Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anders Björkman

Annorlunda – men godkänd premiär av ”Let's dance”

Anders Björkmans analys av premiären.
Foto: Annika Berglund / Annika Berglund

Pardans med herrar. Ingen publik i studion. Och ingen Siw Malmkvist

En annorlunda premiär för ”Let’s dance”.

Men ändå en godkänd danskväll, där tävlingen fick sin första 

favorit – Alice Stenlöf.

Dött i studion utan publik? Nej, man vande sig rätt fort. Dansparen applåderade flitigt varandra. Och Tony Irving var nöjd med att ”ingen buar på mig i kväll”.

Tre danspar i topp efter första omgången och de kommer att ha ledningen några program framåt. Sedan brukar någon annan få ordning på fötterna.

Influencern Alice Stenlöf levererade en flygande, snurrande quickstep, som fick juryn att tappa sina hakor. Sådant flyt redan i premiären, det är ett löfte för framtiden.

Sussie Eriksson har stått på scen i 50 år och intygade att hon inte är någon sambatjej. Men det var hon. Höfterna rullade i en elegant och rolig dans.

Andreas Lundstedt och Tobias Bader hade förväntningar från alla håll. Första samkönade dansparet var historiskt. Herrarna gjorde ett snyggt nummer, men det var en disco-cha cha. Lundstedt bör fort ta sig långt från Alcazar-shower och discokulan, annars kommer han att misslyckas i andra danser.

I botten efter första dansen: 

Andes Jansson, komikern, lite för glad för sitt eget bästa.

Mikael Sandström, doktorn, gick ronden i valsen.

John Lundvik, artisten, försiktig, måste våga mer.

Då visade förre partiledaren Jan Björklund bättre cha cha-fötter. Nästa vecka kanske han får med sig överkroppen också.

Dermot Clemenger är tillbaka i juryn och det var sannerligen på tiden. Han är spontan och han kan formulera sig.

David Hellenius och Tilde de Paula Eby, laddade med extra energi, för att leda danskvällen utan publik. Och när Hellenius inte kunde överfalla dansarnas familjer på läktaren, så fick han köra sina skämt rakt ut i luften. En del var kul, andra landade aldrig.

Och så saknade jag Siw Malmkvist. Hon hade bidragit med gott humör och god fysik.

Det var ängsligt av TV4 att skicka hem den äldste deltagaren. Jag har en känsla av att TV4 tänkte mer på sig själva, på den kritik de kunde få, än på Siw Malmkvist.

Ett utslag av Corona-skam?