Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anders Björkman

Nu känner vi också till Ernsts mörka sida

”Jul med Ernst” visar också upp hans mörka sida, skriver Anders Björkman. Foto: JESPER OLSSON / TV4
”Jul med Ernst” är tillbaka, även i år.Foto: JESPER OLSSON / TV4

”Jul med Ernst” är porten till julen. Ernst Kirchsteiger myser, pyntar och skapar stämning.  

Men nu känner vi också hans mörka sida. 

Ernst – glöggbombaren.

Julen börjar förberedas i kanalerna. I "Dessertmästarnas jul" släpper tre sockerbagare alla hämningar, i "Ullared – Julen är här" sätter Morgon och Ola-Conny upp en mistel och ordnar pussruta där under och "Jul med Ernst" är tillbaka lika säkert som advent. 

Han limmar en julstjärna i vit papp, täljer trätomtar som får ögon av pepparkorn och lagar eget julgodis. Men över julstjärnan faller en skugga, den godmodige Ernst har förvandlats. 

Först klassades renoveringen han gjorde i "Sommar med Ernst" som olaglig och därefter började glöggflaskor med ERNST på etiketten explodera.

Ernst som fuskbyggare och glöggbombare. Kommer julen att överleva detta?

Lena Philipsson får beröm för rollen som Lussan, en uppnäst dam i "Julkalendern". Jag är inte förvånad. 

Lena Philipsson i julkalendern. Foto: SVT

 

Hon gjorde en snurpig typ  i kriminalkomedin "Enkelstöten", hon har varit med i kriminalserien "Torpederna", spelat i musikalen "Spök", hon har gjort sketcher i tv. I solohowen "Jag är ingen älskling" visade hon en ståuppkomiker.

Jodå, hon gör en rolig karikatyr av överklassdam i "Julkalendern", men jag är inte lika överraskad som  andra. 

"Sthlm rekviem" är en dödsmässa över Stockholm. En dystrare och mörkare tv-serie är svårt att tänka sig. En propp verkar ha gått i hela Stockholm. Brottsligheten är utstuderat ondskefull. 

Över utredarna ligger en våt filt av personligt elände. Jodå, man är van vid en nedsliten – men begåvad – snut som dövar ångesten med sprit och opera. Men det brukar vara en. Här mår alla dåligt. Och då hjälper inte utmärkta skådespelare, det blir för mycket.

Före jul sänds de två sista avsnitten och nu skruvas ondskan och ångesten upp till – ja, till parodisk höjd.

Räkna med att allt går åt helvete, att solen aldrig mer stiger upp över mörkrets Stockholm och någon god jul, det är det inte tal om.

Det går också bra att skratta åt eländet.