Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kjell Bergqvists sorg efter vännernas död

Kjell Bergqvist är aktuell i ”Lyckligare kan ingen vara” och berättar för Expressen hur han känner igen sig i sin rollfigur. Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/TT
Johannes Brost var en nära vän till Kjell Bergqvist i 45 år. Foto: EERO HANNUKAINEN / /IBL
Kollegan Rikard Wolff gick också bort 2017. Foto: PELLE T NILSSON/STELLA PICTURES
Kjell Bergqvist nämner också Lasse Brännström som gick bort 2014. Foto: OLA TORKELSSON / TT NYHETSBYRÅN

I ”Lyckligare kan ingen vara” spelar Kjell Bergqvist, 65, en ensam pensionär – en tillvaro långt bort från hans eget liv, fyllt av familj och välgörenhetsprojekt. 

Trots det kan skådespelaren, efter en tid då alltför många kollegor gått bort, känna igen sig i rollfigurens saknad:

– Förra året var det väldigt många som trillade av pinn, säger han och fortsätter.

– Det är lätt att man tar sina vänner och familj för givna.

Det är en ovanligt proper liten herre som Kjell Bergqvist gör i den romantiska komedin ”Lyckligare kan ingen vara”. Ulf, som han heter, har välkammat hår och ordentlig kostym:

– Jag tycker om honom. Men det är lite sorgligt med hans ensamhet där han går med sin hund och ljuger lite för sig själv om att han har en stor släkt att umgås med, säger Kjell Bergqvist nyss influgen från Thailand.

Du är ju själv alls inte ensam. Men kan du ändå känna igen dig lite i Ulf? Med stigande ålder är det ju allt fler i ens liv som faller ifrån…

– Det är klart… Förra året var det ju väldigt många som trilla av pinn av ens kollegor. Rikard Wolff och Brasse (Brännström) och inte minst Johannes (Brost). Vi var ju nära vänner i 45 år, och även min fru Karin sen tjugo år tillbaka och mina döttrar har ju levt med Johannes i hela sina liv. Det var en stor sorg, och är fortfarande för hela vår familj, 

– Vi jobbade väldigt mycket ihop och umgicks mycket i alla år. Sista tjugo åren har vi tillbringat somrarna ihop med familjerna nere på västkusten. Vi var nere i somras igen, men det var något som fattades på sommarlovet i år – verkligen.

 

 

Kjell Bergqvist berättar om hur han förmodligen kommer att lägga mer och mer tid på välgörenhet. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Johannes Brost fattas nog många, även i publiken…

– Ja, han var ju väldigt folkkär, inte minst i och med alla år i ”Rederiet”. När jag fick veta om sjukdomen, så fattade jag inte. Man hade inte några sådana tankar. Utan han var ju en pigg och glad man, och man fick sig alltid ett gott skratt ända in i slutet, till och med när han vägde bara 49 kilo.

Hur ser framtiden ut för dig nu? Blir det rentav mer välgörenhetsprojekt än skådespeleri?

– Jag är ganska mycket där redan. Jag lägger nog mer tid på välgörenhet och vår stiftelse, än på att jobba. Senast i natt var jag och morsade på de hemlösa på Centralen som står och huttrar, och jag huttrade väl mest av alla, men kan gå hem och lägga mig, medan de ska ut och leta boplats i kylan.

Känns det arbetet kanske mer meningsfullt än att filma just nu?

– Ja. Jag känner mig privilegierad som har den ekonomiska möjligheten att kunna göra det jag gör.