Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kanske bäst att sluta på topp

Ett stekhett klimat. Men ett ganska svalt artistuppbåd.

Så kommer jag minnas Way out west 2015.

Redan när Savages klev på scen i torsdags strax efter lunch var det mer folk inne på området än jag någonsin sett i Slottsskogen, dagtid.

Då var det fortfarande vardag och många jobbade.

Och dessutom på en upplaga där själva artistuppbådet inte är i närheten av så hett som själva temperaturen under helgen. Ett brett och trevligt gäng bokningar, visst. Tove Lo, Patti Smith, Lauryn Hill, Pet Shop Boys, First Aid Kit och Florence and the Machine är artister som väldigt många tycker om.

Men den verkliga relevansen, den som Way Out West byggt sitt rykte och varumärke kring, saknades i år. Flera av akterna på de tre stora scenerna har nyligen spelat i Sverige eller har ganska lite med dagens pop att göra. Ett band som ofantligt inflytelserika OCH albumaktuella New Order hade varit någonting annat.

Men, trots det svala programmet blev Way Out West en publiksuccé. Arrangören har sålt tusentals fler biljetter än tidigare år. Samtidigt prickade de in sommarens hetaste dagar.

Det bidrog till att i princip alla med biljett hängde i det tropiskt varma Slottsskogen under hela festivalen.

Skägg mot skägg och inbakad fläta mot inbakad fläta. Himla trevligt. Men plötsligt blev Way Out West en festival som alla andra – ölköerna är långa, transportsträckorna igenproppade och platserna i skuggan hårdvaluta.

Det finns en risk att den breda publiksuccén är den del av den populära festivalens slut.

När en representant från Göteborg & company medverkade i en panel jag modererade på musikkonferensen Where’s the music hintade han om att det kanske var bäst att sluta på topp. Nästa år firar Way Out West tio år.

Kanske blir det den sista.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!