Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kim Anderzon står på scenen – trots tumör

VÄGRAR SLUTA JOBBA. "Jag känner mig privilegierad att jag inte bara är bortglömd i sängen på landet", säger Kim Anderzon. Foto: Cornelia Nordström
Förutom teatern medverkar hon i en dokumentär. Foto: Cornelia Nordström
Hon fick sitt genombrott med Dario Fo-pjäser på 1970-talet och älskas för sina filmroller i "Sällskapsresan", "Göta kanal" och "Rederiet".

■■Kim Anderzon avled på fredagskvällen. Här återpublicerar vi därför den sista långa intervjun som hon gav i Expressen i början av oktober.

 

Hon fick sitt genombrott med Dario Fo-pjäser på 1970-talet och älskas för sina filmroller i "Sällskapsresan", "Göta kanal" och "Rederiet".

I dag kämpar Kim Anderzon, 71, mot cancern som sprider sig i kroppen - men står fortfarande på scenen.

- Det är lite ironiskt att jag har framfört monologen "Det fullständigt flexibla fruntimret". Jag har alltid haft 28 bollar i luften samtidigt och det går man sönder av. Kanske fick jag mina tumörer av det, säger skådespelaren.

Kokbok till förmån för Cancerfonden

"Rosa Kokboken" säljs till förmån för Cancerfonden och är ett projekt där författaren Anna Benson samlar 20 kvinnliga profiler som delar med sig av paradrecept, tankar kring mat och möten med cancer. En av tre får cancer i Sverige i dag. Är vi inte själva drabbade har vi förmodligen någon i vår närhet som är det. 100 kr/bok går oavkortat till Cancerfonden. Målet är att samla minst en miljon kronor, drömmen minst det dubbla. Boken kan bland annat köpas via www.rosakokboken.se.

VILL DU BIDRA? Sms:a BESEGRA 9019 till 72988 för att skänka 50 kr till insamlingen. Cancerfonden har Pg: 901986-0, Bg: 901-9514.

Slog igenom i "Sällskapsresan"

NAMN: Kim Kerstin Kristina Birgitta Anderzon.

ÅLDER: 71.

YRKE: Skådespelare.

BOR: I ett statarhus från 1800-talet i Roslagen norr om Stockholm.

FAMILJ: Maken Lars Naumburg, 63, kbt-terapeut och fönsterhantverkare. Barnen Tintin Anderzon, 50, och Andrej Anderzon Möller, 38. Två barnbarn.

BAKGRUND: Utbildad kartritare. Debuterade i kortfilmen "Frukost" (1969), slog igenom i "Sällskapsresan" (1980) och "Göta kanal" (1981). Svenska Dagbladets "Thaliapris" (1979, för rollen i "En kvinna"), Teaterförbundets Vilhelm Moberg-stipendium (1979), Guldbagge för "bästa skådespelerska" för huvudrollen som Anna i filmen "Andra dansen" (1983), Svenska Akademiens Carl Åkermark-stipendium (1990), kungamedaljen Litteris et Artibus (2001). Medverkade i "Rederiet" (1994-1996, 2002). "Stjärnorna på slottet" (2011). Filosofie hedersdoktor vid Mittuniversitetet (2012).

AKTUELL: Med föreställningen "Den skalliga primadonnan" på Boulevardteatern i Stockholm.

Kim Anderzon vilar på en soffa i logen på Boulevardteatern i Stockholm. Alldeles strax ska hon ta på sig sin rödlockiga peruk och framföra veckans föreställning av Eugene Ionescos pjäs "Den skalliga primadonnan".

- Teatern ger så mycket livsglädje och energi! Och jag drar inga tunga lass i den här föreställningen. Det är inte som när jag ensam spelade komedin "Diva" i 1,5 timmar nonstop. En sådan föreställning kan ta musten ur en, säger Kim Anderzon och ber mig att hämta sugtabletter i hennes handväska borta vid sminkbordet.

En av alla biverkningar av medicinerna är nämligen att Kim blir torr i munnen.

- Det är motigt nu. Jag mår inte alls så himla bra. Men sjukdomen har lärt mig en bra sak och det är att jag måste våga be om hjälp. Min man Lasse är en ängel. Han vill inte att jag ska vara ensam när jag är så dålig. Han är med mig på dagarna och jobbar på kvällar och nätter när jag sover, eller så är min dotter eller son hos mig på vår gård och lagar mat och masserar mig, berättar Kim Anderzon.

Det var för två år sedan som Kim började tvingas springa på toaletten hela tiden. Först trodde hon att det var urinvägsinfektion och åkte till akuten.

- Det tryckte på blåsan, när jag försökte kissa om nätterna lyckades jag ändå aldrig tömma blåsan.

Läkarna konstaterade att Kim Anderzon hade en tumör längst inne i livmodern och därför opererades livmodern och äggstockarna bort i oktober 2012.

- Det var förstås lite grann av en chock att få höra att jag hade cancer, men jag är i grunden en väldigt positiv människa och nu fick jag ju besked om att tumören var borta. Att operera bort livmodern var rätt odramatiskt för mig i och med att jag har två barn och inte är i fertil ålder. Jag tyckte mest att det var skönt att bli av med allt runt tumören.

Kim fortsatte att arbeta med sin enkvinnsföreställning, men någon månad senare fick hon en fruktansvärd värk som strålade från ryggen ner i ena benet. I och med att hon haft problem med ischias tidigare bet hon ihop och kämpade på. Kim gick hos olika ryggdoktorer och behandlades med nålar, men ingenting hjälpte. När hon röntgades på Karolinska universitetssjukhuset upptäckte läkarna en vävnadstumör i skinkmuskeln. Denna typ av cancer går inte att operera bort och tumören klämmer på ischiasnerven. I stället behandlades Kim med cellgifter som gjorde henne trött och fick håret att falla av.

- Det där med håret var också odramatiskt. Jag har peruk i föreställningen och är så glad att jag är så gammal att jag inte har några skönhetshangups. Jag har levt osminkad nu i två år och använder bara makeup på scenen, säger Kim och stryker med handen över det korta hår som börjat växa ut på nytt och nu är lockigt.

Kim, som tidigare började dagarna med att yoga, rida och promenera sex-sju kilometer, ligger nu mest i sängen. Hon har gått ner tio kilo, men fick nyligen tillbaka aptiten. Socker och vetemjöl undviker hon i och med att viss forskning pekar på att sådan mat kan göda tumörer.

- Men jag äter proteiner och fett och gör bland annat sådana gröna energishots som jag tillagar i "Rosa kokboken", säger Kim, som också fått alternativa medicinbehandlingar i Tyskland.

Kim Anderzons dotter Tintin leder nu en dokumentärfilmsinspelning om Kims liv, som ska sändas bland annat på SVT. Om några veckor samlas vänner och kolleger från åren på Pistolteatern, Mosebacke och andra sammanhang på restaurang Wasahof, där skådespelarna ofta hängde efter föreställningarna.

- Det vanliga är att alla viktiga samlas när man är död. Här får jag vara med och höra vad alla har att säga när jag fortfarande lever, säger Kim.

Kim har något som kallas ASIH, avancerad sjukvård i hemmet. En gång i veckan kommer en sjuksköterska till gården i Roslagen och hjälper till att ge mediciner genom den port som Kim har inopererad i bröstet och ge smärtstillande.

- Samtidigt kan man inte smärtstilla hur mycket som helst heller. Morfinet har biverkningar och slår ut tarmsystemet. Å andra sidan finns det de som har det värre. När performancekvinnan Marina Abramovic i SVT:s "Kobra" pratade om att öppna en dörr till smärtan så kände jag att det kanske är det jag har fått göra nu.

Hon berättar att läkarna precis upptäckt ytterligare en tumör, den här gången i magen.

- Den trycker på urinblåsan, så när jag ska resa mig blir trycket på blåsan för stort så man får ha sina tekniker när man står på scenen, förklarar Kim och djupandas för att värma upp kroppen inför framträdandet.

Nu har Kim gjort klart för läkarna att hon inte vill ha fler besked om prognosen.

- Har läkarna inte har några positiva besked om min nya knöl i magen så vill jag inget veta. Min man Lasse ska gå dit och höra vad de har att säga efter röntgen, jag vill inte ens veta.

Kim har alltid försökt tillämpa mindfulness, att leva här och nu. När hon ligger och vilar i sängen om dagarna läser hon mycket och lyssnar på radio. På kvällarna läser Lasse högt för Kim tills hon somnar, nu senast "Nils Holgerssons underbara resa".

- Och det var inte svårt att somna till den... Det är som det är och det blir som det blir. Jag tar en dag i taget, säger hon.

Hon blir lätt andfådd och allting tar längre tid än tidigare.

- Att betala fakturorna i mitt teaterbolag kan numera ta fem dagar. Och så är det mycket med dokumentären och med andra journalister som vill intervjua mig. Den här veckan ska jag vara med i TV4:s "Nyhetsmorgon" och spela in ett avsnitt med SVT:s "Fråga doktorn". Jag känner mig privilegierad att jag inte bara är bortglömd i sängen på landet.

Kims son Andrej har öppnat en second hand-butik i Gamla stan i Stockholm och Kim har gett honom massor av scenkläder.

- Han har fått andra nya plagg som jag köpt och aldrig använt också. Det känns naturligt att börja rensa ut. När man blir så sjuk som jag är har man ett behov av att röja upp och göra sig av med saker.

Vid sidan av teaterlivet tankar Kim energi hos familjen.

- Mina barn är fantastiskt omtänksamma och hälsar på mig var och varannan dag. Lasse och jag har levt ihop i 34 år. Vi har nog aldrig haft det så bra tillsammans som nu. Dels är det tryggt att han klarar att ta hand om mig nu när man påtvingat blir intima på ett sätt som man inte brukar vara. Och dels tycker han att jag är så vacker fast brösten hänger och jag är deformerad. Han säger hela tiden att han tycker att jag är den sötaste. Det är rörande.

Kim planerar ungefär fram till jul.

- Det är naturligt att det inte blir förfrågningar när folk känner till min sjukdom. Jag är så lycklig att jag redan gjort så mycket i mitt liv. Det är en tillfredsställelse att blicka tillbaka och minnas alla roller och det finns ingen bitterhet alls i att något skulle vara ogjort. Känns något svårt eller negativt så behöver man inte tänka på det. Jag behöver bara titta på min dotter Tintin och inse att jag är lyckligt lottad som har henne, säger Kim, dricker upp sin vetegrässhot och går stödd mot käppen upp på scenen.