Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anders Nunstedt

Nunstedt: Så bra var Hellström på Ullevi

GÖTEBORG. Det var inte bara Nordens största spelning genom tiderna.

Det var också en av de allra vackraste.

Håkan Hellströms kväll på Ullevi lyckades överträffa alla hysteriska förväntningar.

Totalbetyg: Fem getingar!

SUPERSOMMAREN


Håkan Hellström
Ullevi, Göteborg
PUBLIK: 69 349 (rekord).
VEM: Håkan Georg Hellström solodebuterade år 2000, och har gett ut sju album. Han bor i Haga i centrala Göteborg med sambon Natalie och sönerna Sigge och Julius.
VAD: En exklusiv sommarkonsert med Hellström, som inte turnerat sedan reste land och rike runt med albumet "Det kommer aldrig va över för mig" under 2013.
BANDET: Simon Ljungman, gitarr, Oscar Wallblom, bas, Mattias Hellberg, gitarr, Lars-Erik Grimelund, trummor, Finn Björnulfson, slagverk, Nils Berg, saxofon och Stefan Sporsén, trumpet och klaviatur.
KÖREN: Michael Blomqvist, Kerstin Ryhed, Ingela Olsson och Annika Granlund.
STRÅKAR: Malin William Olsson, Jenny Sjöström, Emilia Wareborn och Petra Lundin.
GÄSTER: Freddie Wadling, Kapten Röd, Veronica Maggio, Adam Lundgren, Tomas von Brömssen.

När Håkan Hellström pratar med publiken efter kvällens tre första nummer går han direkt på han elefanten i arenan.

- Jag vet att ni har jättehöga förväntningar på den här kvällen. Att det ska bli en klassiker och sånt, men jag vet inte om jag kan leva upp till allt det där.

När det sista konfettit har lagt sig och fyrverkerierna ebbat ut, när högtalarsystemet börjar spela Beatles "Hey Jude" och Ullevi håller på att tömmas på folk - då står Håkan fortfarande kvar på den långa scentungan som sträckt sig ut i publikhavet och vinkar hej då till fansen.

Så dags har resan varat i närmare tre timmar, och i låt efter låt har kvällens hjälte gett allt och tömt ut hela sitt register. I en show fylld med kärleksfulla gästspel, mäktiga arenaögonblick och oförglömliga versioner. En föreställning pepprad med energi och eufori.

Håkan spelar ut hela sitt register, och det känns som att han spelar precis alla de låtar som de 69 349 i rekordpubliken kom för att höra. Och några till.

En hysteriskt härlig klassiker.

 

BETYG LÅT FÖR LÅT:

"Tro och tvivel"

Fantastisk inledning där bandet drar ut på varenda beståndsdel, från pianointrot där en bugande Håkan hälsar på publiken fram till avslutningen där han jabbar med högernäven i luften som en knockoutsugen boxare.

"En vän med en bil"

Håkan trampar gasen i botten. Blåssektionen fyller på med raketbränsle. En viss person, längst fram på scenen, tar sig för pannan när publikens sång överröstar Hellströms soundsystem. Sjukt, sjukt, sjukt drag.

 

 

"Du kan gå din egen väg"

Kören kliver in i handlingen när Håkan drar fram det här liveesset från senaste turnén. Publikresponsen är fortsatt överväldigande. Hela Ullevi stammar upp i allsången.

 

"Nu kan du få mig så lätt"

Efter ett lyckligt välkomsttal sjunger Håkan den stillsamma pianoballaden från debuten. Men avslutningen är allt annat än tillbakalutad. Hela Ullevi leker "Allsång på Skansen" och "Lotta på Liseberg" på en och samma gång.

 

"Man måste dö några gånger för att kunna leva"

Håkan använder hela scenen i ett livenummer som - även musikaliskt - kör stora Springsteengester från start till mål. Ett lysande publikfrieri.

 

"Zigenarliv dreamin"

"Spola kröken"- och "Nej till atomkraft"-skyltar flankerar Håkan i inledningen. Bakom bandet projiceras en psyakelisk knarkhimmel över Göteborg. "Abbe & Hebbe"-bilder följer innan proggrocken urartar i en härlig Nationeteaternhyllning. Far out, göbben!

 

"Vid protesfabrikens stängsel"

Nyckelharpa och fiol inleder den ödesmättade balladen. Sitar, bouzoki och harpa följer. Allt är lika förinspelat som låtens flickkör, men det låter fantastiskt. Som om Håkan gör urban folkblues av en urgammal psalm.

 

"Jag har varit i alla städer"

Mattias Hellberg håller i blueskänslan med ett klagande munspel. Sen växer göteborgshyllningen sakta, sakta till en enorm gospel. Volymen höjs och höjs, och intensiteten med den. Håkan kramar ur varenda dramadoppe som bor i låten.

 

"Gårdakvarnar och skit"

Gamla skivomslag och pojkrumshjältar passerar i revy på den gigantiska videoskärmen bakom Håkan. Balladen om Gais och brustna hjärtan blir till soundtracket till hans liv. Snyggt.

 

"Dom där jag kommer från"

Håkan Hellström leder in sin gamla hjälte Freddie Wadling på scenen och ger honom en kyss. Göteborgshyllningen inleds som en kärleksballad innan den brakar loss - big time. Sousektionen till höger om Håkan blåser fram en extra geting kvällen till ära. Sen, när man tror att lyckopillret har klingat ut, kliver Kapten Röd upp på scenen och toastar fram en ny publiksuccé.

 

"Kom igen, Lena"

Håkan, i hatt och Musse Pigg-linne, gasar vidare. Hela arenan drabbas av kollektivt glädjefnatt. Det spelar ingen roll att den här versionen varit mer eller mindre konstant under Håkans konsertkarriär. Den sprudlar fortfarande av livslust.

 

"Brännö serenad"

Kompad av romantiska stråkar gör Håkan låten i en somrig version som känns som en svensk vishyllning.

 

"När lyktorna tänds"

Är det arenafest så är det: introt låter som U2:s "With or without you". Förmodligen en väldigt medveten hommage. Sen pumpar bandet in så mycket liv och lust i det här dramat att man nästan trillar baklänges. Samtidigt som scenens alla lyktor tänds.

 

"Shelley"

Körsektionen trycker på i refrängen, så hårt att Ullevi håller på att välta omkull på nytt. I stället står innerplanen upp som en, väldigt stor, och lycklig indiepopfamilj och sjunger med.

 

"Klubbland"

Dansgolvet är aldrig långt borta… Håkan rejvar loss i en överväldigande indiediscodänga. Som Gbg-versionen av "Dancing in the dark".

 

"Pistol"

Syntballaden hart vissa svårigheter att fånga hela haket, men momentet där Håkan stannar musiken och låter fansen längst fram ta hand om sången är effektivt.

 

"Försent för Edelweiss"

Regnet faller på jätteskärmen bakom Håkan i den här bedårande balladen. Fint, men inte lika vackert som publikens svar: tusentals mobiler som lyser upp arenan från läktarna och innerplan.

 

"Jag inte vem jag är, men jag vet att jag är din"

Bullrande brunstig boogie med härligt pianohamrande. Men att Håkan bryter låten direkt efter meningen "när jag blir för full för att sjunga" och börjar dra dåliga göteborgsvitsar? Nja.

 

"Mitt Gullbergs kaj paradis"

Bandet tar energin som avslutade låten innan och multiplicerar den några gånger till. Sen kopplar de in turbon. Vrooom!

 

"Kärlek är ett brev skickat tusen gånger"

Scenen svämmar över av varm Stax-soul. Den väller ut över scenkanten redan innan Veronica Maggio tar plats bredvid Håkan. Sedan bäddar den in hela kvällen i en av de finaste ballader som den här arenan skådat. Magiskt!

 

"Hela huset"

Maggio och Hellström står längst ut på den långa scenbryggan som klyver publikhavet och sjunger att allt är bra nu. I själva verket är det enormt bra.

 

"En midsommarnattsdröm"

Adam Lundgren från "Känn ingen sorg" får sjunga varannan vers. Tomas von Brömssen får spela klarinett hela vägen in i mål. En uppsluppen folkfest, på gränsen till rörig. Men på rätt sida gränsen.

 

"Ramlar"

Apropå trilla omkull... Dans, dans, dans! Klapp, klapp, klapp! Hopp, hopp, hopp! Bandet bygger upp och river ner, och bygger ännu högre. I kväll är alla knep och klassiker tillåtna.

 

"Det är så jag säger det"

Håkan visar barmhärtighet och låter Ullevi ta igen sig en stund efter den föregående explosionen. Skärmen visar sekvenser från "En kärlekshistoria" och "Den vita stenen". Balladen stannar tiden för en stund. Sedan går den över i "Kärlekens tunga" innan ett saxsolo leder den in i sitt crescendo. Wow.

 

EXTRANUMMER:

"Valborg"

Hellström kommer tillbaka och slår sig ner på scenen och sjunger. Så gott det går. Publiken överröstar sin hjälte med kärlek och allsång.

 

"Känn ingen sorg för mig Göteborg"

Den här triumfen.., den är så ljuvligt tonsatt. Så vackert inramad av konfetti och handlös eufori. Ett ögonblick svårt att beskriva, men lätt att bära med sig i alla dagar. En klassiker som kommer att leva i en evighet för alla som var där.

 

"Det kommer aldrig va över mig"

Nostalgin får ge vika för en ny överkörning. De frälsta fansen längst fram vid kravallstaketen hoppar flera meter upp i luften av lycka. Håkan är lysande i rollen som bredbent rock'n'rollpredikant.

 

"Du är snart där"

Håkan Hellström sjunger ut sitt hjärta. Ett bultande balladhjärta. Och när bandet låter som om de regisserats av John Lennon, när kören kliver in i handlingen igen, efter att publiken gastat "Håkan, du var bättre förr!"... Då är det bara knäckande fint.

 

"Bara dårar rusar in"

Håkan dröjer sig kvar en stund och tackar för kvällen. "Det här var min stora stund i livet". Sedan skickar han med publiken en avskedspresent. En avskalad bandlös version där han ensam spelar gitarr, kompad av kvällens stråkkvartett.