Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Malin Roos

Vad hade hänt om Sofia hade vräkt sig bredbent i fåtöljen?

Jag har en kompis, vi kan kalla henne Sofia.

Hon är så förbaskat bra. Smart, social, självsäker, tuff men ödmjuk, världsvan, verbal.

Skriver och formulerar sig snudd på irriterande väl, kan jag ju som journalist känna ibland.

När hon så där vid sidan av drar i gång och driver en blogg utses den till "månadens bästa" av det glossiga magasinet.

Sofia är marknadschef. Förra året fick hon sitt andra barn och i samband med föräldraledigheten började hon känna pepp på att testa något nytt, som man lätt gör.

Själv har jag efter samtliga graviditeter velat växla spår, även om det för min del inte blivit mer dramatiskt än att jag har bytt redaktion.

Sofia är modigare, hon sa upp sig från sin tjänst och när annonsen som chef på det stora detaljhandelsföretaget dök upp, tvekade hon inte.

Att huvudkontoret ligger några mil bort vilket kunde innebära en natt i veckan borta, såg hon inte som det minsta problem.

Men de sex männen i rekryteringsprocessen gjorde det.

Efter en radda bra möten med kompetenta frågeställningar, smög det in en smak av vinäger.

- Vi ser att du har barn, då kan det bli problem att resa.

- Nej, absolut inga problem, sa Sofia.

- Hm, men tänk om de blir sjuka...

- Jo, det kan ju hända, men de har en mycket närvarande pappa som gärna tar hand om sina barn.

Lite mysko lät det, men det gick inte att bortse från Sofias kompetens.

Hon scorade fullt i alla tester, gick till sista gallringen.

Det var grand final och dragning för hela ledningen (som hon klarade galant).

Men, Sofia fick inte jobbet.

Och så kan det ju vara, sometimes you win, sometimes you lose, krasst.

Om det inte vore för hur de motiverade att hon valdes bort:

"Ditt utseende är inte till din fördel".

JA, NI HÖRDE RÄTT!

Förutom de egenskaper jag räknade upp i början, så ser Sofia väldigt bra ut.

Men vad i helvete har det med saken att göra?!

Att det 2013 är så skrämmande och främmande med kvinnligt ledarskap, gör mig fullständigt matt.

Det handlar inte om gubbar ens, utan framgångrika, kompetenta och trevliga män i 40-årsåldern, som inte förstår att utseende är dagsform, kompetens bestående.

Vad hade hänt om Sofia hade skippat mascaran, struntat i att föna håret, klivit in och pekat med hela handen, vräkt sig bredbent i fåtöljen?

Jag är säker, hon hade fått jobbet.

Det är ytterst sorgligt.

För om det var uppenbart hela vägen, så är det ju fullständigt glasklart nu.

Sofia var precis den spelare och kraft som den här ledningen behövde.