Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anders Björkman

Så var Grotescos debut på teatern

Henrik Dorsin och Per Andersson ur Grotesco-gänget.

Humorgruppen Grotesco för första gången på en teaterscen.

Det går bra – de har till och med en röd tråd: döden.

SHOW

Grotesco på Scala

Scalateatern, Stockholm

PUBLIK: 500 (utsålt)

VAD: Humorkollektivet, som blev kända med tv-serien 2007 och framför allt i Melodifestivalen 2009, spelar för första gången revy.

VEM: Henrik Dorsin, Per Anderson, Emma Peters, Micke Lindgren, med flera. Regi: Anna Vnuk.

SPELAS: Till mitten av mars.

TRE HÖJDPUNKTER

Romen & Julia.

Smart satir över debatten om tiggarna i Sverige. Rolig sketch övergår till vacker traditionell melodi med bra text som sjungs av Henrik Dorsin. En smula allvar.

Lokalrevyn

Mölndalsrevyn spelar upp med Henrik Dorsin och Per Andersson som hårdvitsande amatörer i halmhatt.

Bögarnas fel

Klassiskt nummer från tv-serien återuppstår som rena gospelgudstjänsten med gästande kör ute i salongen.

Förväntningarna är höga på det stora och lite lösa, men mycket begåvade kollektivet Grotesco. Tidigare har det gjort tv med framgång, men nu möter de levande publik, som på premiären är så överfull av nöjesbranschens profiler att röda mattan inte räcker till.

Grotesco kallar föreställningen ”en nära-döden-revy”, som redan i första akten låter Dramaten-skådespelaren Johan Rabaeus ta livet av publiken. I mellanläget mellan liv och död blir väntan underhållande.

”Stackars Koppelman”, en norsk 1800-talspjäs, inleder. Mycket seriöst, finteater med långa vokaler där skådespelarna gör lustfyllda parodier. Bäst är Emma Peters i sin första av en rad träffsäkra figurer.

Sedan blir det lokalrevy i Mölndal med Henrik Dorsin och Per Andersson iklädda halmhattar och usla vitsar.

Ibland lite slirigare

Grotesco kastar sig genom kultur och nöje. Ibland har parodierna rätt ton, ibland är det lite slirigare.

Amerikansk tv-rättegång, där alla pratar låtsasengelska så som det låter i dramaserier, är en bra idé, men för långt.

”Romen & Julia” är ett nummer – som man säger – i tiden. Det börjar med en sketch, där dottern kommer hem med sin pojkvän som är tiggare. Och när han får flytta in, så har han med sig hela familjen. Det utmynnar i ett sångnummer, där den romska mamman visar sig vara Henrik Dorsin, som sjunger med vacker röst.

Bra text och ett allvarligare ensemblenummer som säkert inte bara får mig att tänka på Hasse Alfredsons och Tage Danielssons klassiska nummer i ”Gula hund”.

Grotesco-revyn har också välgjorda musikparodier, när de återupplivar ”Tingeling” från Melodifestivalen 2009 och låter Micke Lindgren riva av eliten av svenska rappare.

Revyn börjar med elastisk inledning av första akten, där det händer saker i salongen. Andra akten kunde vara lite kortare.

Men detta är en proffsig föreställning, där Henrik Dorsin är den mångsidige motorn och där Per Andersson ibland improviserar fritt som en sorts ettrig utombordare.