Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Malin Collin

Angela Guis styrka och mod som sticker ut

Angela Gui. Foto: / Sveriges Radio

Angela Gui får ett telefonsamtal där hon får veta att hennes far är bortförd av kinesiska myndigheter.

Hon lämnas med frågor och inga svar.

I stället för att få panik börjar hon agera och fattar svåra beslut som hon än i dag inte vet var rätt. 

Det var 2015 som hennes far – bokförläggaren Gui Minhai som är svensk medborgare med rötterna i Kina – försvann från sin semesterlägenhet i Thailand. 

Han hålls av kinesiska myndigheter och turerna med märkliga telefonsamtal känns som en mardröm som inte går att väckas från.

Dottern Angela Gui berättar i kronologisk ordning om hur hon fick göra ett val utan att egentligen ha ett val. Pappan ringde och sa att hon inte skulle låta världen veta vad som skedde. Hon fattade beslutet att ändå utöva påtryckningar eftersom det var hennes enda vapen i kampen om att få hem sin far. 

Den svåra balansgången har varit att tvingas ta en offentlig roll som ofrivillig aktivist i stället för att sitta som ett passivt offer och vänta på sin pappa. 

Gör hon rätt som talat i den amerikanska kongressen, brittisk parlamentet och med otaliga journalister?

Eller blir det värre för fadern som fortfarande finns i fångenskap?

Alternativet – att inte göra något alls – är ändå otänkbart. 

Angela Gui, som inte alls är bekväm med att tala inför folk, har nu detta som sin enda strategi.

Hon är målmedveten och hennes rationella fokus lyser igenom även i sommarpratet. Det är inte en tår eller ett spår av ångest. I stället är det styrka och mod som sticker ut. 

Det skickar en bris av kyla genom radioapparaten – otroligt effektfullt eftersom det sammanfattar hela hennes ofattbara situation.

 

Angela Guis sommarprat

Inledningen 

”Det är oktober 2015. Klockan är prick nio på morgonen när jag väcks av musiken.” Angela går från ung student till den som ska rädda sin far inom loppet av ett par minuter.

 

Känslorna

”Jag kände inte någonting alls”, säger hon när hon chockad förstår att pappan är bortförd. Och Angela är imponerande rationell i sin kamp.

 

Skratten 

När pappan och hans kolleger kallas ”The causeway five” efter försvinnandet tycker Angela Gui att det låter som ett tribute-band. Svart humor när den är som bäst – det enda skrattet är en fullträff.

 

Musiken 

Fokus ligger på 80- och 90-talsmusik som en hyllning till sin pappa och den musik han lyssnade på. Det är ett vemodigt grepp trots överslag på Michael Jackson. 

 

Avslutningen 

Situationen är densamma med fadern, men Angela Gui börjar snart doktorera i samma ämne som sin far – kinesisk historia. En fin men sorglig röd tråd. 

 

LÅTLISTAN

Vem ska jag tro på (Thomas Di Leva), Thriller (Michael Jackson), The olive tree (Chyi Yu), Yi Wu Suo You (Cui Jian), I Want You Back  (Jackson Five), We didn’t start the fire (Billy Joel), Waterfall (The Stone Roses), Oh boy! (Peps Persson), Heal the world (Michael Jackson), Changes (David Bowie), Every breath you take (The Police), Let it be (The Beatles), Bang Bang (Jessie J feat. Ariana Grande & Nicky Minaj).