Anders Björkman
SHOW
Grotesco på Scala
Scalateatern, Stockholm
PUBLIK: 500 (utsålt)
VAD: Humorkollektivet, som blev kända med tv-serien 2007 och framför allt i Melodifestivalen 2009, spelar för första gången revy.
VEM: Henrik Dorsin, Per Anderson, Emma Peters, Micke Lindgren, med flera. Regi: Anna Vnuk.
SPELAS: Till mitten av mars.
TRE HÖJDPUNKTER
Romen & Julia.
Smart satir över debatten om tiggarna i Sverige. Rolig sketch övergår till vacker traditionell melodi med bra text som sjungs av Henrik Dorsin. En smula allvar.
Lokalrevyn
Mölndalsrevyn spelar upp med Henrik Dorsin och Per Andersson som hårdvitsande amatörer i halmhatt.
Bögarnas fel
Klassiskt nummer från tv-serien återuppstår som rena gospelgudstjänsten med gästande kör ute i salongen.
Förväntningarna är höga på det stora och lite lösa, men mycket begåvade kollektivet Grotesco. Tidigare har det gjort tv med framgång, men nu möter de levande publik, som på premiären är så överfull av nöjesbranschens profiler att röda mattan inte räcker till.
Grotesco kallar föreställningen ”en nära-döden-revy”, som redan i första akten låter Dramaten-skådespelaren Johan Rabaeus ta livet av publiken. I mellanläget mellan liv och död blir väntan underhållande.
”Stackars Koppelman”, en norsk 1800-talspjäs, inleder. Mycket seriöst, finteater med långa vokaler där skådespelarna gör lustfyllda parodier. Bäst är Emma Peters i sin första av en rad träffsäkra figurer.
Sedan blir det lokalrevy i Mölndal med Henrik Dorsin och Per Andersson iklädda halmhattar och usla vitsar.
Ibland lite slirigare
Grotesco kastar sig genom kultur och nöje. Ibland har parodierna rätt ton, ibland är det lite slirigare.
Amerikansk tv-rättegång, där alla pratar låtsasengelska så som det låter i dramaserier, är en bra idé, men för långt.
”Romen & Julia” är ett nummer – som man säger – i tiden. Det börjar med en sketch, där dottern kommer hem med sin pojkvän som är tiggare. Och när han får flytta in, så har han med sig hela familjen. Det utmynnar i ett sångnummer, där den romska mamman visar sig vara Henrik Dorsin, som sjunger med vacker röst.
Bra text och ett allvarligare ensemblenummer som säkert inte bara får mig att tänka på Hasse Alfredsons och Tage Danielssons klassiska nummer i ”Gula hund”.
Grotesco-revyn har också välgjorda musikparodier, när de återupplivar ”Tingeling” från Melodifestivalen 2009 och låter Micke Lindgren riva av eliten av svenska rappare.
Revyn börjar med elastisk inledning av första akten, där det händer saker i salongen. Andra akten kunde vara lite kortare.
Men detta är en proffsig föreställning, där Henrik Dorsin är den mångsidige motorn och där Per Andersson ibland improviserar fritt som en sorts ettrig utombordare.
