Anders Björkman

Hon var raka motsatsen till sexblondiner

Doris Day var en av sin tids allra populäraste stjärnor. Foto: CINEMA PUBLISHERS COLLECTION/THE / STELLA PICTURES/LFI/AVALON.RED B4413
Doris Day Foto: AP / AP TT NYHETSBYRÅN

Hon var en av sin tids allra populäraste stjärnor.

Sångerskan Doris Day var världens högst betalda.

Filmstjärnan Doris Day var ett namn som betydde biosuccé.

På 50- och 60-talen röstade USA:s biografägare varje år fram vilken Hollywood-stjärna de helst ville ha på affischen. Västernhjälten John Wayne var det manliga valet. Doris Day var det kvinnliga. År efter år efter år. Men de var aldrig med i samma film.

Däremot spelade Doris Day mot alla andra manliga stjärnor i dåtidens Hollywood: James Cagney, James Stewart, Kirk Douglas, Frank Sinatra, Cary Grant, Richard Widmark, Dean Martin, David Niven, Rock Hudson, James Garner och så vidare. 

Hennes sångkarriär var också mycket framgångsrik. Från genombrottet med ”Sentimental journey” låg hon regelbundet på topplistan, framför allt med låtar som hon sjöng i sina tidiga filmer eller med specialskrivna låtar som var soundtrack till hennes senare filmer.

Doris Kappelhoff, ättling efter tyska invandrare, föddes 1922 i Cincinnatti, Ohio. Hon var en spänstig pojkflicka, som först blev dansare, men efter en knäskada ägnade sig i stället åt att sjunga med 40-talets storband. Hon fick en hit, ”Sentimental journey”, och ett efternamn, Day. En sångerska kunde inte heta Kappelhoff  på den tiden,

Sångkarriären gick lysande och Doris Day blev världens högst betalde sångerska. Hennes käcka utstrålning, det blonda håret och det breda leendet, fungerade också i musikfilmer. Hon var raka motsatsen till Hollwoods sexblondiner, hon var – som man kallade det då – ”the girl next door”.

De tidiga musikfilmerna, som var romantiska komedier, där hon sjöng och dansade och pussade mannen i slutbilden, gick hem hos en bred biopublik. Och hon visade sig ha komisk talang som utvecklades med åren. En av hennes egna favoritfilmer var ”Calamity Jane”, på svenska ”Västerns vilda dotter”, där hon hanterade både revolvrar och hästar.

Men hon visade klass som skådespelare i ”Mannen som visste för mycket”. Alfred Hitchcock, som gillade blondiner i sina filmer, parade ihop henne med James Stewart i en thriller, som fortfarande är spännande att se. I en berömd scen, där hon misstänker att hennes kidnappade son finns i huset, sjunger hon barnvisan ”Que sera sera” allt högre för att pojken ska höra henne.

Doris Day var från början tveksam till att spela in en barnvisa, det var inte i hennes stil, men ”Que sera sera” blev en världssuccé och hela sin karriär fick hon sjunga den.

Hon spelade flera dramaroller, var riktigt bra, men 1959 gjorde hon ”Pillow talk”, på svenska ”Jag hatar dej, älskling” mot Rock Hudson. En riktig kassasuccé som under 60-talet följdes av en rad vuxna romantiska komedier. 

Hon var nu en driven komedienn, vältränad även för fysisk fars, och var inte rädd för att se tokig ut i komiska scener. Dessutom hade hon bett i repliken. Det blev två till mot Rock Hudson och sedan mot dåtiden största manliga stjärnor.

Relationerna med de egna männen var inte lika framgångsrika. Fyra gånger var hon gift, alla männen ”tog hand om hennes affärer” och då blev det inte mycket över. 

Största ekonomiska slaget mot henne kom när hon hade tänkt dra sig tillbaka. Då dog hennes tredje man och det visade sig att han spekulerat med hennes förmögenhet. Pengarna var inte bara slut, hon hade stora skulder.

Doris Day var tvungen att ge sig ut och jobba igen och där kom hennes tv-karriär in. 

”Doris Day show” var lättsam komedi som byggde på hennes personlighet och hennes humor. Det blev en tittarsuccé och sändes i fem år, 1968–1973. Under tiden stämde hon advokaten som hjälpt hennes avlidne make att spekulera och fick i alla fall ut över sex miljoner dollar.

Sedan var hennes karriär över. 

Doris Day flyttade till Carmel, vid Stilla havskusten nära San Francisco, där hon ägnade sig åt Doris Day animal foundation, en djurskyddsorganisation.  

Hon hade en son, Terry Melchior, som var musikproducent och som det var en del drogskandaler runt. Han avled i början av 2000-talet.

2004 fick Doris Day Frihetsmedaljen, USA:s högsta civila utmärkelse, men deltog inte själv i ceremonin. 

Doris Day levde väldigt privat i det stora huset i Carmel med sina hundar, som hon tyckte betydligt bättre om än sina karlar. Där dog hon en dryg månad efter sin 97-årsdag.