Mattias Bergqvist
På måndag ska Writers Guild of America börja förhandla med flera av världens största film- och tv-studios samt streamingföretag som Netflix och Prime Video.
Hur förhandlingarna tar sig framåt kommer avgöra om de amerikanska manusförfattare som är med i fackföreningen kommer strejka eller inte.
Teamet som ska leda förhandlingarna för Writers Guild of America säger till branschtidningen Hollywood Reporter att det hela kan sammanfattas med tre ord: ”Ersättning, ersättning och ersättning”.
Det som är bekräftat av Writers Guild of Americas ska kämpa för är bland annat och förstås att film- och tv-manusförfattare ska få mer betalt men också att det ska etableras ett slags praxis för vad som är det minsta antal författare som ska finnas i ett manusrum.
Skulle förhandlingar gå i stå blir det första gången sedan 2007-2008 som Writers Guild of Americas medlemmar strejkar. Då pågick strejken i hundra dagar och påverkade serier som ”Lost” och ”30 Rock” liksom alla amerikanska pratshower på ett eller annat sätt.
Därför ska du inte ta Kristallen på allvar
Film & tv-producenterna är en branschorganisation svenska produktionsbolag. 23 mars anordnas den årliga Ria-galan, som ska ”uppmärksamma och premiera Sveriges bästa kreatörer, medarbetare och upphovsmakare inom svensk tv-produktion.”
En av kategorierna på Ria-galan är Årets berättare, i vilken manusförfattare kan nomineras och vinna, men här kan även berättandet i realityserier lyftas fram. Att det inte finns en enskild kategori för de manusförfattare som skriver komedi- och dramaserier är pinsamt.
Att veva mot Kristallen, den andra svenska tv-galan, är inte ens värt mödan. Kristallen har länge varit och kommer med stor sannolikhet fortsätta vara tv-branschens alla-ska-med-fest och inget att ta på allvar.
Det gör ”Detektiven från Beledweyne” i SVT speciell
SVT-serien ”Detektiven från Beledweyne” hade premiär förra veckan. Malin Levanon och Nasir Dhagole spelar huvudrollerna, medan bland andra Kristofer Kamiyasu, Anna Bjelkerud och Dag Malmberg finns på rollistan.
Upphovsman och huvudförfattare är Aron Levander, han som tillsammans med Hans Jörnlind skrev ”Det som göms i snö”. Med ”Detektiven från Beledweyne” har Levander skapat en serie vars fundament är välbekant, men som viktiga och stundvis lite skeva pelare för att hålla upp berättelsens tak.
Utan Levander hade ”Detektiven från Beledweyne” inte varit den serie som den är.
Utan Cilla Jackert hade ”Tunna blå linjen” aldrig blivit så populär.
Utan Ulf Kvensler hade ”Vår tid är nu” inte varit SVT:s mest sedda dramaserie på länge.
Utan Oskar Söderlund hade Netflix ”Snabba cash” och Warner Bros. Discoverys ”Mörkt hjärta” – den senare är fortsatt den bästa svenska serien på flera år – aldrig landat på samma explosiva sätt.
Och, för att verkligen ta hem poängen: vad hade ”Bron” varit utan Hans Rosenfeldt och Camilla Ahlgren?
Jag har ingen aning vad ovan nämnda manusförfattare fått betalt för respektive serie och jag bryr mig inte heller för jag vet att det är för lite.
De av oss som, säkerligen naivt, tror att bra tv-dramatik kan hjälpa tittarna att bättre förstå världen är manusförfattarens betydelse självklart helig. Naturligtvis gäller detta även när serier misslyckas. Orsakerna kan vara många, men det är det färdiga resultatet vi ser och inte den version som finns i manusförfattarens huvud före det att produktionen börjat.
Trots att det aldrig kommer hända vore det intressant att se vad som skulle hända med tv-produktionen om svenska manusförfattare gick ut i strejk.
Jag är övertygad att tv-tittarna snabbt skulle ställa sig på manusförfattarnas sida.