Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kristin Kaspersen vill träffa kärleken igen

Snart nytt program. Med start i mitten av februari ska Kristin Kaspersen, tillsammans med Agneta Sjödin, leda eftermiddagsprogrammet "Vardagspuls" i TV4. Foto: Ylwa Yngvesson
I en stor intervju med Expressens Pascal Engman berättar Kristian Kaspersen bland annat om sin kärlekslängtan.Foto: Olle Sporrong
Kristin Kaspersen var tidigare gift med programledaren Hans Fahlén.Foto: Roger Vikström
Kristin öppnar också upp om terapin och varför hon inte vill ha fler barn.Foto: Daniel Ohlsson/Tv4

Hon är en av Sveriges mest folkkära och kända kvinnor.

För Pascal Engman berättar nu Kristin Kaspersen om terapin, varför hon inte vill ha fler barn och om längtan efter någon att dela livet med.

– Giftermålet i sig tycker jag är att fira kärleken. Träffar jag någon jag blir jätteförälskad och kär i så ja, kanske, säger hon.

Tillsammans med Agneta Sjödin, 47, ska Kristin Kaspersen, 45, varannan vecka, leda eftermiddagsprogrammet "Vardagspuls" i TV4. Fokus kommer att ligga på träning och hälsa - något Kristin tycker ska bli spännande.

– Det är en tid jag själv, när jag är hemma med barn, gärna tittar på. Man går fram och tillbaka, lagar mat, barnen läser läxorna. Man kan titta fram och tillbaka. Dessutom är hälsa mitt stora intresse. Jag vet inte hur jag ska kunna ställa alla frågor jag vill på den korta timme vi har, säger hon.

Ligger det någon fåfänga bakom all denna träning du ägnar dig åt?

– För mig har träningen inte något med utseende att göra. Jag har alldeles för mycket med mig från min pappa, han har ju ett träningscenter och är sjukgymnast, och har alltid pratat om träning som ett sätt att förebygga skador och för att få ett långt liv. Min kropp mår inte bra om jag inte tränar. Jag hade komplex när jag var yngre. Nu är jag mer sann mot mig själv, kan se saker hos mig själv som är bra. Förr letade jag saker hos mig själv som jag inte tyckte om. När jag började se saker som var bra med mig själv blir de andra saker inte så pjåkiga heller. Det har varit en process att lära sig. Allt har med olika faser i livet att göra. För mig har det varit viktigt att skapa en trygghet i mig själv.

"Jag hade en osäkerhet i mig"

Saknade du det tidigare?

– Jag hade inte världens bästa självförtroende eller självkänsla. Just tonårstiden, hormonförändringar, man jämför sig med andra. Jag hade en osäkerhet i mig. Men när jag fick barn bestämde jag mig för att han skulle växa upp och tro på sig själv. När jag kom hem en dag, jag hade haft en riktig pissdag, sträckte min son upp armarna och ropade efter mig. Jag tänkte "den här lilla killen älskar mig precis som jag är, varför kan inte jag älska mig själv som jag är?". Skulle jag lära honom att växa upp och tro på sig själv måste jag börja med mig själv. Där någonstans började det. Sedan har det gått i perioder. Jag har gått i terapi ibland, lyssnat på föreläsningar. Det var inte så att jag en dag bara trodde på mig själv, utan det var en process.

Det låter lite som att träningen är en sorts terapi för dig?

– Nja, jag har en terapeut jag hör av mig till när jag känner att jag behöver det. Vissa saker kan jag inte deala med i träningen. När jag gick i terapi handlade det mer att fråga mig själv "vem är jag, vad står jag för och vad vill jag?". Jag förstod inte varför jag betedde mig på ett visst sätt när jag mötte vissa utmaningar, konflikter var jag värdelös på för sju-åtta år sedan. Jag kunde inte diskutera utan att börja gråta. I dag har jag slutat vara rädd för att vara ärlig. Jag försökte tycka lite som alla andra för att vara alla till lags hela tiden.

"Världens finaste söner"

På tal om konflikter... dina söner börjar bli ganska stora nu, har du någon gång längtat efter fler barn?

– Nej, det har jag inte. Jag har världens finaste söner. Jag älskar barn, men det kan ha att göra med att jag inte haft någon att göra barnen med.

Haha, det var roligt uttryckt.

– Då är det svårt att längta efter fler. Jag har det så roligt med mina söner, jag är så nöjd och tacksam över det vi har. Ska jag då gå och längta efter något annat? Det vore sjukt. Jag har aldrig känt att jag vill ha en till.

Men längtar du efter att träffa någon?

– Det kan jag göra. Många gånger kan man längta efter någon för att man behöver bekräftelse eller inte tycker om att vara själv. Jag tycker om mig själv, är inte rädd för att vara ensam. Den jag träffar har inte i uppgift att göra mig hel, för jag mår skitbra. Om jag träffar någon har jag nog bättre förutsättningar att lyckas än tidigare för att jag är starkare i mig själv. Mår bättre i mig själv. Därför har jag inte bråttom att träffa någon. Jag känner ingen brådska i att bli bekräftad, kärlek har jag så mycket i mitt liv ändå. Jag har nära kontakt med mina barn, man får en kram när man kommer hem, även om det inte fyller samma funktion som att leva i tvåsamhet.

– Jag tror det är värre för dem som lever helt ensamma. Jag har fullt upp, en massa kärlek. En son som ringer och saknar en, en annan som kommer in med kaffe på sängen. Jag blir extremt bortskämd. Men absolut skulle jag vilja träffa någon att dela allt med, gå ut och käka en middag som vuxna eller resa med. Däremot känner jag ingen brådska, och jag blir inte kär så lätt.

Är bestämd i sig själv

Är du kräsen?

Nja, inte kräsen, men jag orkar inte lägga energi på sånt som inte blir något. Jag är ganska bestämd i mig själv. Jag har en stark integritet. Jag släpper bara in människor till en viss gräns. Jag tror det varit viktigt för mig, i den offentliga värld jag levt i. För mig har det varit viktigt att ha en del för mig själv. Bara för att jag är offentlig och kommer från en offentlig familj är det inte min skyldighet att berätta allt om mitt liv. Även om jag, i den första boken jag skrev, ändå berättade många saker om mig själv. Allt från anorexin till att jag varit med människor som dragit ganska starka lögner.

Hade du svårt att lita på människor efter det?

– Nej, alltså, jag har tänkt mycket på det där. Jag ogillar dömande människor. Jag tycker det är så jävla fräckt att döma. Att anta att människor är på ett visst sätt. Jag jobbar mycket med det. Jag dömer inte andra människor för vad de har i sin historik. Förhoppningsvis lär de sig av sina erfarenheter. Jag har ju också förändras. Jag är mer försiktig än tidigare, men jag försöker lita på människor.

Krockade ofta i förhållanden

Samtidigt verkar du ju leva ett så trevligt liv, blir det inte konstigt att någon utifrån plötsligt ska komma och röra om.

– Absolut, att gå från tvåsamhet till att vara själv, eller tvärtom, från att vara själv till tvåsamhet, är svårt. Men jag har tittat mycket på mig själv, vad gäller hur jag varit i relationer. Hur det fungerat och på vilket sätt jag har kunnat bli bättre. Förut krockade jag ofta i mina förhållanden. Jag fungerar nog annorlunda i dag.

På vilket sätt?

– Jag är mer öppen. Lägger inte ansvaret på någon annan i mina relationer. Jag är annorlunda. Jag skulle våga vara ärlig från början. I dag säger jag vad jag känner i stället för att bara tänka det. Jag tror att jag är lättare att leva med förut.

Är det många som raggar på dig?

– Haha. Alltså, jag skulle ju inte säga att killar inte hör av sig. Det har varit några som bjudit ut mig, jag tycker det är så coolt att de vågar ta det steget.

Har varit ensam i sju år

Är det svårare att våga gå fram till dig tror du, i och med att du är en offentlig person?

– På sätt och vis. Men det handlar också mycket om personen som ställer frågan - är han trygg i sig själv är det nog skitsamma. Är det svårt att bjuda ut mig för att jag är känd har man fokuserat på fel sak. Men visst, jag har varit ensam i sju år, det är klart jag blivit utbjuden på ett glas vin. För mig är det skitsamma vad personen gör, jag vill tycka om någon för det personen är. Jag vill ju att personer ska se mig för den jag är, och det finns det de som haft svårt att göra.

Är det så?

– Ja, du sa det själv. Ibland vågar folk inte gå fram till en för att man är känd. Men då behöver man inte komma fram.

Vill du gifta dig igen?

– Giftermålet i sig tycker jag är att fira kärleken. Träffar jag någon jag blir jätteförälskad och kär i så ja, kanske.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.