"Fredagen den 24 oktober 2014 kl 19.00 somnade Kim Anderzon in i kretsen av sin familj hemma i Lindholmen.
Jag sitter just nu vid Kim Anderzons dödsbädd. Hon andas men har sedan i tisdags förmiddag lämnat sitt kommunikativa medvetande. Jag skriver den kommunike´ som skall berätta för Er, hennes publik och för Er andra som följt henne genom åren, att hon nu avslutat sitt liv. Den cancer som dolde sig i hennes livmoder Leiyoma Sarkom och som opererades bort hösten 2012 har sakta med säker spridit sig, ökat i tillväxt och tagit kommandot över hennes kropp. Just den här cancerformen har inte beforskats tillräckligt mycket för att anvisa några egentliga artspecifika behandlingsmetoder. ( För att den bara drabbar kvinnor? )Hon har endast erbjudits de generella strål- och cellgiftsbehandlingar man använder mot andra cancerformer. Behandlingar med ytterst begränsad effekt på den här typen av tumörer, men med biverkningar som kan ta kål på vem som helst.
Kim bär ett armband med inskriptionen Fuck Cancer! Och det är precis det hon gjort. Hon lät aldrig sjukdomen besegra sin inre glöd, sin levnadsglädje och sitt självklara förhållningssätt till livet: Att anstränga sig till sitt yttersta när situationen blir svår. Det är i själva ansträngningen som livsglädjen hämtar sin näring. Bitterhet,ilska, besvikelse,rädsla eller apati fick aldrig ett endaste ögonblick grepp om henne. Hon lät sig inte besegras. Fuck Cancer!
När jag körde henne till de sista föreställningarna av Den Skalliga Primadonnan på Boulevardteatern i Stockholm, hade hon så ont att hon inte kunde sitta och knappt kunde gå. Hon gjorde sina röstövningar liggande i baksätet. Att ställa in en föreställning fanns inte på hennes karta. Röstövningarna och mötet i logen med kollegerna före föreställningen, fungerade som en ringklocka för en kapplöpningshäst. Hennes system gick igång. Ännu en gång: upp på scen och leverera! Och som hon älskade det! Kim Anderzon och alla hennes rollfigurer var alla förenade i denna den rena spelglädjens professionella lek och allvar.
Den senaste tiden blev det allt mer klart för henne, att cancern skulle ta hennes liv. Hon var sängliggande 24 timmar om dygnet. Tung smärtstillande medicinering . Näringsdropp i stället för mat. Tumörerna tog all plats i buken.
Tintin Anderzon och Fredrik Egerstrand i samarbete med SVT har sedan en tid arbetat med en dokumentär film om Kims scenliv. Som en del av filmprojektet var inplanerad en stor fest för henne och ett sjuttiotal av alla de kamrater, kolleger och andra, som betytt mest för hennes skådespelargärning. Gästerna hade fått i uppgift att i samspråk med Kim berätta, prata om och dela med sig inför kameran och varandra om föreställningar, projekt och upplevelser de delat med henne. Från sextiotalet fram tills nu. Festen var planerad att gå av stapeln nu i måndags.
Med hjälp av det duktiga och empatiska hemsjukvårdsteamet ASIH riktades all medicinering in på att hjälpa henne orka just denna kväll. Hon var inte pigg på festdagens morgon. Skulle detta verkligen gå? Men klockan 19.00 gjorde Kim sin entré.
Hon möttes av ett hav av blommor, applåder och kärlek. Och hon genomförde en glänsande uppvisning av humor och sin egen alldeles unika form av närvaro. Samtidigt som hon fick bada i kärlek, värme och innerlig uppskattning. Som sista gäst lämnade hon restaurangen och for hem. Under natten gick hon in ett annat medvetenhetstillstånd dit bara hon själv har tillträde och Kim Anderzon har nu avslutat sin karriär och sitt liv som hon alltid har levt det. Med flaggan i topp. Fuck Cancer!"
Lars Naumburg, livskamrat med Kim sedan 1981.