Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anders Nunstedt

En tuff brud med unik arbetsmoral

Lill-Babs mest kända inspelningar har alla över 50 år på nacken. Foto: TOMMY WIBERG / EXP
Lill-Babs blev 80 år gammal. Foto: RONNY JOHANNESSON

Hennes mest kända inspelningar - "En tuff brud i lyxförpackning", "Är du kär i mig ännu Klas-Göran?", "April, april", "Leva livet" - har alla över 50 år på nacken.

Ändå dalade aldrig Lill-Babs stjärna på musikhimlen.

Hennes arbetsmoral var för stark för det.

Förklaringen till Lill-Babs enorma popularitet är inte en enda, det är många.

Jobbade hon hårdast i svensk showbusiness, eller hade hon en aura på scenen och i tv-rutan som ingen annan?

Svaret är ja på båda frågorna, liksom på följdfrågorna.

Drygt sex färgstarka decennier i branschen gör Barbro "Lill-Babs" Svensson till ett unikum. Hon var en konstant i svenskt nöjesliv, trots att hennes skivkarriär var förhållandevis blygsam.

Under svensk schlagermusiks första guldera, 1960-talet, slog hon igenom vid sidan om bland andra Siw Malmqvist, Monica Zetterlund, Lill Lindfors och Ann-Louise Hanson. 1961 representerade hon Sverige i Eurovision Song Contest.

"Är du kär i mig ännu Klas-Göran" kom tidigare, 1959, och skrevs av Stikkan Andersson som senare kom att nå enorma framgångar med Abba.

Lill-Babs lanserades, precis som kollegan Siw Malmqvist, i Västtyskland. En stor sak på den tiden.

Men skivframgångarna blev med tiden, med tanke på Lill-Babs stjärnstatus, mindre framträdande - och mindre viktiga.

På meritlistan finns exempelvis inga Grammisar och efter genombrottet var det glest med guldskivor.

Ändå var det fullt logiskt, och dessutom helt rättvist, att Lill-Babs i fjol blev invald i Swedish Music Hall of Fame. 60 år efter sin tv-debut.

Hon har varit ständigt närvarande sedan den premiären, och har genom åren befäst sin position som landets mest folkkära kvinnliga artist.

Och även om perioden med topplistedominans ligger långt bort i tiden - hennes deltagande i första säsongen av "Så mycket bättre" ändrade inte på den detaljen - finns det inget i den senare delen av hennes karriär som fick artisten Lill-Babs att framstå som en föredetting.

Det är klart att hon var som coolast 1963, när hon träffade Beatles och de flörtiga engelsmännen bad Lill-Babs om en autograf - inte tvärtom. Snacka om tuff brud. Men hon jobbade stenhårt in i det sista. När hon 2014 firade 60 år som artist hade hon passerat tiotusen konserter.

10 000. Det är en sanslös notering.

Såna artister görs inte längre.

Lill-Babs var älskad av generationer av fans, och en stor del av förklaringen var hennes arbetskapacitet i kombination med hennes närvaro och komiska tajming.

Det hände någonting när hon klev upp på scenen. Då var hennes lyskraft som starkast. Då kom de välkända/uttjatade sångerna till liv på nytt.

Det hände någonting när hon klev in i en tv-studio. Hennes närvaro var lika stark där, och hennes sista tv-succé "Bonusfamiljen" kom sedan hon passerat sin pensionsålder med ett helt decennium.

Så dags kunde hon lika gärna suttit på en golfklubb i Marbella och softat, men det var inte hennes grej.

Hennes grej var hårt jobb, och oj vad det lönade sig.