Anders Björkman

Sanna Nielsen har lärt sig en hel del under sju somrar

Se när klimataktivisterna tog sig upp på scenen mitt under Allsången.
Foto: SÖREN ANDERSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: SÖREN ANDERSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det blev en brakfinal för Sanna Nielsen.

Festligt, lekfullt och dånande allsång.

Sanna har lärt sig en hel del på sju somrar.

Första sommaren var hon en glad sångfågel, som ibland tog i för mycket och emellanåt tystnade någon förvirrad sekund. Hon ville så gärna, men det gick helt enkelt lite trögt.

Det är inte något lätt jobb att leda ”Allsång på Skansen”. Mycket mer än att tralla en timme på tisdagar. Förberedelser, lära sig låtar, repetera med orkestern och med tv-kameror. Och så vara avslappnad när över en miljon sitter och tittar.

Sanna har lärt sig, vuxit som artist och eftersom hon haft lusten, så har hon orkat hela sju somrar. Allsången har också ryckt upp sig, ökat tempot betydligt, och sista säsongen har haft flera fina kvällar. 

Finalen var en snygg show och publiken var med henne hela tiden. Från första allsången, den gungande ”Musik ska byggas utav glädje” via galopperande Berghagen-dängan ”Ding Dong” och Carola-schlagern ”Mitt i ett äventyr” i kraftfull version med kompisarna Shirley Clamp och Sonja Aldén. 

Den jättelika kören sjöng också ”Stad i ljus” i tusen mobilers sken. Till och med gamle scenräven Tommy Körberg verkade imponerad. Han var förresten i fin form. Sjöng ””Somebody's taking Maria away” och ”Judy min vän” med spänstig röst. 

Siw Malmkvist-hyllningen var ett roligt revynummer, där Sanna Nielsen och en rad artister gestaltade hennes gamla hits. Och till sist gled Siw Malmkvist själv in med klassikern ”Tunna skivor”.

Men i första hand var detta en kväll med Sanna Nielsen och hennes publik, garnerad med kända tv-ansikten av alla sorter. Där satt också Lotta Engberg, ”konkurrenten”, redo med blommor och jättekram. 

Till sist sa Sanna Nielsen några få ord om de sju åren, lyckades hålla tillbaka tårarna och satte sig vid flygeln och inledde finalnumret om de sju åren, ”sol och vind och pandemi”.  

En sak till. Sanna Nielsen har alltid gillat storslagna, färgstarka kreationer på scenen och det har jag inget emot. Ibland har hon sett ut att vara redo för Nobelfesten och inte en kväll på Skansen. 

Emellanåt har klänningarna också varit opraktiska i jobbet. Jag minns särskilt den där stora knallröda med släp som hade egen skötare.

Men Sanna bar den med samma lust som hon haft med sig under alla åren på Skansen.