Det har gått 26 år sedan decemberkvällen på Stureplan där fyra personer dödades och 20 skadades, när Tommy Zethraeus sköt vilt omkring sig på Sturecompagniet efter att ha stoppats i dörren.
En av de många som var på plats var radioprofilen och tidigare ”Idol”-jurymedlemmen Laila Bagge, som då 22 år gammal hade festat på Sturecompagniet.
I vännen Lili Assefas podcast ”Assefa Schlingmann”, som hon har med Per Schlingmann, berättar nu Bagge om mardrömsnatten.
– Jag hade varit där på kvällen och alla stod i trappan, och precis utan för vid stängningsdags på Sturecompagniet. Vi stod och pratade, och helt plötsligt hör jag... Jag trodde det var smällare. Jag reagerade inte så starkt, förrän en kille tog tag i mig och sa ”det är skottlossning”, och drog ner mig så vi låg platta på marken för att de sköt. Jag såg inte vem det var, det var bara tumult. Alla skrek och grät, säger Laila Bagge i podcasten.
”Vänner låg och skrek”
Laila Bagge och en kille hon pratat med under kvällen sprang in på Burger King i närheten, som inte längre finns kvar i området. Där inne hörde hon hur skottlossningen fortsatte.
När de senare kliver ut på gatan igen är det som att allt har förändrats, minns Laila Bagge.
– När man kom ut igen var det som att komma ut till en krigszon. Det låg otroligt många på marken och skrek och var skottskadade. Jag tror det var 20 personer som blev träffade den kvällen, och fyra dog. Det var nog en av de värsta grejerna jag varit med om i mitt liv. Det här var så overkligt. När man såg alla ligga på marken, människor man kände, DJ:n som spelade på Sturecompagniet. Vänner låg och skrek.
Minns sin dödsångest
Lili Assefa, som nyligen själv fick veta att Laila Bagge var på plats under Stureplansmorden, berättar att ambulanspersonalen först inte kunde göra någonting, för att området inte ansågs säkrat – något som gjorde att de skadade fick vänta längre på hjälp.
– De stod där och gjorde ingenting, och de där minuterna kändes som en evighet, säger Laila Bagge.
I ett sms berättar Bagge mer om kvällen, och skriver att hon känner ett särskilt band till de andra som var på plats under skjutningen.
”Jag minns fortfarande paniken och dödsångesten när man helt plötsligt börjar skjuta in mot ingången på Sturecompagniet. Att kasta sig på marken och ligga där och hoppas på att inte bli träffad eller att dom skulle komma fram och skjuta en i ryggen när man låg där var fruktansvärt”, skriver hon.
