Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anders Nunstedt

Nunstedt: Han reste sig igen och igen

Thorsten Flinck firade sin seger i natt.

NYKÖPING. Medan favoriterna föll som furor så reste sig Thorsten Flinck igen. Och igen.

Nu är ett av artist-Sveriges mest uträknade original i final.

Hur ska denna ljuvliga schlagersaga sluta?

Rocky Balboa hade inte kunnat göra en mer effektfull comeback.

Under Andra chansen-veckan har Thorsten Flinck slipat formen på schlagerhotellets hotellrum.

Småkrasslig och missförstådd.

När han visat upp sig har han haft samma ledsna hundögon som Stallone.

Han har sett ut som en gammal boxare som plötsligt kastats in i en cirkusshow han aldrig bett om. Som om han bara velat komma upp i ringen, få fighten överstökad.

Men när det väl gällde, när han hamnade i duellerna mot schlager­giganterna Christer och Lotta och barnfavoriten Sean Banan (kung i går igen!), så var det Flinck som var mästerlig.

Han tappade förvisso texten, och han spände blicken i kameran på ett sätt som hade fått Apollo Creeds ben att bli spagetti, men han var det mest genuina som gick att uppbringa den här konfettistinna, pyrotunga och glittriga delfinalen.

Nu är han i Globen, där bland andra Disco-Dolph, dansgolvets Ivan Drago, Danny Saucedo väntar. På att bli knockad?

Nej, där tar nog likheterna med Hollywood-sagan slut för den här gången.

"Jag reser mig igen" har förvisso en del gemensamma beröringspunkter med Caroline af Ugglas "Snälla snälla" - det Andra chansen-bidrag som varit närmast slutseger. Och det kan aldrig skada att, till skillnad från exempelvis Ulrik Munther och Dead by April, kliva in i den mäktiga Globen med en färsk succé i ryggen. Och det är en fin låt!

Men att Sverige skulle följa upp Eric Saades pallplats med att skicka "I'll rise again" till Eurovision, det - ursäkta en olyckskorp - finns inte på festivalkartan.

Är rockabilly den nya hårdrocken helt plötsligt?

Jag har svårt att se någon annan förklaring till Top Cats finalplats. Rockabillypubliken visade sig till och med röststarkare än de tuffa metalfansen i går, och "Baby doll" passerade även det något lättare Timoteij-testet.

Skulle inte förvåna mig om Top Cats har häng på en niondeplats i finalen.

Om Thorsten Flincks triumf var sagolik, så var Sean Banans uttåg veckans mardröm.

Inte för att den gode bananen satt inne på tidernas låt eller slog till med tidernas framförande, men jag håller fortfarande "Sean den förste banan" som den roligaste schlagerkomedin i Melodifestivalens historia.

Jag antar att barnen inte fick stanna upp till avgörandet den här lördagen?

"Livet är drama", sjunger Flinck i sin schlager. Och det har han ju rätt i.

Men i går var det lika mycket action.

Nu är det mindre än en vecka kvar till det här blir en rysare i stället.