Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anders Nunstedt

"Detta måste ha varit tidernas bottennapp"

GÖTEBORG. Nu så. Nu är det kris i Mello.

Lördagen delfinal förtjänar en egen sida på Wikipedia.

Detta måste ha varit tidernas bottennapp.

Nunoterat

# Anton Ewald
Lär inte ha jublat över gårdagens resultat. Anton Ewald är, tillsammans med Alcazar, favorit i Ö-vik nästa vecka. Men är Friends Arena stort nog för både Ewald och Oscar Zia? De lär ta ut varandra.

 

# Rockkrocken
Apropå att ta ut varandra kunde State of Dramas och Outtriggers fans inte bestämma sig för vilka rockers som skulle gå vidare. Då öppnades allt upp för Ace Wilder, som blev veckans finalskräll. Girlpower!

 

# 258 030
Årets röstsiffror så här långt måste vara skakande läsning för SVT. Vecka 1: 415 421, Vecka 2: 342 567, Vecka 3: 258 030. Formkurvan börjar likna en börskrasch. Som sagt - nu är det kris.

En vanlig uppfattning bland folk och fän som följt den här cirkusen lite för nära, under lite för många år är att Melodifestivalens absoluta lågvattenmärke noterades i Jönköping den tredje februari 2007.

Den kvällen gick Anna Books "Samba sambero" direkt till final, följd av Tommy Nilssons "Jag tror på kärleken". Det var sannerligen inga evergreens. I Globen fick Book en poäng medan Mr Black kammade noll (The Ark vann på 248).

Men frågan är om inte den här delfinalen var snäppet eländigare.

Dr Alban och Jessica Folcker gjorde vad de kunde för att dra sitt strå till underhållningsstacken och Oscar Zia utförde en skicklig men själlös stöld av ett N’Sync-nummer från år 2000, men i övrigt?

Vad har hänt med Sveriges största, bästa och vackraste underhållningsprogram?

 

2007 leddes schlager-SM av Kristian Luuk. Hans entré var en tio minuter lång triumf, med Luuk i rollen som romersk kejsare. Ställer man den showen mot det som utspelades i Scandinavium blir man modstulen.

Lördagens program var inte långt gånget när twittermobben packade ihop tjäran och fjädrarna och avlossade "the fury". Mot manus, mot programledarna, mot låtarna, mot mellanakterna.

Det är ett populärt fackeltåg att sluta upp i. Expressens livechat vibrerade inte direkt av positiva känslor mellan 20.00 och 21.30. Majoriteten av de engagerade tv-tittarna krävde revolution.

Herregud, det är bara en musiktävling.

Men ingen rök utan eld. Och det var verkligen som att det brunnit i huvudet på de programansvariga.

 

• Björn Gustafssons sensationella comeback var en enda lång axelryckning. När han till sist avslöjade sin punchline visade det sig att den bestod av att han klämde Nour på tuttarna. Kul? Begåvat?

• Vore det inte bättre att låta "På spåret"-redaktionen sköta ordvitsandet, om den öppna dörren nödvändigtvis måste springas in i varenda gång Melodifestivalen landar i Göteborg?

• Humor är en bedömningssport, men mellanakten "Sotji - the musical" kan omöjligt beskrivas som rolig eller spektakulär. Jacob Hård lät som om han kommenterade tecknat för utvecklingsstörda. Johan Glans har aldrig varit mer krystad.

• Borde det inte vara ett krav att programledarna ska kunna läsa sina repliker utan att stirra ner i sina manuskort? Och när ska skämten börja klaffa mellan Nour och Anders, som trots allt är headhuntade för sina komiska talanger?

 

Så här långt har schlagervintern var ett obegripligt misslyckande.

Logiken säger att det väntar fiaskosiffror runt hörnet.