Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anders Björkman

”Billgren är den lågmälde rebellen”

Konstnären Ernst Billgren är den lågmälde rebellen, skriver Anders Björkman.
Konstnären Ernst Billgren är den lågmälde rebellen, skriver Anders Björkman.
Ett avsnitt av ”Stjärnorna på slottet” brukar innehålla sorg och glädje, tårar och skratt och spännande avslöjande om kända personer.
Foto: Ulrika Malm / SVT

Inte dramatiskt, varken tårar eller gapskratt, men det blir ändå underhållande.

Konstnären Ernst Billgren är den lågmälde rebellen. 

En konstnärs tankar, fungerar det som lördagsnöje för  miljonpublik? Ett avsnitt av ”Stjärnorna på slottet” brukar innehålla sorg och glädje, tårar och skratt och spännande avslöjande om kända personer.

Ernst Billgren är i dag en etablerad konstnär, men det är ont om dramatik runt honom, knappast något skvaller. För lördags-tv-publiken är han ingen kändis och ändå har han jobbat för att bli en.

Jag minns när ”den där Billgren” var med i varannan pratsoffa, lekte äventyr i ”Fångarna på Fortet” och var på turné med E-type. Det var då han byggde upp sitt kontaktnät och i dag anses han ha Sveriges kändistätaste telefonbok.

Den lille ensamme gossen Ernst passade aldrig in i skolans fyrkantiga regelverk. Han trivdes först när han kom till Södra latins estetiska linjen och upptäckte att ”alla Ernstar hade samlats på samma ställe”.

Han var rebellen, han bröt mot regler, han tog inte hänsyn till andras åsikter, inte ens till sina egna. ”Jag spolade Ernst Billgren ganska tidigt”. 


När han förväntades vara modern och abstrakt målade han en bofink. Han hade enligt honom själv ”underutvecklad självkritik” och prövade allt. Möbler och musik, skulpturer och böcker, film och scenografi, brons och betong, och mycket mer. 

Och när mosaik var som mest ute gjorde han jätteskulptur i mosaik som var så stor att han fick ta ner en bit av väggen för att få ut den.

Ernst Billgren berättar nedtonat och enkelt, formulerar sig väl, ibland humoristiskt, ibland drastiskt.

Som när han kallades till bouppteckning efter fadern han inte kände. Och mötte tre syskon som aldrig hört talas om honom. Han försöker inte dramatisera, rycker på axlarna och beklagar, men han har inga känslor för händelsen.

När Charlotte Perrelli frågar hur det var att få egna barn, då svarar han att ”det tror jag inte skadat så mycket”.

Ingen stor kväll med ”Stjärnorna på slottet”, men ett intressant besök i en konstnärs huvud. 

De andra ”stjärnorna” är fascinerade, mest engagerad är Ola Rapace.