Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Malin Roos

Roos: Falkehed ger 90 minuter fängslande radio

Magnus Falkeheds (till vänster) Sommar är krig och fasansfull ovisshet men också en kärleksförklaring till Paris, livet och kärleken.Foto: Tommy Pedersen

46 dagar av tortyr, svält, skenavrättningar och iskall fruktan.

90 minuter fängslande radio.

Det spelar ingen roll att vi vet hur det slutade (tack, tack, tack och lov) när journalisterna Magnus Falkehed och Niclas Hammarström togs som gisslan under en reportageresa i krigets Syrien 2013.

MAGNUS FALKEHED I SOMMAR I P1

Inledningen

Det börjar med Ekot-plinget och telegrammet "Två svenska journalister i 45-årsåldern har gripits i Syrien". Sedan rakt ner i det fuktiga källarhålet. Dramarturgisk fullträff.

 

Känslorna

"Jag var inte tuff, jag var skräckslagen", konstaterar Magnus Falkehed. Det är ärligt och nyanserat - och fint att familjen, hustrun och tvillingdöttrarna får stor plats. Men jag hade gärna hört mer om tillvaron som gisslan.

 

Skratten

Mer en slags lågmäld absurditet som kryddar. Som när han spelar poker med fångvakterna och gör allt för att förlora för att inte reta upp och öka dödshotet, men får den ena kåken efter den andra på hand.

 

Musiken

Mycket franskt. Det är trivsamt och stämningsfullt men i bland lite oklaffat. Som när han slamdunkar in Rihannas "We fell in love with a hopeless place" precis efter värsta finaste kärleksförklaringen till "kvinnan i hans liv".

 

Avslutningen

Uppmanar alla som lyssnar att ägna en tanke åt Johan Gustafsson som är kidnappad fånge i Mali och ger en hyllning till tvättmedlet, "doften av renhet och frihet".

 

Låtlista

"Chaleur Humaine" (Christine and the Queens),"Chanson sur ma drôle de vie (Véronique Sanson),

"We Found Love" (Rihanna), "Fragments of Time" (Daft Punk, Todd Edwards) "Wenu Wenu" (OmarSouleyman) "That Way" (Shakira), "Pas là" (Vianney), "La Parisienne" (Zaz), "Louxor jadore" (Katerine), "We Take Care of Our Own" (Bruce Springsteen), "Comme des Enfants" (Cśur de Pirate), "New Soul" (Yael Naim)

Det är spännande ändå. Om än inte gastkramande.

Magnus Falkehed berättar sakligt om det smutsbruna källargolvet, hur han kissade på sig av skräck under tortyren, de eviga promenaderna i åttor, hur de gjorde bokslut över sina liv.

För det är "nyanserna som gör världen till något mer än ett schackbräde av gott och ont" som Paris-korrespondenten konstaterar.

46 dagar i ett källarhål med kriget dånande utanför, där ditt liv är lagt i händerna på brutala krigare, var helvetet, han säger inget annat, men istället för att utmåla sina kidnappare som rena monster, väljer Magnus Falkehed att humanisera.

Vakten som skrek "I will fire you", "avskeda" när han menade "döda", hur Niclas lärde dem att spela chicagopoker, hur de fick fotbollsresultatet från europeiska ligorna.

- Hur många gånger, Zlatan, använde vi oss inte av dig för att få i gång en dialog med våra fångvaktare?

Tills en annan vakt sa att han önskade Zlatan Ibrahimovic själv där som fånge där på golvet.

Hopp och förtvivlan. Död eller levande. Ungarna därhemma!

Magnus Falkeheds Sommar är krig och fasansfull ovisshet men också en kärleksförklaring till Paris, livet och kärleken.

Hustrun Frances är med genom hela programmet och läser själv ur sin dagbok från gisslantiden där hon bland annat undrade: "Kan man se döda kroppar på en satellitbild?"

Det handlar om kampen för att överleva.

Men lika mycket om konsten att leva, att uppskatta livet.

Och banne mig om det inte kändes lite lättare att bestiga tvättberget efteråt.