Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anders Björkman

Så har ingen sett Sanna Nielsen förut – det luktar Las Vegas

Foto: MATS BÄCKER / HAMBURGER BÖRS
Foto: MATS BÄCKER / HAMBURGER BÖRS
Foto: MATS BÄCKER / HAMBURGER BÖRS

Så här har ingen sett Sanna Nielsen förr.

Den glittrande divan pumpar rytmer och sjunger med hela kroppen.

Detta är så långt från "Allsång på Skansen" man kan komma.

Showen brakar igång och första tio är det ursinnigt tempo. Publiken tänder direkt när Gladys Knights "I feel song in my heart" rullar igång. Redan där finns anslaget: hennes favoriter genom åren, från en vacker version av Burt Bacharachs "Anyone who hade a heart" till medryckande Temptation-låten "Get ready". Där finns också Fleetwood Mac, Michael Jackson, Patti LaBelle och hennes egna låtar

Det är förbluffande tryck hela tiden, showen rullar på, snyggt regisserat och ljussatt, samspelet med det täta bandet är utmärkt och när Sanna är ute och byter, då släpps musikanterna fria.

Och hon byter ofta, den ena fantasifulla skapelsen efter den andra. Hon startar i enorm svart hatt och svart klänning. Sedan blir det svart spets med guld, hellångt rött, bleklila svandun och i finalen en kroppsstrumpa med stenar som glimmar. 

Klädkontot påstås vara  rekordhögt och det syns.

"Sanna från Bromölla" är ett komiskt nummer, där hon gör upp med den präktiga bilden av sig själv. Hon som inte vågade när hon var liten, var nervös och blyg, hon virvlar nu omkring i svandun. 

Så bra är "Mitt sanna jag" med Sanna Nielsen

SHOW

Sanna Nielsen – Mitt Sanna jag

Hamburger Börs, Stockholm.

VEM: Sanna Nielsen, sjumannaband, gospelkören Tensta joyful noise. 

VAD: Storslagen lyxig krogshow med Sanna och hennes kreationer. Manus: Camilla Läckberg. Regi: Vera Prada.

SPELAS: hela våren.

Hon driver med "tönt och tant". Man känner  att showen är en revansch för artisten Sanna Nielsen och tönten försvinner i det virvlande svandunet.

Hon gör sina egna låtar mycket bra. "Undo" tar greppet om publiken och de älskar hennes "Hela världen för mig", som hon sjunger med gospelkören". Och när hon sätter sig vid pianot och låter "Empty room" växa, då är det gripande och mycket bra.

Jag är lite tveksam i inledningen där hon verkar övertänd och skriker i stället för att prata med  publiken. Men hon hittar balansen, går ner en smula i varv och hittar rätt läge.

I finalen dunkar Donna Summers "Love is in control" och hon studsar vidare in i "Survivor" som aldrig tar slut. Där måste man bara ge sig.

Det luktar Las Vegas om tanten från Bromölla.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!