Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Konstnären som dog framför Filip & Fredrik

Se intervju med Filip och Fredrik
Robert Jäppinen dog 84 år gammal. Foto: ISA VANDI

Konstnären kom inridande på en bagge, flög upp i luften och landade död framför Filip Hammars och Fredrik Wikingssons fötter.

Den dramatiska historien berättas i tv-duons podd.

Men vad var det egentligen som hände? Och vem var konstnären, krigsfången och flyktingen Robert Jäppinen?

– Han kallade sig sällan för konstnär i första hand utan han brukade säga att han var en forskare i livet. Han vigde sitt liv åt att kämpa för fred och för mänskligheten, säger hans son Armas Jäppinen.

Juni 2006.

Filip Hammar och Fredrik Wikingsson har rest till Ransäter i Värmland för att spela in ett avsnitt av tv-programmet ”100 höjdare”. Det enda de har fått höra är att de ska få träffa en ”unik konstnär”.

Vad som sedan inträffar kommer att påverka duon ordentligt.

– En 82-årig man kommer ridande på en stor jävla bagge, farande mot oss. Det här har man aldrig sett, han verkar vara full av liv, det här kommer att bli kanon, berättar Fredrik Wikingsson i ett podcastavsnitt från i somras.

– Sedan sparkar baggen till, en bakspark med benen, och den här mannen flyger upp i luften och landar på sitt huvud, kanske en meter från dig och mig, och där ligger han då död framför våra fötter. Det är ju djupt, djupt, djupt tragiskt. Det är något av det värsta vi har varit med om i våra liv, fortsätter Filip Hammar.

Expressen den 15 juni 2006.
Fredrik Wikingsson och Filip Hammar blev vittnen till Robert Jäppinens död. Foto: KANAL 5

Men det finns ändå något poetiskt i historien, tycker de. Podcastavsnittet heter ”Jag kräver ett liv som väger upp för döden” och samtalet kretsar kring just det.

– Ordet är väl trösterikt. Det är mycket sorg, ett liv som tar slut är aldrig kul. Men det finns kanske något trösterikt, som man kan hämta kraft, energi och inspiration från, att det där, av alla tänkbara sätt att dö så är det där en död som ligger i linje med personens liv, säger Fredrik Wikingsson i podcasten.

***

Konstnären som dog framför Filip och Fredrik hette Robert Jäppinen.

Han föddes 1924 i landskapet Ingermanland, några mil utanför Sankt Petersburg. Byn som han växte upp i var finländsk och området hade en gång varit svenskt men låg då i Sovjetunionen.

– Han växte upp under Stalin och det formade ju honom. Under andra världskriget drog fronten förbi precis där de bodde, säger Robert Jäppinens son Armas.

Ett av Robert Jäppinens verk. Foto: Privat

Robert Jäppinen var äldste sonen i familjen. Han tillfångatogs och misshandlades av tyskarna men lyckades fly. När tyskarna började dra sig tillbaka blev familjen, liksom många andra ingermanländare, evakuerade till Finland där de placerades i ett flyktingläger i Hangö.

Efter andra världskrigets slut ville Stalin ha ingermanländarna tillbaka. Robert Jäppinen litade dock inte på löftena om att de skulle behandlas väl.

– Han stack i väg, ungefär som flyktingar gör i dag, som äldste sonen och köpte sig plats på en flyktingbåt över Östersjön och hamnade i ett flyktingläger i Värmland. Han skickade bud till resten av familjen och efter många turer lyckades alla ta sig över till Sverige och man bosatte sig i Boråstrakten, säger Armas Jäppinen och fortsätter:

– Men min far gick sina egna vägar. Han stack i väg från flyktinglägret efter ett par dagar och sökte jobb som dräng på en bondgård och där började han måla. Han hade väl varit duktig skolan men inte målat på det sättet. Men då började konstnärskapet och han gick sedermera på Valand i Göteborg.

Under åren på västkusten träffade han sin blivande hustru, som kom från Värmland, och paret köpte 1960 skolan i Ransäter där Robert Jäppinen levde och verkade fram till sin död.

***

I den gamla skolbyggnaden i Ransäter ägnade sig Robert Jäppinen åt det konstnärskap som han själv ofta kallade för forskning. Han målade, filmade, skrev, skulpterade och gjorde happenings med vännen och kollegan Kjartan Slettemark.

För Robert Jäppinen syftade konsten till att försöka skapa fred, stoppa kärnkraften och rädda miljön.

– Uppväxten under kriget präglade honom på alla möjliga sätt. Han var extremt engagerad och dedikerad till fredsfrågor, säger Armas Jäppinen.

Robert Jäppinen syntes i tv-program som ”Kvällsöppet”, där han framträdde med en leksakspistol, och blev framför allt en stor profil på hemmaplan.

– Jag växte upp i Värmland med Robert Jäppinens aktiviteter, de förekom ofta i lokalpressen. När jag själv blev intresserad av konst stötte jag också på honom och han var väldigt okonventionell. Till skillnad från många andra lokala konstnärer så bröt han mot allting, han pekade på att konstens funktion kunde vara något helt annat än att bara smycka en vägg, säger Jörgen Svensson, konstnär och museichef på Dalslands konstmuseum som 2014 var curator för en stor Robert Jäppinen-utställning på Värmlands museum.

– Han var ju en aktivist i väldigt hög grad, en konstnärlig aktivist. Han använde konsten för att få ut sitt budskap. Mycket handlade ju om rädsla, att människans rädsla är roten till väldigt mycket ont.

Robert Jäppinen 1972. Foto: Privat

Under Robert Jäppinens liv stod dock det excentriska och politiska i vägen för ett större genombrott.

– Det är lite klyschor. Men de stora konstnärerna inte så noga med karriären, de bryr sig mer om kallet att uttrycka något. Men det är klart, han tyckte att han var duktig och att han förtjänade ett större erkännande även som konstnär. Men det är mycket snack om att hans politiska engagemang skymde hans gärning som ren konstnär, säger Armas Jäppinen.

***

Tillbaka till den där junidagen 2006.

Fredrik Wikingsson säger till Expressen att duon tidigare har valt att inte prata om händelsen, av respekt för Robert Jäppinens familj. Han vill heller inte berätta mer än det som sagts i podden.

– Vissa grejer som finns att berätta kanske vi inte skulle berätta för deras skull. Vi kände väl att det där är något slags yttre gräns för vad som var okej, säger han.

Armas Jäppinen berättar att hans far inte dog av fallet, obduktionen visade att det var en hjärtinfarkt.

– Han hade problem med hjärtat och hade börjat förbereda sig på att det inte skulle gå för evigt, att han inte skulle bli 99 år som han hade tänkt sig, säger Armas Jäppinen.

Dagen då Filip och Fredrik kom på besök var också en av årets varmaste. Samtidigt som Robert Jäppinen troligen hade fått kämpa för att flytta sin favoritbagge Evig, som han haft i många år och ibland brukade ”rida” på – vilket i praktiken innebar att han satte sig på Evig varpå den, om den hade lust, gick i väg.

– Den här baggen var inte liten heller. Den var tung så han hade fått kämpa för att flytta upp den och så hade han nog slarvat med att dricka vatten och så vidare, säger Armas Jäppinen.

– Jag har väl sagt någon gång att han dog med stövlarna på, så att säga. Även om jag förstås var chockad var det inte så förvånande för mig, jag hade funderat på hur han skulle orka med i längden.

Filip Hammar i podcasten:

– Han hade kul innan han dog, förmodligen. Den här mannen hade kul när han satte sig på baggen.