanten av det. Men de människorna blir inte så långlivade i ens sfär. Det är samma sak med kvinnor i mitt fall, de blir inte så långlivade om det skulle visa sig vara så.

Hur pass uppvaktad är du?

– Äh... När detta med skilsmässan kom ut i tidningar blev jag nästan mörkrädd. Jag fick extremt många brev och kan nästan känna ångest över att jag inte har läst och svarat på allt. Om det sitter en kvinna i Arvidsjaur och skriver ett brev till en person hon sett på tv blir det väldigt konstigt. I mitt fall blev det lite för mycket. Det låter kanske sinnessjukt när man pratar om det, men det är skillnad om det är människor man känner som hör av sig eller om det är personer som bara har en bild av en utifrån offentligheten. Jag har rätt många på Facebook och ett tag kunde jag knappt öppna Facebook utan att det var en massa propåer. Nu är det typ tyst eftersom jag inte tar några kontakter där, men efter en sådan här intervju där man pratar lite mer djuplodande kommer det alltid mer brev.


"För dum för att förstå när kvinnor försöker ragga"

Och när du rör dig i offentligheten, försöker kvinnor ragga upp dig då också?

– För det första är jag för dum för att förstå det...

Är du verkligen det?

– Ja, det tror jag att jag är. Jag tror nog aldrig att det ögonkastet var menat på det sättet. Jag är rätt kass på det.

Lasse Kronér ursäktar sig med att han måste börja packa inför lunchdejten med sin juridikstuderande dotter Mathilda. "Jag tror att jag tar Converse-skor i dag, där känns som att det är vår i luften", säger han och påminner sig själv om att ta med plånboken.

Är det självbilden från när du var liten och fick kortison mot astman och inte var nöjd med ditt yttre som sitter i...?

– Jag pratade med min extremt gode vän Claes Malmberg om detta. Vi är så himla lika när det gäller det här och kom fram till att vi är rätt värdelösa på det där spelet mellan könen. Jag har aldrig fattat signalerna och att ett visst ögonkast betyder en viss sak. Jag kan ärligt inte svarat på om jag har varit uppvaktad eller inte. Däremot är jag ett socialt geni och är duktig på att prata och ta kontakt och har nog hittat ett par på vägen tack vare det.

Är du i en relation nu?

– Det vet vi inte, ha ha. Mitt liv är spännande.



Lasse Kronér längtar efter fler barn.
Foto: Thomas Engstrom / THOMAS ENGSTRÖM EXPRESSEN

Längtar efter fler barn


Du citerades nyligen i tidningen Hänt om att du är kan tänka dig fler barn?

– Det kändes jäkligt gubbsjukt när jag läste min kommentar där, men det är nog mer mitt otroliga barnasinne som kommer till uttryck. Nu programleder jag "Smartare än en femteklassare" och "Årets sockerbagare" och att få jobba med barn i den åldern är helt underbart, jag älskar det. Jag är väldigt bra på barn i den åldern. Jag har alltid varit fruktansvärt barnkär så det var nog mer så jag menade. Är jag verkligen klar med detta? När jag går jag förbi en barnvagn tittar jag ner och så rycker det i min livmoder, jag gillar barn. Som pappa är man nog lite efterbliven och har svårt att förstå att ens döttrar har blivit så stora, de skrattar åt mig.

Du sade i "Sommar i P1" att du en gång sniffade thinner för att få vara med i gemenskapen bakom ungdomsgården. Har du testat andra droger?

– Nej, aldrig!

Hur ser dina träningsvanor ut?

– Jag tränar varje vecka, har pass som spinninginstruktör på flera gym i Göteborg, så jag rör på mig. Dessutom har jag världens bästa PT.

Du skämtar ofta om din kropp. Hur ser du på den?

– Mycket, ser jag när jag ser på den. Men den är min och jag tycker om den.


Följ Expressen Nöje på Facebook!

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.