Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anders Björkman

Charlotte Perrellis show är trivsam – men lyfter inte

Charlotte Perrelli turnerar med ”Flickan från Småland” Foto: KARIN TÖRNBLOM/TT / KARIN TÖRNBLOM TT NYHETSBYRÅN

Charlotte Perrelli kör sina memoarer live på scenen.

Utan att bli sentimental, utan att bli arg.

Men så har hon rutin och mångsidighet att luta sig mot.

”Flickan från Småland” är också titeln på hennes biografi och föreställningen är spridda utdrag, minnen som hänger ihop med låtar. Det blir rätt lyckat, faktiskt.

Dels för att hon har ett bra manus, dels för att hon kan leverera en talad text. Inga lösa pratbubblor utan hon fångar publiken, hon har känsla både för komiska poänger och enstaka snytingar.

De talade partierna blir det bästa. Det låter som en elakhet, hon sjunger ju faktiskt alldeles utmärkt, men det är några talade texter som sitter kvar i minnet.

Det handlar om livet på löpsedlarna, tidigare män, snytingar i pressen, hur hon träffade sin man och andra bilder ur livet. Men starkast är historien om pappa. 

Det är alldeles tyst i salongen när hon berättar om pappans psykiska ohälsa, att han var rädd för det mesta. Det är rörande men hon balanserar fint. 

SÅ BRA ÄR ”FLICKAN FRÅN SMÅLAND” MED CHARLOTTE PERRELLI

KONSERT

Rival, Stockholm

VEM: Charlotte Perrelli, fem musiker, tre körsångare, gästen Linnea Henriksson. 

VAD: Personlig föreställning, som bygger på självbiografin, med manus av Edward af Sillén & Daniel Rehn. 19 låtar med Eurovision-vinnaren "Tusen och en natt" som final.

TURNÉ: 18 platser  fram till 3/3.

Hon berättar roligt om sin ”utbildning”, att hon gått i den artistskola som kallas dansband och har siffror på hur många dagar och timmar hon sjungit. Statistiken mynnar ut i 100 000 låtar från dansbandsestraden. Sådant ger scenrutin.

Det är trivsamma 90 minuter utan att lyfta till några höjder. Och det börjar lite trögt. Ljudet är inte bra, trummisen dränker Perrellis röst och text i de första låtarna, och hon verkar själv stressad. 

Hon landar i vackra ”Höstens sista blomma”, hon leker med låtar från allra första plattan, är riktigt bra i ett par Monica Zetterlund-låtar och så blir jag förtjust i ”Caruso”, där hon sjunger på italienska och verkligen visar vad hon kan åstadkomma med sin mogna röst.

Hon bjuder på tv-bilder från höstens ”Så mycket bättre” och där kommer hennes egen text i ”Mitt liv”, låten från Melodifestivalen 2017 som inte fick något liv. Nu blir den synnerligen levande.

”Mitt liv” kom sist i Melodifestivalen, men hon har också kommit först. 

Hon slutar med ”Hero”, som vann 2008. Och förstås ”Tusen och en natt”, Eurovision-vinnaren som för exakt 20 år sedan förändrade hennes liv och karriär. 

Publiken kan texten och sjunger med.