Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lana del Rey – drottningen av sorgsen coolhet

Lana del Rey. Foto: MAGNUS LILJEGREN / STELLA PICTURES

Lana del Rey står för en timmes ursnygg pop-romantik.

Trots att jobbigt basdunk är på väg att spricka illusionen.

En festival med potential. 

Så skulle jag sammanfatta första Sverige-dagen för internationella Lollapalooza, som huserar på Gärdet mitt i Stockholm, fint inramad av träd och Kaknästornet. 

Långa köer på sina ställen, visst, men inget större strul vad jag uppfattar. Mycket mer folk än vad en skeptiskt undertecknad räknat med. Och vädret som en extra bonus. 

Solen bryter igenom molnen precis i samma stund som Lana elva minuter försenad kommer ut på scen till tonerna av ”West Coast”. 

Lite synd, då mörker passar amerikanskans image bättre. 

Samtidigt är det en annan Lana del Rey jag ser än senast. Då, på insomnade Bråvalla, var hon ett under av sorgsen coolhet. Nu skrattar hon och ler redan i inledande ”Born to die”.

En timme med Lana är mer ett tillstånd av Stilla Havets vågor som blandas ut av tårar än en regelrätt konsert. På scen finns palmer och gungor. Myten om Kalifornien frodas. I vit kort klänning poserar hon med två körsångerskor i långsamma rörelser, som en girl-group som precis gått i konkurs. I ”Pretty when you Cry” lägger hon och tjejerna sig på scen och verkar flyta omkring i havet på storskärmen. Råsnyggt. I ett medley sjunker hon ner i en solstol medan vågorna slår över båtdäck på skärmen. Också mycket snyggt. Från kommande plattan ”Norman fucking Rockwell” får vi drömska ”Mariners Apartment Complex” och avslutande ”Venice Bitch”, där sångerskan i konfettiregn går ner till fansen och signerar jackor och böcker (!) och tar mass-selfies. Det är lätt att glömma bort vilken imponerande röst hon kan plocka fram. Mellansnacket känns kanske inte så inspirerat, men det är inte därför vi är här. Utan för att drömma oss bort till platsen där hav möter kust i svartvita toner.

Det är som sagt en väldigt läcker symbios av ljus, ljud och bild. En vackert sorgsen illusion som konserten igenom riskerar att spricka av envetet högt basdunk från danstältet intill. 

Ett logistiskt misstag som en nykläckt festival säkert fixar, om inte redan imorrn så garanterat till nästa år.

Konsert:

Lana del Rey

Lollapalooza, Gärdet

Låtlista Lana del Rey:

Born to Die

Cherry

White Mustang

Pretty When You Cry

Blue Jeans

Mariners Apartment Complex

Change / Black Beauty / Young and Beautiful

Ride

Video Games

National Anthem

Summertime Sadness

Off to the Races

Venice Bitch