Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anders Nunstedt

Man förstår direkt – SVT och artisterna har valt att censurera

"I vinter har artisterna, i samklang med själva programinnehållet, blivit komiskt försiktiga. Något som manifesterar sig på olika sätt. Exempelvis genom självcensur. Som i Jessica Anderssons "Party Voice". Foto: OLLE SPORRONG
Foto: OLLE SPORRONG

Whoalalalalalalalaley motherfuckers.

Nu kör vi!

Minns i fjol, när Robin Bengtsson i ett utslag av sällan skådad ängslighet bytte ut kraftuttrycket i raden "you look so fucking beautiful" mot "freaking" i sin blivande vinnarlåt. 

Det tog inte lång tid innan Lisa Ajax fick precis lika kalla fötter, och plötsligt började sjunga "I don’t give a damn" i stället för det ursprungliga "I don’t give a fuck".

Visst, Melodifestivalen är ett familjeprogram där en stor del av publiken bevisligen är ung. Men det är ju inte så att kidsen kommer att förvandlas till en förtappad och förlorad generation av några svordomar.

Gick den slutsatsen att dra skulle hela Spotify behöva slå igen, alternativt införa en 18-årsgräns för sin topplista.

Men i vinter har artisterna, i samklang med själva programinnehållet, blivit komiskt försiktiga. Något som manifesterar sig på olika sätt. Exempelvis genom självcensur.

Som i Jessica Anderssons "Party voice", där hon sjunger att hon ska dansa som en "mother".

Dansa som en... öh, mamma?

 

LÄS MER: Melodifestivalen är barnsligare än någonsin – det är uppenbart 

 

Under veckans inledande rep framförde Fame-Jessica dessutom raden i en tröja med texten "Dance like a mother******". Det gör hon inte i kväll.

När min kollega Death Metal-Dante frågade henne om låttextens eventuella kraftord svarade sångerskan, likt en uppskrämd politiker, att "man får tolka det som man vill så klart".

Whoalalalalalalalaley. För att tala Moncho-språk.

Det är med det jollret debutanten drar i gång sin "Cuba libre", som lider av samma krampaktiga skräck för att bli beskylld för att vara grov i mun.

Moncho, som på en singel ("Noll respekt") agressivt rappade "Shut the fuck up och stick kvickt" låter nu som om han hamnat i en tecknad rulle för de allra yngsta när han beepas i sin "Cuba libre".

Publikens ömtåliga öron skonas nämligen från raden om att dansa "hårt som fan". I stället låter det: "hårt som - BEEP".

Hårt? Nåja.

Som tur är:

Dotter.

30-åringens premiär på den stora scenen rymmer inte några kompromisser alls.

För att tala schlagerspråk så är hennes "Cry" det mest äventyrliga som ställt upp i tävlingen sedan, typ "Statements". Medan det noggrant arrangerade soundet för tankarna till Lordes utsökta produktioner är refrängen, där hon sjunger ut, kraftfull som en viss Loreen

 

LÄS MER: Det här är bara barnsligt – nu sjunker SVT som en sten 

 

Kanske inte det mest omedelbara framgångsreceptet i boken, men bidraget landar å andra sidan inte särskilt långt från Julia Michaels megahit "Issues".

Kort summering: Dotter är bäst och vackrast i kväll.

Hennes bidrag förtjänar även att bli störst.

Om det blir så är en annan historia, men alla andra resultat än en finalplats för "Cry" kommer att göra den goda musiksmaken gråtfärdig och få en och annan rockjournalist att skrika - BEEP.

Raffel, raffel. Nu kör vi...

Nunstedt tippar

• Till final

Mendez "Everyday"

Martin Almgren "A bitter lullaby"

•Till Andra chansen

Dotter "Cry"

Jessica Andersson "Party voice"

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!