Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Live-published photos and videos via Shootitlive

Konsertrecension: Foo Fighters på Ullevi

Det är en ovanligt ojämn Foo Fighters–show, skriver Anders Nunstedt. Foto: /IBL / /IBL
53 104 var i publiken på tisdagen. Foto: JOHAN VALKONEN / JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES STELLA PICTURES

GÖTEBORG. Foo Fighters visar återigen att de kan vara ett svårslaget partymonster live.

Dave Grohls orkester tar alltid fajten för rocken.

Men det är inte alltid de går segrande ur striden.

Som om någon tvivlat på amerikanarnas inställning.

2015 tog Dave Grohl en uppspelt rockpromenad på Ullevis scen, trillade av den – och bröt foten.

Så kan också en klassiker skapas.

Grohl kom ju så småningom tillbaka, och kämpade sig igenom en konsert som inte bara blev en världsnyhet. Den tatuerade även in löftet om att Foo Fighters alltid, alltid sätter publiken främst - rakt över medlemmarnas bröstkorgar.

Inte för att de har något val.

Foo Fighters gör inte alltid världens bästa rock’n’roll. De har inte haft en radiohit på tio år och har ännu inte lyckats knäcka formeln för hur ett hårt rockalbum ska låta på den här sidan 10-talet.

Ska de lyckas behålla publiken är det lika bra att de spelar som om varje konsert vore deras sista. Det blir roligare för alla då.

Den oförställda spelglädjen och beslutsamma frenesin är tydlig redan i inledande betongburgaren "All my life", när en Dave Grohl-kopia gör entré på scenen med att ramla rakt ner från densamma.

Äkta varan är lika spattigt sprallig, men det tar ett tag, typ fram till "My hero" innan den riktiga publikkontakten och elektriciteten infinner sig.

Den stannar kvar ett tag, men amerikanarna lyckas inte ta till vara på sitt - som amerikaner kallar det - momentum.

Med jämna mellanrum sätter de onödiga krokben för sig själva med att exempelvis jamma lite för mycket, ägna sig åt solon när de borde gå vidare och låta ett potentiellt kul rockmedley bli ett styltigt och pladdrigt hafsverk. De har heller ingen låtlista där låtarna naturligt hakar i varandra.

Det är en ovanligt ojämn Foo Fighters–show där det stundtals känns som att bandets enda idé om dynamik är att vrida upp alla reglage till 11 och hoppas på det bästa.

Å andra sidan – när de får till sin koncentrerade arenarock, när Taylor Hawkins trummar för livet och Dave Grohl riffar och hoppar på stället, när de fajtas så att svetten blir scenshowens viktigaste element och publiken skriker sig hes – då är de ett älskvärt rockmissionerande partymonster man mer än gärna hamnar i käftarna på.

Då är de barnsligt underhållande.

KONSERT

Foo Fighters

Ullevi, Göteborg

Publik: 53 104.

Vem: Sångaren och gitarristen Dave Grohl bildade Foo Fighters 1994 efter att ha varit trummis i Nirvana. Bandet har gett ut nio album, sålt drygt 20 miljoner skivor och blivit ett av världens största arenarockband.

Vad: Världsturné som inleddes förra sommaren, redan innan skivan "Concrete and gold" gavs ut. De gjorde en promospelning i Stockholm i höstas och sa i en intervju med Expressen att de ville tillbaka till Ullevi.

 

Konserten låt för låt

"All my life"

Sprallig men också brötig och gapig inledning.

"Learn to fly"

The Foos fortsätter att attackera med ännu en gammal hit. Den här funkar bättre.

"The pretender"

Publiken klappar igång favoriten redan i introt. Bandet spelar boogiebluesig heavy metal.

"The sky is a neighborhood"

Tre körtjejer ansluter och ger den nya låten lite nytt tryck.

"Rope"

Börjar som en hård poplåt. Slutar drygt tio minuter senare som ett jobbigt jam.

"Sunday rain"

Efter ett ettrigt trumsolo från Taylor Hawkins är den här 70-talsdoftande softrocken balsam för öronen.

"My hero"

Blir till en känslosam hyllning till Johan Sampson - läkaren som räddade Ullevikvällen 2015 genom att fixa Dave Grohls brutna fot så att han kunde slutföra konserten.

"These days"

Den nyfunna energin blixtrar här också.

"Walk"

"Wasting light"-partiet fortsätter med att Dave Grohl blir Dave Growl.

Medley: "Another one bites the dust"/"Imagine"/"Jump"/"Blitzkrieg bop"/"Under pressure"

Skojfrisk bandpresentation med inbyggda, rätt slappa, covers. Men det tar sig mot slutet.

"Monkey wrench"

Klassiskt Foo Fighters–ös, varken mer eller mindre.

"Wheels"

Ballad som tänder fansens smartphones.

"Breakout"

Old school-ös.

"The line"

Röj från senaste albumet.

"Dirty water"

Bagatell från senaste albumet.

"Run"

Grunge från senaste albumet.

"Best of you"

Dave Grohl håller på att vråla sönder stämbanden. Glöden är tillbaka!

 

Extranummer:

"Times like these"

Ljudet av en ångvält med helium i tanken.

"Generator"

Meh.

"Everlong"

En arenarocksmocka som knockar hela Ullevi.

Annons:
Expressen Refunder Julklappar

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!