På fredag kryssar Melloboat 2013 från Stockholm till Riga och tillbaka. Det är ett progressivt sjöslag med Devin Townsend som nytillkommen gästartist i Morgan Ågrens ensemble, ett återförenat svenskt Saga, Cressida, Icecross, Trettioåriga Kriget, Änglagård, Panta Rei 2.0 och Badge. Och så huvudnamnet Opeth, som här gör årets enda framträdande för svensk publik.
Det är ingen tillfällighet. Arrangören Stefan Dimle, känd från skivaffären Mellotronen, har varit betydelsefull för Opeths 39-årige sångare och gitarrist Mikael Åkerfeldt.
- Mellotronen som etablissemang har varit en väldigt stor influens för mig som låtskrivare. Jag har upptäckt många genom den kanalen, från Scott Walker till Comus. Stefan satte i gång en livslång jakt på bra, obskyr musik hos mig, säger han.
Detta blir också finalen för världsturnén för albumet "Heritage". Åkerfeldt har fyra helt klara och tre påbörjade låtar till uppföljaren, som spelas in i slutet av året och släpps i vår.
- Vi har tittat på Rockfieldstudion i Wales där Queen spelade in "Bohemian rhapsody", avslöjar Mikael Åkerfeldt. Vi har inte bestämt oss än, men det kommer att bli ett dyrt album. Det är mycket som händer, mycket stråkarrangemang som vi inte haft tidigare.
Blir det hårdare eller lugnare än "Heritage"?
- Kanske lite hårdare, men inte death metal-hårt utan hårdrocks/heavy metal-hårt. Sedan är det många progressiva delar och mycket akustisk gitarrer men fler ondskefulla riff.
Vem producerar?
- Det gör jag. Jag älskar hur Dios "Holy diver" låter, det här tidiga 80-talsljudet där 70-talet fortfarande ligger kvar men det finns mer tyngd i hela produktionen. För tillfället är jag intresserad av att få till en liknande ljudbild, som inte är retro men det låter som riktiga instrument och har lite mer tyngd än "Heritage".
Annars är väl 80-talet det årtionde som man minst förknippar med Opeth?
- Ja, det kan man säga. Men det var under det årtiondet som man formades som hårdrockare. Det fanns en gräns strax efter 1984 då produktionerna började låta konstigt och mer syntetiskt. Men när man så här långt senare sätter på skivor som kom innan dess slås man av hur bra det låter och fortfarande som att det är riktiga människor som spelar. Jag hatar verkligen hur moderna metalproduktioner låter.
SKIVRECENSIONER:
Bombus
"The poet and the parrot"
Avenged Sevenfold
"Hail to the king"
Satyricon
"Satyricon"
