Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anders Nunstedt

Jerry var utblottad – men han fick sin revansch

Jerry Williams blev 75 år gammal. Foto: JAN WIRIDEN

Hans karriär var lika ryckig och knyckig som hans speciella dansstil.

Man kan tycka vad man vill om den - den gick inte att ducka för.

Jerry Williams stora musikaliska personlighet var hans segervapen genom hela livet i rampljuset.

Kanske därför han vann publikens hjärta så många gånger. På knockout.

Alla sagor har ett slut, men att Jerry Williams gått bort känns lite extra. För många var han synonym med rocken.

Han slog igenom när rock’n’rollen precis kommit till Sverige, och han personifierade musikstilen genom hela sin långa karriär. Även om karriären var brokig innehöll den sällsynt få konstnärliga kompromisser.

Han var en karaktär, både på och vid sidan om scenen.

I början av 60-talet var Jerry Williams sångare i The Violents, som spelade med Beatles i Hamburg. 1963 anlitade Beatles Jerrys orkester som förband till sin Sverigeturné.

Under en fotografering i Eskilstuna tog en sprallig John Lennon den svenska sångaren "på klockspelet". 

I en intervju med Svenska Dagbladet har Jerry Williams berättat att han bad Lennon att ge fan i att "lalla". Med tillägget "Annars ska jag knacka in pannbenet på dig".

Det känns ganska typiskt "Jerka".

Han gjorde aldrig någon hemlighet av att han var ett stort boxningsfan.

Hotet var antagligen inte så illa menat, men att det just är Jerry Williams, av alla svenska rockartister, som kunnat dra den Lennonanekdoten är ganska talande.

Annars hade Jerry Williams inte så mycket gemensamt med Beatles annat än att han råkade komma fram när den amerikanska rock’n’roll-kulturen spreds över hela världen.

Beatles gick åt ett håll. De avslutade 1963 med att ge ut "I want to hold your hand" - singeln som blev deras första USA-etta och startskottet för "The British invasion".

Jerry Williams gick i en annan riktning. Han avslutade året med att återgå till att jobba med solodebuten "Jerry 21", som bland annat innehöll en cover på Elvis Presleys stora hit "Hound dog".

För Jerry Williams väntade ett annat genombrott. Han blev stor - megastor - i de svenska folkparkerna, och förblev en institution på den folkkära arenan under hela den återstående Folkets Park-eran.

Första gången undertecknad såg Jerry Williams live var i en folkpark, och sista gången jag såg en Jerry Williams-konsert var - i en folkpark.

Minnet kan bedra, men bortsett en del nya hits var det egentligen samma konsert. Trots att det gått ungefär två decennier mellan spelningarna var det ungefär lika stor procent uppspelt brylcreem i publiken. Lika ryckigt och knyckigt framträdande.

Även om 80-talet inte är det årtionde man främst förknippar med Jerry Williams var det då han revitaliserade sin karriär.

Williams var en av många som dök upp i "Filmen G - som i gemenskap", 20 år efter filmdebuten i en Åsa Nisse-rulle.

Några år senare, 1985, anlitades Jerry Williams på nytt av regissören Staffan Hildebrand, nu för rollen som Frasse - skyddsombud på verkstaden i den LO-finansierade film som hade nyblivna världsstjärnorna Europe som dragplåster. "On the loose" var en märklig S-märkt film. Men den korsade återigen John Lennons artistbana med svenskens.

Williams spelade in en cover på Lennons "Working class hero" i samband med "On the loose", och den ödesmättade versionen blev till en slags grund för hans starka tolkning av "Vintersaga" (1990).

Så dags hade "Jerka" slagit in på ett, åtminstone delvis, nytt musikaliskt spår. 1989 kom albumet "JW", en jättesuccé med hitsinglarna "Did I tell you" och "It started with a love affair". Bland låtskrivarna fanns exempelvis Nisse Hellberg, Ola Håkansson, Tommy Ekman och Alexander Bard. Titiyo, Tommy Nilsson och Suzzie Tapper gästade i en av den svenska pophistoriens mest lyckade remixar av en karriär.

Albumet gav Jerry Williams hans första Grammis och ett par år senare hade han både blivit frimärke och noterats för en succéshow på Börsen. 

Sedan dess har det blivit åtskilliga krogshower. Några med motorcyklar i biroll, några med boxningstema som inramning. Samtliga med musiken och Jerrys anekdoter, på världens bredaste stockholmska, i centrum.

När Jerry Williams fyllt 70 hade han tagit sig igenom ett ekonomiskt svek som inneburit att han blivit av med alla sina besparingar. Han hade tagit sig tillbaka genom hårt arbete och var inne på karriärens ärevarv - en sista krogshow.

Problemet med "The farewell show" var att den blev så hyllad och välbesökt att avskedet drog ut på tiden. Avskedspaketet kom tillbaka flera gånger. I fjol blev det en turné under namnet "Man måste få lira". Så dags kändes det som att Jerry Williams faktiskt inte tänkte lägga av. Inte frivilligt i alla fall.

Han fortsatte också att ge ut ny musik. Och inte vilket publikfriande strunt som helst. För drygt två år sedan kom albumet "Ghost rider", där Jerry tolkade bland andra Danzig, Suicide och Stooges. Soundtrack of Our Lives kompade och Anna Ternheim gästade i duetten "Far from any road".

Respekten från en ny generation artister var lika logisk som den var välförtjänt.

Sista gången jag såg Jerry Williams var för något år sedan, på ett Apotek i Arninge, utanför Täby.

Han plockade åt sig Nezeril och Alvedon. Sedan släppte han en äldre dam framför sig i kön.

Förmodligen ganska typiskt "Jerka", det också.

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!