Mattias Bergqvist
Det var förra veckans tisdag. Stämningen var på topp bland de medarbetare och chefer på de svenska produktionsbolagen som var nominerade till RIA-galan på Lilla Cirkus i Stockholm.
Felix Herngren fick ett specialpris, jag var med i juryn som röstade fram ”Alla mot alla” och ”Fiskarnas rike” till statyetter och höll inte med de andra jurygrupperna om hälften av övriga vinnare.
Visst, Andreas Franck – han jobbade med Netflix ”Snabba cash” – i kategorin Årets ljudupplevelse var rätt och ”Tunna blå linjen” väntat. Kul för dem och kul för alla säkert men inget gjorde mig gladare än att Pär Lernström fick pris som Årets profil.
Självklart kan det ta evigheter att diskutera vem eller vilka som bör vara bland de bästa svenska programledarna; David Hellenius, Kattis Ahlström, Markus Granseth, Tilde de Paula Eby, Anders Lundin, Micke Leijnegard, Gry Forssell, Fredrik Wikingsson och Filip Hammar, Anne Lundberg, Gina Dirawi, Camilla Kvartoft, Pernilla Månsson Colt, Linda Lindorff, Malin Olsson, Mauri Hermundsson och Jessica Gedin är några av många favoriter.
Ändå, vill jag hävda: En bra programledare klarar både direktsända- och förinspelade program. Kan kalibrera om sig för att funka i ett mindre studiosammanhang med en gäst liksom framför en publik och en till två miljoner tittare.
Alla kan inte det.
Naturligtvis är det också skillnad på uppgifter. Sådant som kanal, program och format spelar in.
David Hellenius är bäst på det han gör – få kan som han smasha tillbaka verbala bollar på uppstuds – men hade samma stil funkat i SVT? Tveksamt.
Pär Lernström har allt det som krävs av programledare på en kommersiell kanal i dag.
Han kan bära tv-program som ”Idol” och ”Talang” även när de svajar. Han kan stå på Oscarsgalan röda matta och Lernström kan få ”Kockarnas kamp” att bli lagom intressant.
Varför?
Pär Lernström är ödmjuk och har en naturlig värme som gör att han tycks vara förundrad att han får vara plats och göra det han gör. Med det följer nyfikenhet och engagemang, och detta utöver den professionalitet som genomsyrar allt som sker framför och bakom kameran.
Jag har skrivit det tidigare, och kommer skriva det igen: Att TV4 Media ännu inte har satsat rejält på en pratshow med Pär Lernström som programledare är underligt.
Jag är 80 procent övertygad om på att det hade blivit något annat kletiga ”Hellenius hörna”.
Jag tror till hundra procent på att Pär Lernström skulle klara jobbet galant.
Jag är 55 procent säker på TV4 är för fega för att testa.
Motbevisa mig gärna.
HELGENS 4 TV-MÅSTEN
”Stranger things” – säsong 4, del 1 (27 maj, Netflix)
Säsongspremiären är tajt skriven trots sina 78 minuter. Därefter följer fem avsnitt varav inget är under timmen, medan säsongsfinalen 98 minuter lång. Ja, med tanke på det finns en hel del onödiga sekvenser, och emellanåt blir man tokig på klippningen. Men: ”Stranger things” är ”Stranger things”, och det som berättas i denna den första delen av fjärde säsongen är sådant som man vill ha med sig in i den femte och avslutande omgången.
”Obi-Wan Kenobi” (27 maj, Disney Plus)
Mycket är hemligt, och jag har i skrivande stund inte sett en sekund av de färdiga avsnitten. Samtidigt finns något på förhand härligt i att Ewan McGregor spelar Obi-Wan Kenobi igen liksom att Hayden Christensen återvänder som Darth Vader. Ett ”Star Wars”-måste, även om serien aldrig kan bli så bra som det man själv målat upp framför sig.
”Better Call Saul” (tillgänglig, Netflix)
En serie som fortsätter överraska, och som för tillfället ser ut att klara landningen i den sjätte och sista säsongen. Avsnitt återstår, samtidigt som det är en paus – detta som en följd av hur pandemin påverkade inspelningen – i sändningarna. I juli är ”Better Call Saul” tillbaka. Det kommer bli något alldeles särskilt.
Ishockey-VM (TV6, TV10, Viaplay)
Med William Nylander i truppen fick årets VM mer stjärnglans. Samtidigt har Viaplay Group gjort en mer än godkänd turnering, även om man alltid vill ha mer.
PREMIÄRER PÅ STREAMINGTJÄNSTERNA
”We feed people” (27 maj, Disney Plus)
Dokumentär regisserad av Ron Howard. Berättar om José Andrés, kocken som bildade World Central Kitchen, organisationen som bland annat delar ut mat på platser som drabbats av naturkatastrofer
”Lyckoviken” – säsong 4 (29 maj, Viaplay)
Camilla Läckbergs serie fortsätter att vara en axelryckning, men också svårt att slita sig från när man väl kommit in i den. Bland de nya namnen på rollistan: Malte Gårdinger och Max Ulveson.
”The Tower” (31 maj, HBO Max)
Brittisk dramaserie baserad på första boken i Kate Londons Metropolitan-trilogi ”Post Mortem”. Gemma Whelan, känd från ”Game of Thrones”, gör huvudrollen. Alla tre avsnitt på premiärdagen.