Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anders Nunstedt

NUNSTEDT: Segern skapade motreaktion

SKRÄLLEFTEÅ. Vilken jävla schlagerkväll.

Gubbgänget skojade till sig en tippad triumf, och på köpet fick vi en samling bleka softrock-snubbar i final.

Det kunde ha varit roligare. Men tråkigast var att schlagertjejerna hamnade utanför. Igen.

Nunoteringar

GLAD GETING: Caroline af Ugglas.

Snälla, snälla. Lyssna, lyssna en gång till, även om det råkar låta bekant värre. Soul-Skurts fina klagosång är ju precis vad finalfältet behöver just nu.

 

NEUTRAL GETING: Janet Leon

Det är på tok för tidigt att tänka Eurovision. Dessutom är det en bisak i år. Men Janet var bäst när det gällde, internationellt storslagen i sin ambition.

 

SUR GETING: Amanda Fondell

Ni tyckte att numret var lika knepigt som rörigt? Då skulle ni ha sett de inledande repetitionerna. Men Fondellskans låt var värd en chans till.

Amanda Fondell floppade.

Janet Leon nådde inte fram, Elin Petersson slutade sist och Caroline af Ugglas orkade bara till Andra chansen. Det var en rätt deppig schlagerkväll för brudarna.

Men den kommande finalen ser ännu deppigare ut. För att inte säga gubbigare.

Inte för att Yohio är en gubbe direkt. Eller Sean Banan.

Inte för att det är nåt fel på gubbar. Vi är alldeles för ålderfixerade i Sverige. Erfarenhet och pondus väger ofta alldeles för lätt mot ungdomlig entusiasm och karisma.

Men resultatlistorna den här festivalvintern talar sitt tydliga språk.

 

Fem av sex klara schlagerfinalister är manliga. Louise Hoffsten är just nu den enda kvinnan i final. Felicia Olsson och Anna Järvinen fick orättvist nobben. Swedish House Wives och Mary N'Diaye hade inte en suck.

Något har hänt efter Loreens jordskredsseger i fjol. Den skapade inte någon trend, den skapade en motreaktion.

På nattens efterfest bubblade testosteronet ikapp med champagnen. Tommy Körberg, Johan Rabaeus, Claes Malmberg och Mats Ronander - all heder till dem, de hade en enkel poäng att föra fram och de satte sitt löjliga nummer som ett spjut - firade förvånat (!) sin succé. Samtidigt som veckans skräll, låtsas-Takida från västkusten, såg ut som om de just vunnit VM i rock'n'roll-poser.

Inga konstigheter. Det märkliga är snarare att Fondells fina melodi flög så totalt över huvudet på alla. Att Janet Leon - faktiskt bäst när det gällde - inte fångade tillräckligt med röster.

 

Kanske är det tuffare att vara tjej i år, året efter det närmast perfekta "Euphoria"-numret. Kanske är det bara slumpen.

Melodifestivalen 2013 är hursomhelst påfallande mansdominerad, och i går drabbade det inte bara några potentiella superhits.

Det blottade även finalen. Som bara känns bara märkligare och märkligare. Sämre och sämre. Och såklart, betydligt gubbigare.

---

Caroline af Ugglas kan trots allt gå långt. Konkurrensen i Andra chansen är knappast mördande, och "Hon har inte" växer fortfarande. As we speak.

---

Jag befarade att BWO-Martin skulle drabbas av en miljard plagiatanklagelser, men "In and out of love" gled skickligt undan den värsta Modern Talking-stormen. På nåt sätt sjukt välförtjänt.

---

Nu står hoppet till sista delfinalen? I alla fall vad det gäller en rimlig vinnarlåt.

Ralf Gyllenhammar, Ulrik Munther och Army of Lovers är de givna kandidaterna.

Go La Camilla, go!