Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Malin Collin

Emil Jensen beskriver sorg med finess

Död och missbruk med lätt hand.

Emil Jensen beskriver sorg med finess.

Så bra var sommarpratet

Sommarprataren: Emil Jensen, musiker, artist och poet

 

■Inledningen

”Sommar, sommar, sommar – som vi älskade sommaren, jag och min syrra. Vi dyrkade solen som i forntida, hedniska kulturer.” Sedan framgår det att systern inte lever längre. Gripande kontrast mellan sorg och humor.

 

■ Känslorna

När han beskriver hur telefonen ringer mitt i natten och han vet att det betyder att hans syster är död, blir det vansinnigt starkt

 

■Skratten

En torr humor i var och varannan formulering gör att man fnissar till vid många tillfällen, trots att innehållet har en allvarlig karaktär. Det är skickligt gjort

 

■Musiken

Det är tydligt att Emil Jensen var ung under 90-talets stora indievåg och det är en fröjd att höra dessa låtar mixade med exempelvis Bessie Smith

 

■Avslutningen

Det är en imponerande avslutning, helt på rim, som bygger på att det inte var bättre förr. Extra pluspoäng för referensen till filmen ”Torsk på Tallinn”.

Sommarpratare i morgon: Maj Sjöwall, författare och översättare. Sänds i P1 klockan 13.00

Låtlistan

■The Cure (Close to me)

■ Edda Magnason (Magpie’s nest)

■ EST (Goldwrap, Live Hamburg)

■ Holly Golightly (There’s an End)

■ Bessie Smith (Nobody know’s you when you’re down and out)

■ Björk (Joga)

■ Smashing pumpkins (Tonight, tonight)

■ Massive attack (Teardrop)

■Stina Nordenstam (Little star)

■ Fleetwood Mac (Go your own way)

■ Joanna Newsome (Peach Plum Pear).

Det är med humor som Emil Jensen tar sig an tuffa ämnen i sitt sommarprat. Huvudpersonen är hans tre år äldre storasyster Anna som dog av cancer alldeles för ung. Från han var noll år till 30 år fanns Anna som en extraförälder och var hans viktigaste bundsförvant under uppväxten. Han gör en mycket klipsk beskrivning av hur man fungerar när man bär på så stor sorg som pågår så länge. Det är svårt att trösta någon som inte längre gråter, utan i stället går och köper ett par rosa byxor. Det är en subtil sorg som i Jensens fall tog sig uttryck i en helt skruvad stegräknartävling han iscensatte under sina promenader, för att hålla borta den stora smärtan. Det är både komiskt och väldigt berörande.

Han berättar också tämligen sorglöst om hur det är att växa upp med en missbrukande förälder och jämför medberoendet med hur vår demokrati är uppbyggd. De som kommer från krig ser direkt att det är bättre som vi har det i Sverige, trots att vi kan tycka att det känns fyrkantigt och trist ibland. Men han hade inte velat ha det på något annat sätt.

Det finns en röd tråd av medmänsklighet och rättvisepatos genom hela programmet. Och uttrycket ”Det var bättre förr” är temat han utgår från och han använder orden på ett urskickligt sätt för att komma fram till att det inte stämmer alls.

Jensen har vunnit både SM och EM i poetry slam och det råder ingen tvekan om att titlarna är välförtjänta. Hela programmet är intelligent uppbyggt och väldigt underhållande när han trixar med orden så de skapar hans starka innehåll.