Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anders Nunstedt

Anders Nunstedt: Rent förbannat bra!

Det har gått 30 år sedan "Kär & galen".

Nu är Ulf Lundell tillbaka igen. Galet förbannad.

Och den där ilskan alltså...den klär honom. Den kommer att få Lundells karriär på fötter igen.

FAKTA/ALBUM

Ulf Lundell

"Rent förbannat"

Genre: Rock

VEM: Ulf Lundell, 62, petade våren 1982 ner Ebba Gröns "Kärlek & uppror" från albumlistans förstaplats med "Kär och galen". Sen tog Magnus Ugglas "Välkommen till folkhemmet" över förstaplatsen. Han är musiker, författare och konstnär.

VAD: Lundells 26:e studioalbum sedan debuten "Vargmåne" (1975). En längre höstturné inleds i Västerås den 26:e oktober. Skivan släpps på dubbel-cd och som trippel-lp.

SLÄPPS: 3/10.

Om du gillar "Rent förbannat", lyssna då på: Bob Dylan "Tempest", Bruce Springsteen "Wrecking ball", Leonard Cohen "Old ideas".

Lundell - låt för låt

CD 1

"Redan där"

Akustisk eftertanke med Dylanskt munspelande. Lundell deklarerar att hans kärlekssånger är historia.

 

"Är vi lyckliga nu?"

En bitter, trubbig rocker. Låter som om huvudpersonen gör en halvlyckad parodi på sig själv.

 

"Jag kan inte andas här längre"

Allt är kört. Spelet är över. Kapitalisterna vann. Det är all tändvätska som krävs.

 

"Dom fyras gäng"

Lundell går till buttert angrepp på Bonniers, Schibsted, Murdoch och Stenbeckkoncernen på en och samma gång.

 

"Nattvakten stjäl"

En målande countryballad om ensamhet.

 

"Moln utan minnen"

Ungefär samtidigt som Lundell sa att han skulle lägga av, så la REM av - fast på riktigt. Här tar Lundell upp collegerockarvet från Michael Stipe.

 

"Arbete och bostad"

Blues som står på de svagas sida. Livet är hårt. Soundet är lika kallt som det är kalt.

 

"Eld i berget"

Lundell ger upp och "överlämnar landet åt barbarerna". Melodin håller han dock för sig själv.

 

"Mitt ansikte"

Stillsam protestsång om utförsäljningen av en vårdcentral på Kungsholmen? Jodå.

 

"Hur lång är en tyst minut?"

"En tyst minut" klockar in på fem minuter. Gubbig pubrock.

 

"Skiten brinner"

Ofokuserad samhällskritik i punkigt tempo men med vag melodi.

 

"79%"

Synnerligen märklig sosse­reggae med Jagger-töntig körsång.

 

CD 2

"Gordon Gecko"

25 år efter Wall Street-symbolens intåg i filmhistorien konstaterar Lundell att Gecko "hade fel". Vilken insikt.

 

"FBL II"

Lundell sjunger ironiskt om "En popstjärna, Båstadsvaskare, kanske en mästerkock" men återkommer till att folket bygger landet. Eller inte.

 

"Rent förbannat"

Boogie-woogie som avslöjar att Lundells referenspunkter ligger en bit tillbaka i tiden; sjunger om både Pinochet och Thatcher.

 

"Snart kommer pöbeln"

Hånfull visa om välbeställda. Lundell nämner till och med "Solsidan" i ett av många spår som säkert betyder mycket för honom, men som hade kunnat bli en b-sida.

 

"Jesus var en röst i natten"

Avskalad blues som konstaterar att religion orsakat skada.

 

"Sjörövar-Jennys sång"

Gammeldags cover i varietéstil.

 

"Mellan havet och rymden"

Rösten känns gammal, vilket ger Lundells akustiska minnesteckningar från 1970 en extra laddning.

 

"Fula pojkar"

Eldkvarn-cover. Varken särskilt kul, annorlunda eller ens bra.

 

"Schabbelbabbel"

En ny - inskränkt insändarlik - attack på mediesamhället, som hånar twitter och facebook.

 

"Kom fram ur skuggorna"

När Lundell sjunger "Nu får det förbanne mig vara nog" blir det komiskt snarare än effektfullt.

 

"Vi blir äldre"

Lägereldsraderna "Vi blir äldre, vi blir hårda, förvirrade, uppslukade av oss själva" kan vara skivans mest insiktsfulla.

 

"Exil"

Skivans längsta ballad. Låter som ett embryo till något episkt, men saknar hook, stråkorkester och en text som stannar kvar.

"Kär & galen" var inte bara en enorm framgång, det var också en skiva som väckte det något bisarra kravet att göra "Öppna landskap" till ny nationalsång.

Själv var jag tolv när albumet kom, och som många andra upptäckte jag Ulf Lundell den våren, 1982. Jag tyckte att "När jag kysser havet" var superlöjlig. Vem kysser havet, liksom? Men glädjen gick inte att ta fel på, och euforin gick minst sagt igen i spår som "Lycklig, lycklig". Albumet hade fler bottnar än så, men ni ser poängen?

Om inte annat kommer ni att höra den på "Rent förbannat". Där är indignationen så tydlig att även ett barn kan ta på den.

 

Nu är det inte längre några vackra klänningar som ska på eller romantiska resor som ska planeras, nu är det moderater, media och marknaden som ska ha ett kok stryk.

Det är med andra ord en ganska gubbig och inte så lite bitter inställning som genomsyrar Lundells dubbel på 24 spår. Och det är i en mening smått patetiskt att han är tillbaka, med tanke på hur tydligt han uttryckt att han är dödstrött på hela skiten. Ulf Lundell hade ju både satt punkt för sin bana som musikant och deklarerat sin sista turné - nu är gubbfan aktuell med en skiva, och repar inför höstens turnépremiär.

Men om man bortser från det - det var inte jättelätt när första singeln "Är vi lyckliga nu?" dök upp - så är detta ett upproriskt och potent långfinger till alla tvivlare.

Musikaliskt lyckas "Rent förbannat" nämligen undvika de fallgropar föregångaren "Omaha" hamnade i 2008. Det var en skiva som led av usel redigering. Texterna var lika blajiga som nattliga blogginlägg, Lundell verkade spela på surmulet trots snarare än inspiration.

 

Även nya albumet skulle förvisso gynnats av en sträng redaktör. Hade någon förmått Lundell att baka ner låtarna till "Kär och galen"-längd, elva låtar, hade det kunnat bli formidabelt. Men redigering och självrannsakan är inte längre Lundells starkaste gren, om det någonsin varit det (kom ihåg jätteboxen "Under vulkanen" - 14 cd, 208 låtar; över hälften outgivna, 2007).

Lundell är tillbaka, ilsken men inte längre uppgiven.

Förbannad men inspirerad.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!