Anders Nunstedt
Ett perspektiv på Grandmaster Flash största klassiker ”The Message”:
Den är inte alls lika streamad som Hov1:s, Tjuvjakts eller Norlie & KKV:s största hits.
Den ligger till och med efter ”Katten i trakten” i statistiken.
Lyckligtvis utgår inte Polarprisets jury från Spotifys siffror när den utser sina pristagare. Grandmaster Flash får ta emot priset för att han var en av dem som tog ut hiphopen till gatan, som började mixa och scratcha.
Och visst. Det är självklart att man ska hylla och lyfta musikens pionjärer. Grandmaster Flash är en cool dude. Det finns en anledning till att han porträtteras i Netflix–serien ”The get down”.
Men det är ingen utnämning som ruskar om tillvaron. Det finns inget uppseendeväckande med valet, ingen kreativ baktanke. Motiveringen liknar en Wikipediabaserad högstadieuppsats.
Det som är mest anmärkningsvärt den här gången är att Danny Saucedo är en av artisterna som tolkar Grandmaster Flash. Innebär det att vi kan se fram emot att Eric Saade hyllar U2 när den tiden kommer? Att Sigrid Bernson sjunger Neil Young, om han prisas?
I dag handlar hiphop väldigt lite om den ädla/nördiga konstformen scratching, men det går inte att komma ifrån att det var där det en gång började. Grandmaster Flash and the Furious Five är mycket riktigt en av få hiphop–artister i rockens Hall of Fame.
Man kan tycka att de andra rapparna i Rock and Roll Hall of Fame – Beastie Boys, Tupac Shakur, Run DMC, Public Enemy och NWA – hade varit bättre val. Deras skivkatalog, och deras inflytande över dagens hiphop, är långt vassare respektive större.
Men det är inte därför Grandmaster Flash, den första hiphop–artisten som tilldelas Polarpriset, tycks väcka så klent engagemang.
Det är snarare för att ingen lyssnar på den typen av hiphop längre. Medan ovan nämnda artister fortfarande hittar sin publik, hittar in på nykomponerade spellistor, låter musiken från Grandmaster Flash i dag ofta påtagligt demomässig snarare än skönt retro.
När Moa Lindstedt intervjuade 61–åringen för Expressen pratade han talande nog om att graffiti och breakdance är två av hiphopens viktigaste element. Det är inte fel ur en historisk synvinkel, men gäller knappt i dag. De som lyssnar på hiphop är 2019 associerar snarare genren med ansiktstatueringar och hostmedicin.
Polarpriset har det inte lätt. Egentligen borde Grandmaster Flash fått priset för femton tjugo år sedan. Då hade juryn varit mindre bakbunden och hade kunnat dela ut priser till Jay-Z, Eminem och Kendrick Lamar utan att anklagas för att vara historielös.
Men som man bäddar får man ligga.
Nu har de i alla fall bockat av scratch från listan. Näst i tur borde – som alltid – Kate Bush, Madonna och Beyoncé vara.
Då skulle väl till och med kungen själv bry sig en smula.