Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anders Nunstedt

"De ryska gummorna är i en klass för sig"

BAKU. Bara se, inte rösta. Se där - momentet som hotar att förvandla kvällens semi­final till en utdragen gäspning för tv-tittarna.

Men visst, det finns några tanter som ­piggar upp.

Solen skiner och luften darrar. Temperaturen i Baku får den svenska för­sommarvärmen att kännas som en småkylig aprilkväll.

Eurovisionflaggorna vajar i Azerbajdzjans huvudstad och nere i hamnen, där det så sent som i november var vanliga bostäder, reser sig den storslagna schlagerarenan som ett stöddigt sci fi-monument över nationens förträfflighet och framåtanda. Jag skulle, utan att ha varit här tidigare, tro att regimen överträffat sig själv i år. Arenan och de upplysta byggnaderna och monumenten utgör en magnifik kuliss till den annars sargade stadsbilden.

Vid de ståtligaste torgen och rondellerna är förre presidenten Hejdar Alijev avbildad på ett sätt som påminner om en aktuell biofilm med Sacha Baron Cohen i huvudrollen. Nu är Hejdars son Ilham president. Ilhams dotter Leyla har utsetts till programledare för Euro­vision.

Man ska inte blanda ihop musik och politik, det står i någon av Euro­visions regelböcker, men det där går att tolka på olika sätt.

Frågan är hur man tolkar den första semifinalen. Den på papperet starkaste av dem två. Som att fjolårets vinnarlåt, den svenskskrivna "Running scared", är ganska svår­tolkad?

Vanligtvis brukar ju ett gäng nationer skicka bidrag som är små karbonkopior på 2011 års vinnare - men här finns egentligen inget som låter som Ell & Nikki.

I kväll är det ganska få låtar och artister som ens påminner om varandra. I de fall det inträffar så är det snarare slumpen som varit framme.

Den gemensamma nämnaren är framför allt att de engagerar alltför sällan.

Undantagen är lätt­räknade.

Babushkorna från Ryssland är skojigast. Utan att vara bäst är de i en klass för sig. Det är så att säga "bäst".

Fast vilka som går vidare avgör inte du eller jag.

Sverige får nämligen inte rösta förrän i övermorgon, i vår egen semifinal. Det är ingen nyhet för i år, men det känns fortfarande som en oflexibel och exkluderande regel att bara de länder som tävlar får rösta.

För resultatlistan spelar det förmodligen mindre roll. Förhandsfavoriterna - de hette Rumänien, Grekland och Ryssland senaste jag kollade - lär gå till final ändå.

Men lite märkligt är det allt. Eurovision är en demokratisk tävling där tv-tittarna röstar fram en vinnare. Därför borde alla få vara med och rösta redan från början.