Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anders Nunstedt

Så bra var Bruce Springsteen i kväll

Foto: Anders Ylander / ANDERS YLANDER
Foto: Anders Ylander / ANDERS YLANDER

"The promise"

Inleder ensam vid ensam vid flygeln, utan någon back up, med sin sammanbitna fortsättning av "Thunder road" - som blev titellåt till den box som gavs ut 2010. Sorgsen, men vacker version, speciellt riktad till de fans som har hört "allt" (turnédebut för "The promise").

"Badlands"

E Stret Band sluter upp och trycker på ordentligt i den klassiska ångvälten, som får publiken att hoppa igång som om det vore 1985. Och när låten är på väg att ta slut tar bandet ny sats och låter den fortsätta ett tag till, med ivrig hjälp av fansen.

"Out in the street"

Klang- och jubelföreställning där bandet turas om att sjunga med. Och Patti Scialfa, en sällsynt syn på Springsteens europaturnéer, får presentera sig. Om publiken gillar fru Springsteen? Om!

"The ties that bind"

Ännu ett uppspelt spår från "The river". E Street Band spelar det utan krusiduller. Med fullt partyställ på. Vi har hört det förut, framfört på exakt samma vis. I övrigt finns inget alls att invända.

"Sherry darling"

Bruce Springsteen hänger gitarren på ryggen och publikflörtar stenhårt med de fans som lyckats ta sig längst fram. Jake Clemons saxsolon bidrar till det glada humöret.

"My lucky day"

Nej, det är ingen önskeskylt som ligger bakom det här spåret från "Working on a dream". Och Bruce låter som att han har halsont. Men Little Steven och Patti Scialfa sjunger körstämmorna som om livet hängde på det.

"Wrecking ball"

Springsteens färskaste arenavältare börjar försiktigt, nästan tillbakalutat. Men den har inte mist sin power. Låtens final påminner om de euforiska föreställningarna som utspelades på Ullevi för fyra somrar sedan.

"Spirit in the night"

"Can you feel the spirit"? Frågan som ställs under det ljuvligt utdragna falsettintrot får över 100 000 uppsträckta händer mot skyn som svar. Sen bidrar E Street Band med sweet soul music. Soulkyrkan har slagit upp sina portar. När det låter bra, låter det himmelskt bra.

"Save my love"

Bruce Springsteen plockar upp en kartongbit med den här rariteten, som till slut gavs ut på "The promise"-boxen. En livsglad bagatell som åker tidsmaskin tillbaka till Springsteens tidigaste uppväxt.

"Hungry heart"

Publiken får ta hela första versen medan Bruce nöjer sig med att gasta "come on!". Sen tar han en promenad ut i publiken och sjunger själv. Det går.., inte jättebra. Stämbanden hackar. Vilket dock inte tar ner publikens allsångsglädje det minsta.

"My city of ruins"

En av Sprigsteens allra finaste gospels, fylld med tro, hopp och kärlek. Roy Bittans pianolir får Elton John att likna en glad amatör. Låtens final - pepprad med uppmaningen "Come on rise up!" - är vansinnigt vacker. E Street Band gör ett gott jobb som ersättare för förra turnéns fenomenala körsektion.

"You can look (but you better not touch)"

Spralligt rocknummer från "The river". Little Steven kliver upp vid sidan av Bruce Springsteen och E Street Band låter som ett lätt överförfriskat källarband i tre glada minuter.

"Death to my hometown"

Irländskt folkfärgad koloss som känns ovanligt trög i den version som tagit plats under "The river"-turnén. Eller så har den bara spelat ut sin roll, på rekordtid. Publikens pubglada handklapp tar slut halvvägs in i låten.

"My hometown"

Är det någon form av västkustfärgat ordvitsande som får Springsteen att plocka fram den här? Kan vara hur det vill med den saken. "My hometown" är fenomenal i kväll också. Allsången rullar runt Ullevi, samtidigt som himlen öppnar sig och sköljer bort den stela eftersmaken från föregående låt.

"Johnny ’99"

E Street Band återgår till att låta som ett barband när de rullar ut den här partymackan från "Nebraska". Jake Clemons spelar kobjällra i sista sticket. Sen rusar tåget fram som ett frustande ånglok. Publiken och huvudpersonen turas om att tuta "wo-ho!".

"Youngstown"

Slutna ögon och toner i moll när det ödesmättade spåret från "The ghost of Tom Joad" rullar ut över Ullevi. Det är, tillfälligt, slut på publikfrieriet. Men inte på den laddade intensiteten. Nils Lofgren avslutar med ett heavy metal-solo.

"Murder incorporated"

Tung betongblues med en av Bossens minst insmickrande refränger. Eller, om man vill; en av hans minst spännande. Det här låter som inlevelsefullt men också småtrist Tom Morello-mangel.

"The river"

Bruce tar en kort ton på sitt munspel, och omedelbar allsång utbryter. E Street Band kompar sin Boss likt en försiktig jazzorkester. Mot slutet får herr Springsteen sällskap av fru Springsteen och kvällens lugnaste, och innerligaste, duett är ett faktum.

"American skin (41 shots)"

Springsteen tar tillvara på det nedtonade lugnet från "The river". Det är ingen hemlighet att den här liverariteten inte har samma förankring som den föregående balladen. Publikintresset är helt enkelt svalt, trots Springsteens glödande inlevelse.

"The promised land"

Ännu en standard i låtlistan, som - det går inte att komma ifrån - känns ganska standard. Men, som vanligt, lyfter den här gamla Ullevifavoriten allt högre ju längre den får pågå. När Bruce kommer till partiet där han sjunger "blow away" så blåser bandet på för allt de kan.

"Working on the highway"

Bruce hänger på sig sin akustisk gitarr och ställer sig längst fram på scenkanten, nedanför bandet, och lattjar rock’n’roll. Ingen avancerad sångövning men det går inte att värja sig från den smittande spelglädjen.

"Darlington county"

Roadtrippen fortsätter med uppspelt bonnarock. Bruce faller på knä inför fansen längst fram. Nils Lofgren sjunger lyckligt bredvid sin uppspelta boss. Jake Clemons blåser upp en liten orkan med sin saxofon. Party!

"Waiting on a sunny day"

Få arenor har tagit den här till sina hjärtan så förbehållslöst som Ullevi. Ingen ändring på den saken den här kvällen, trots att Bruce får sjunga raden "without you I'm workin'/with the rain fallin' down" i ösregnet innan han plockar upp kvällens gästsångare - en överlycklig liten kille i keps.

"I’m on fire"

Vacker andhämtningsstund som får enormt bifall. Publiken på läktarna tänder sina smartphones och hela arenan sjunger med i texten. Bruce sluter ögonen och njuter av stunden. Han är inte ensam.

"Drive all night"

Fortsatt mjukt och ömt. Fortsatt bekant upplägg. Bruce Springsteen fortsätter att trollbinda med små medel. I ett parti viskar han mest. Men Jake Clemons saxsolo får ta plats, och det är bra. Jake Clemons saxsolo är vansinnigt snyggt. Avslutningen utvecklas till en mäktigt mullrande gospel. Wow.

"Tunnel of love"

Trummaskinen (!) drar igång kvällens andra turnépremiär, och eftersom Patti Scialfa råkar vara på plats den här kvällen så uppstår en kärleksfull liten sångduell mellan herr och fru Springsteen. Rockmys.

"Shackled and drawn"

Bruce byter tilltal, tempo och band. Känns det som. Folkfest med handklapp, fotstamp och fiol. Inget dumt livenummer egentligen, men känns väldigt malplacerad...

"Because the night"

...så Springsteen överger det spåret och kastar sig in i den här i stället. Det gör han rätt i. Ännu en glödande uppvisning i livsbejakande rock, som får syre av publikens enorma gensvar. Hedersomnämnande till Patti Scialfas härliga körsång och Nils Lofgrens snurriga gitarrsolo.

"The rising"

E Street Band har hittat den där högre växeln. Bruce fortsätter att gasa, och konserten fortsätter att lyfta även på ställen där det egentligen inte är rimligt. "The rising" peakade nog egentligen 2003. Men det är det ingen som bryr sig om den här kvällen.

"Land of hope and dreams"

Har alltid älskat när E Street band hoppar på det här magnifika gospeltåget. Alla är ombord när pastor Springsteen predikar rock med ena benet i soulhistorien, och får publiken att sträcka upp händerna "People get ready"-finalen.


Extranummer:

"Born in the USA"

Älskar också Max Weinbergs sanslösa bankande på trummorna i den här bulldozern. Han slår så hårt att det är ett under att skinnen inte spricker. De övriga i bandet spelar ungefär lika hårt till Springsteens högljudda sång. Löjligt maffigt.

"Born to run"

Hela arenan, som för övrigt är helt upplyst, sjunger för full hals. Bruce, som tycks ha botat kvällens inledande halsproblem med sång och dans, skrålar intensivt han också. Regnet har upphört men svetten stänker och adrenalinet sprutar.

"Seven nights to rock"

Jätteglad raggarrock. Hade Springsteen varit en av de där arenajättarna som använt spektakulär scenografi hade ett par enorma tärningar i luddig filt sänkts ned från scentaket under den här uppspelta Moon Mulligan-covern.

"Dancing in the dark"

Extranumren på "The river tour" har utvecklats till en ganska förutsägbar historia.., men ganska oemotståndlig också. "Dancing in the dark" är rolig förstås. Och publiken älskar den givetvis förbehållslöst.

"Tenth avenue freeze-out"

Den synnerligen älskvärda soulkarnevalen är tillbaka i stan, och hela Ullevi hakar på. Svänger som E Streets 70-tal och tillägnas - så klart - Clarence Clemons. "Big Man". Ännu en fiesta som inte vill ta slut.

"Shout"

Den härligt utdragna Isley Brothers-covern fyller Ullevi med ytterligare soulenergi. Till och med Springsteens bandpresentation går på vatten. "Oh-oh-oh-oh".

"Bobby Jean"

Klockan passerar midnatt i samma stund som introt till den här fina kärlekshistorien tar fart. "Bobby Jean" möts av ett publikhav som gör vågen med armarna. Bandet surfar på succén.

"Thunder road"

Ett akustiskt avsked. Bruce inleder med att säga "we’ve got an other hour or so" och skrocka glatt. Sen blåser han i sitt munspel och det stora allvaret rullar in. Kvällens sista nummer framförs, precis som det första, av honom helt solo.


LÄS MER: SE TRE LÅTAR FRÅN KONSERTEN HÄR.

Betyg för hela konserten

KONSERT

Bruce Springsteen
Ullevi, Göteborg
Publik: 62 676 (utsålt).
Vem: Bruce Springsteen, 66, skivdebuterade 1973 och har gett ut 18 album. Tillsammans med sitt E Street Band har han gett ett stort antal kritikerhyllade konserter i över 40 års tid. Amerikanen från New Jersey har vunnit Oscar, tagit emot Polarpriset och valts in rockens Hall of Fame.
Vad: Den första av tre utsålda Ullevikonserter (resterande datum 27:e juni och 23:e juli) på Springsteens världsturné, som drog igång i januari. Från början var turnén en nordamerikansk angelägenhet med anledning av "The river"-boxen "The ties that bind".