Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anders Björkman

"Det var en eländig kväll på Skansen"

Regnet strilade över den ihopkrupna publiken. Näsorna stack fram ur plasten och sången, den hördes knappt. Inte applåderna heller.Foto: Mikael Sjöberg
Två toppplistenummer halkade omkring på scenen. Ida LaFontaine i början, Dinah Nah (bilden) i finalen. Deras dansare hade behövt broddar på skorna.Foto: Mikael Sjöberg
Då stod Mikael Wiehe och Olle Jönsson stabilare på scenen. Två skånska gubbar som varit med om dåligt väder förr. Foto: Mikael Sjöberg
Inte ens den överentusiastiska körledaren och allsångsfantasten Caroline af Ugglas fick upp ångan där ute i blötan. Foto: Mikael Sjöberg

Det var en eländig kväll på Skansen.

Blöt och grå och trist.

Det hjälpte inte ens att sjunga.

Regnet strilade över den ihopkrupna publiken. Näsorna stack fram ur plasten och sången, den hördes knappt. Inte applåderna heller.

Två toppplistenummer halkade omkring på scenen. Ida LaFontaine i början, Dinah Nah i finalen. Deras dansare hade behövt broddar på skorna.

Då stod Mikael Wiehe och Olle Jönsson stabilare på scenen. Två skånska gubbar som varit med om dåligt väder förr. De sjöng en ny låt tillsammans, "Leva tills jag dör", som Wiehe skrivit till dansbandet Lasse Stefanz. Det hade aldrig hänt förr i tiden – när de stod på var sin sida om barrikaderna.

Juniorpopparen Ulrik Munther hade blivit vuxen och sjöng "Nån gång" i lång vit rock medan ett fan höll upp skylten "Tack för allt, Ulrik". Och Sussie Eriksson kämpade med ett komiskt sångnummer, som inte gick igenom regnridån.

Inte ens den överentusiastiska körledaren och allsångsfantasten Caroline af Ugglas fick upp ångan där ute i blötan. Hon kämpade hårt med "Händerna mot himlen" men himlen slog tillbaka.

 

 

LÄS MER: Här är Petra Marklunds kupp i tv-sändningen


Det enda som

fungerade, det var Sundsvalls kammarkör under ledning av veteranen Kjell Lönnö. När de trallade och trummade glatt och rytmiskt i Povel Ramels "Den gamla vaktparaden", då hände det något. Men så var de också 50 personer på scen.

Petra Marklund hade ingen stor kväll som programledare. Hon utmanade vädret med bara armar. Det såg lika fruset ut som leende. Och det var mycket som distraherade henne i regnet.

Värst var "intervjun" med Wiehe och Jönsson. Först berättade Wiehe om hur samarbetet kom till, sedan frågade Marklund om hur samarbetet kom till och då berättade Jönsson om hur samarbetet kom till. Tills Wiehe tröttnade och frågade: Ska vi spela låten för dig?

Kändisparketten, då? Gick det att känna igen någon innanför plasten? Jodå, författaren, programledaren Hans Rosenfeldt, som en gång var nöjeschef på tv, satt utan plasthuva och visade sitt stöd. Programledaren John Chrispinsson bar gul galon. Och den ständige meteorologen framför Sollidens scen, var i detta oväder lånad från TV4 – Madeleine Westin.

Detta hade inte varit bra ens en ljuv sommarkväll. Nu var det mesta bara grått.

 

Följ Expressen Nöje på Facebook - där kan du kommentera och diskutera våra artiklar.