Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Kom igen, Charlie" roligare än politiken

Suzanne Reuter, Robert Gustafsson, Susanne Thorson och Martin Eliasson i Oscarsteaterns "Kom i gen Charlie". Foto: Mats Bäcker

En komedi om främlingsfientlighet - är det roligt? Jo, det blir det, med en bra text och en skicklig ensemble.

Och en Robert Gustafsson laddad med varm fysisk humor.

TEATER

"Kom igen, Charlie"

Oscarsteatern, Stockholm.
PUBLIK: 1 000 (utsålt).
VAD: "The foreigner", amerikansk komedi från 1984 av Larry Shue, flitigt spelad på svenska scener under olika titlar. Regi: Peter Dalle.
VEM: Robert Gustafsson, Suzanne Reuter, Claes Månsson, Erik Johansson, Magnus Roosmann, Susanne Thorson, Martin Eliasson.
SPELAS: Hösten 2014.

Så bra är skådespelarna

SUZANNE REUTER

Reuter är den omhändertagande kvinnan, som tycker sig förstå vad "utländaren" menar.

 

ROBERT GUSTAFSSON

En perfekt komisk roll. Kroppskomiken och låtsasspråket.


CLAES MÅNSSON

En begränsad roll, men han dominerar många av de scener han dyker upp i.

Charlie, som inte orkar med social samvaro, ska bo några dagar på ett nedgånget pensionat i södra USA. Så han låtsas vara från ett främmande land och inte förstå språket. Alla talar över hans huvud och lättar sitt hjärta för de vet att han ändå inte förstår.

Det tar bara någon dag så är Charlie medelpunkten och gemenskapen, att vara exotiskt "gulletroll", löser upp hans sociala fobier.

Men det finns ett hot, detta är sydstaterna, där lokala Ku klux klan med korkade enkelspåriga medlemmar vill döda utlänningar och alla andra "katoliker, lesbianer, vegetarianer".

Det låter inte som underhållning på glittrande Oscarsteatern och det börjar också lugnt och lågmält. Men det växer till komedi med svärta och värme och det mynnar ut i en actionfars med många skratt.


Det är enkel och tydlig regi av Peter Dalle och det är en stark ensemble. Charlie är för Robert Gustafsson en perfekt roll. Först får han bara reagera på allt runt omkring, sedan får han blomma ut i lektionerna, när "utländaren" ska härma ord och uttryck.

Jag var lite ängslig i början att det skulle bli stelbent tillrättalagd teater, som speglade det politiska läget, men pjäsen, som är från 80-talet, är betydligt roligare än dagens svenska politik.

Och ensemblens spel runt Gustafsson, framför allt Suzanne Reuter och Susanne Thorsson, njutbart. I rollen som Ellard, ansedd som lite efterbliven, gör Martin Eliasson en självlysande insats, där jag i hans tveksamma röst känner igen en av regissören Peter Dalles egna halvkorkade Lorry-figurer.

Annons:
Expressen Refunder Julklappar

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!