Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anders Nunstedt

Anders Nunstedt : Jöback har gjort tidernas julskiva

Peter Jöback kommer hem till många i jul.
Hans julskiva är decembers stora vinnare.
Just nu framstår faktiskt Jag kommer hem igen till jul som tidernas bästa svenska julskiva.
Anders Nunstedt.
Några säger kanske andra Carola. Min kära moster sa Ainbusk häromdan. Vad ska man annars säga? Körberg? Lill Lindfors? Christer St Hill eller Sjögren?? Traditionen är inte så lång som man kan tro. Jag säger Peter Jöback. Den skönsjungande musikalartisten med några vingliga popprojekt bakom sig har gjort en julskiva som kommer att hålla i många år framöver. Jag vet inte vem som parade ihop Jöback med (geniet) Lasse Halapi, men den personen förtjänar en extra julklapp i morgon. Halapi, känd från tiden som medlem i Bo Kaspers Orkester, har på senare år mest jobbat med Sophie Zelmani. Som producent för Jöback har han tagit med sig sin känsla för det finstämda, akustiska, gospelfärgade, amerikanska folk-sound som gjort Zelmani aktad i musiksverige. Det finns element av gråtmild sentimentalitet på Jöbacks julplatta, men inte mer än vad högtiden kräver. Den som sett Jöback live, på tv eller hört julkonserten på radio - han har sannerligen fått en unik exponering veckorna innan jul - har inte kunnat undgå att killen verkligen menar det han sjunger. Vilket inte är helt oviktigt när det handlar om julmusik. Genuint som Coca-Cola Visserligen har vi också fått dras med en och annan brådmogen klokhet i tv-specialarna - ögonblicket när Jöback satt i SVT och krängde sin platinaplatta med orden Jag ville komma ifrån från allt det kommersiella med julen häromdan kändes väl ungefär lika genuint som Coca-Colas jultomte - men musikaliskt rymmer hans Jag kommer hem igen till jul inga pinsamheter. Tvärtom, det är klass rakt igenom. Från (Cohens) själfulla Decembernatt (Halleluja) till (Dylans) vintervackra Jag tror på dig. Från Scoccos varma Viskar en bön via Gessles hoppfulla Varmt igen till Niklas Frisk och Andreas Mattssons mäktiga titelspår - det här är en julskiva som växer. Och som lyckas införliva de klassiska kristna Stilla natt, Ave Maria och Gläns över sjö och strand i ett modernt sound (enda plumpen är O helga natt, inte för att den är dålig utan för att Tommy Körbergs version allt mer känns som den definitiva). Jöback kan sträcka på sig. Det här blir svåröverträffat. Jag kommer hem igen till jul är årets överraskning, årets smartaste sista-minuten-julklapp - och förmodligen tidernas bästa svenska julskiva.
  • Den enorma försäljningsframgången för Jöback får förhoppningsvis skivbolagen att satsa ännu mer på julskivor nästa år. På min önskelista står Helen Sjöholm (skulle kunna uträtta underverk med Anders Widmark), Roxette (Marie har registret, Gessle känslan - It must have been love var ju faktiskt en julsingel från början), GES (ett nytt Triad?), Mauro Scocco (julsånger för dom ensamma), Paus (Jocke Berg och Peter Svensson skulle göra succé), Abba (sista chansen att de gör comeback!) och Svenska artisteliten (i regi av EMI-bossen Kjell Andersson - mannen bakom Taube-hyllningen, bland annat).
  • Reggae-, indie- och bluegrasssamlingarna når inte ända fram. Alternativjulen firas i år med skojsyntbandet Tyskarna från Lund.
  • Elvis är fortfarande kungen. Tack och lov för att ingen big beat-galning remixat hans If everyday was like christmas.
  • Min utländska tomtepoptopp just nu: 1) Smashing Pumpkins: Christmas time, 2) Erasure: God rest ye merry gentlemen, 3) Saint Etienne: I was born on christmas day, 4) Wham: Last christmas remix, 5) Kylie: Santa baby.
  • God jul.